NJA 2005 not 47

Den 8:e. 47.(Ö 3478-05) Framställning om utlämning till Makedonien av O.P.

Makedoniens justitieministerium begärde i framställning den 13 maj 2005 att den makedonske medborgaren O.P. skulle utlämnas till Makedonien för verkställighet av fängelsestraff. Till stöd för denna begäran åberopades en dom från appellationsdomstolen i Bitola den 21 mars 2003, K.z. 448/2001, enligt vilken O.P. dömts till fängelse fyra år och fem månader för rån samt olaga innehav av vapen och sprängämnen. Vidare åberopades en dom från tingsrätten i Bitola den 29 oktober 2003, K.nr. 541/98-1, enligt vilken O.P. dömts för misshandel till fängelse ett år och tio månader samt en odaterad dom från samma tingsrätt, K.nr. 424/02, lagakraftvunnen den 26 maj 2004, enligt vilken O.P. dömts för försök till utpressning till fängelse fyra månader.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

O.P. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande.De gärningar för vilka utlämning begärs motsvarar för svensk del rån, brott mot 11 och 21 §§ lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, misshandel och försök till utpressning. Brotten är av sådan svårhetsgrad att det inte föreligger hinder mot utlämning på grund av vad som föreskrivs i 4 § utlämningslagen.

O.P. har gjort gällande att han är oskyldig till de brott han dömts för samt att det föreligger hinder mot utlämning enligt 9 § 3 st. utlämningslagen, eftersom domstolarna dömt honom i hans utevaro utan att hans rättighet att försvara sig kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd. Han har vidare anfört att han löper risk att i Makedonien utsättas för förföljelse av svår beskaffenhet, varför hinder mot utlämning föreligger också enligt 7 § utlämningslagen.

Mellan Sverige och Makedonien gäller överenskommelser som avses i 9 § tredje stycket utlämningslagen.

Av tredje styckets första mening följer att en fällande dom inte skall godtas om det i särskilt fall framgår att domslutet är uppenbart oriktigt. Vad som framkommit i ärendet visar inte att de åberopade domsluten är uppenbart oriktiga.

Eftersom de tre domarna har meddelats utan att O.P. varit personligen närvarande vid förhandling följer vidare enligt tredje styckets andra mening att domarna skall godtas endast om hans rättighet att försvara sig likväl kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller om han, enligt försäkran som Makedonien lämnar i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla ny domstolsprövning som tillgodoser nämnda rättighet.

De uppgifter angående innehållet i makedonsk rätt som lämnats i ärendet ger vid handen att O.P. inte har rätt att påkalla ny domstolsprövning annat än genom extraordinära rättsmedel. Frågan blir därför om O.P:s rätt att försvara sig kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd. Bedömningen bör ske mot bakgrund av innehållet i artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Beträffande tingsrättens i Bitola domar i målen K.nr. 541/98-1 och K.nr. 424/ 02 framgår av utredningen följande. O.P. hade inte delgivits åtal och handläggningen av brottmålen skedde i sin helhet i hans utevaro. I båda målen företräddes han av advokat, men det finns inga uppgifter om att advokaten hade haft kontakt med honom före respektive rättegång eller att advokaten hade kännedom om hans inställning till brottsmisstankarna och vilken bevisning han eventuellt ville åberopa. Vid nu angivna förhållanden kan O.P:s rätt att försvara sig inte anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd i dessa mål och hinder mot utlämning föreligger därför.

Även appellationsdomstolens i Bitola dom den 21 mars 2003 meddelades utan att O.P. varit personligen närvarande vid förhandling inför domstolen. Vid huvudförhandling i målet vid tingsrätten hade emellertid O.P. och hans försvarare varit personligen närvarande. Tingsrättens dom innehåller en utförlig återgivning av de i målet lämnade uppgifterna samt värdering av den åberopade bevisningen. Domen överklagades av O.P. genom försvararen. Enligt anteckning i appellationsdomstolens dom var O.P. genom sin far delgiven kallelse till förhandlingen. Försvararen har uppgivit att han var kallad till förhandlingen men saknade möjlighet att inställa sig på grund av att han alltför sent fick del av kallelsen. Såvitt framgår avgjorde appellationsdomstolen målet efter genomgång av tingsrättens material och med beaktande av de skriftliga överklagandena. Appellationsdomstolen fastställde tingsrättens dom.

Under nu angivna förhållanden får det anses att O.P:s rättighet att försvara sig har blivit nöjaktigt tillgodosedd. Hinder mot utlämning enligt 9 § 3 st. utlämningslagen föreligger därmed inte såvitt avser appellationsdomstolens i Bitola dom den 21 mars 2003.

O.P. har till stöd för att han riskerar att utsättas för allvarlig förföljelse om han utlämnas hänvisat till att han på grund av sitt medlemskap i det politiska partiet VMRO-DPMNE (Inre Makedonska Revolutionära organisationen) utsatts för trakasserier i form av kallelser till polisförhör, falska anklagelser om brott och indragning av hans pass. Trakasserierna mot honom har fortsatt även efter det att VMRO-DPMNE vann valet år 1998. En annan medlem av partiet har av okänd orsak avlidit under verkställighet av fängelsestraff.

Av vad O.P. har uppgett kan inte dras slutsatsen att han om han utlämnas löper risk att utsättas för förföljelse som riktar sig mot hans liv eller frihet eller annars är av svår beskaffenhet. Något hinder mot utlämning på grund av bestämmelsen i 7 § utlämningslagen kan därför inte anses föreligga.

Inte heller i övrigt finner HD att hinder enligt 1–10 §§utlämningslagen föreligger mot den begärda utlämningen såvitt avser appellationsdomstolens i Bitola dom den 21 mars 2003, K.z. 448/2001.

Av det tidigare anförda följer däremot att hinder mot utlämning föreligger enligt 9 § 3 st. utlämningslagen såvitt avser tingsrättens i Bitola dom i mål K.nr. 541/ 98-1 och samma tingsrätts dom i mål K.nr. 424/02.