NJA 2005 s. 11
Efter det att ett bolag har försatts i konkurs har ett ömsesidigt försäkringsbolag, där konkursbolaget var försäkringstagare, fördelat återbäringsmedel till bolaget. Beloppet har inte ansetts omfattat av företagshypotek enligt lagen (1984:649) om företagshypotek. (Jfr NJA 1982 s. 900 och 1997 s. 759.)
Ystads tingsrätt
J E Anderssons Byggnads Aktiebolag försattes i konkurs vid Ystads tingsrätt den 30 maj 1994. Till förvaltare utsågs advokaten Anders Elison.
Konkursbolaget hade tecknat pensionsförsäkringar för sina anställda enligt ITP-planen i Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt, sedermera namnändrat till Alecta Pensionsförsäkring ömsesidigt, och hade därigenom blivit delägare i försäkringsbolaget.
Alectas styrelse beslöt den 15 december 1998 att del av det överskott som hade uppkommit i försäkringsrörelsen skulle utdelas till delägarföretagen. Beloppens storlek för de enskilda företagen bestämdes hösten 1999 och företagen underrättades härom i brev den 22 oktober 1999.
Med anledning av de medel som sålunda tillfallit konkursbolaget upprättade förvaltaren förslag till efterutdelning i konkursen. Konkursbolaget hade före konkursen upplåtit företagshypotek i sin näringsverksamhet åt Svenska Handelsbanken och förvaltarens förslag innebar att tillgängliga medel skulle tillfalla banken med förmånsrätt enligt 5 § första stycket 2 förmånsrättslagen i då gällande lydelse.
Staten genom Kronofogdemyndigheten i Malmö gjorde invändning mot efterutdelningsförslaget hos tingsrätten och yrkade att de för efterutdelning tillgängliga medlen skulle tillfalla staten med allmän förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen. Som grund för talan anfördes att medlen utgjordes av en fordran på Alecta som tidigast kunde anses ha uppkommit i oktober 1999. Eftersom fordringen hade uppkommit efter konkursutbrottet utgjorde den en tillgång för konkursboet och skulle alltså tillfalla det allmänna boet och delas ut till staten.
Konkursförvaltaren och Handelsbanken bereddes tillfälle att yttra sig över invändningen men lät inte höra av sig.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Thomas Främby) anförde i beslut den 22 juli 2003:
Skäl
Företagshypotek omfattar, sedan konkursbeslut har meddelats, endast företagsinteckningsbar egendom som fanns vid tiden för konkursbeslutet (se NJA 1982 s. 900 och NJA 1997 s. 759). Fordran på medlen från SPP/Alecta får anses ha uppkommit först när beslut fattades om att medlen skulle delas ut till kunderna, dvs. den 15 december 1998. Dessförinnan har J E Anderssons Byggnads Aktiebolag inte kunnat göra någon fordran gällande mot SPP/Alecta. Med hänsyn till det ovan sagda har J E Anderssons Byggnads Aktiebolag inte haft någon fordran mot SPP/Alecta före konkursutbrottet. Fordran kan därför inte anses omfattas av företagshypoteket och Handelsbanken har inte förmånsrätt i fordran. De för efterutdelning tillgängliga medlen skall därmed tillfalla staten med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen.
Beslut
Tingsrätten ändrar efterutdelningsförslaget på så sätt att de för efterutdelning tillgängliga medlen skall tillfalla staten med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Svenska Handelsbanken överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att de för efterutdelning tillgängliga medlen skulle tillfalla borgenärer med förmånsrätt enligt 5 § 1 st. 2 förmånsrättslagen, dvs. banken.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Lars Clevesköld och Pia Johansson samt tf. hovrättsassessorn Pontus Woxner, referent) anförde i beslut den 13 oktober 2003:
Banken har till stöd för överklagandet anfört i huvudsak följande. De ifrågavarande SPP/Alecta-medlen utgör en fordran som omfattas av företagshypotek. Grunden för fordran ligger i tiden före konkursutbrottet eftersom det rör sig om för mycket inbetalda premier. Inbetalningarna till SPP har gjorts av bolaget före konkursutbrottet. Bolaget har därmed fortlöpande i tiden före konkursutbrottet bidragit till överskottet hos SPP med åtföljande återbetalningsskyldighet för SPP/Alecta. Premier för försäkringen respektive pensionsförmånerna beräknas utifrån en rad olika antaganden och eftersom antagandena väljs med försiktighet kan, såsom i nu aktuellt fall, ett överskott uppstå. Överskottet skall återgå till försäkringstagarna. Fråga är således om en till beloppet icke fastställd fordran per konkursdagen på återbetalning av för mycket erlagda premier i förhållande till avtalad pensionsförmån.
På de skäl tingsrätten anfört får fordran anses ha uppkommit efter konkursutbrottet men innan konkursen avslutades. Det saknas därför grund för att ändra tingsrättens beslut.
Hovrätten avslår Svenska Handelsbankens överklagande.
Högsta domstolen
Svenska Handelsbanken överklagade och yrkade att HD skulle besluta att de för efterutdelning tillgängliga medlen skulle tillfalla borgenärer med förmånsrätt enligt 5 § 1 st. 2 förmånsrättslagen i dess lydelse före den 1 januari 2004.
Skatteverket bestred ändring.
J E Anderssons Byggnads Aktiebolag i konkurs tillstyrkte genom konkursförvaltaren bifall till Handelsbankens talan.
HD inhämtade yttrande från Konkursförvaltarkollegiernas förening.
Föreningen anförde som sin ståndpunkt: Föreningen tillstyrker att Svenska Handelsbankens talan bifalles, enär föreningen anser att Alecta- medel utgör en del av den näringsidkarens lösa egendom som omfattas av 2 kap. 1 § 1 st. lag (1984:649) om företagshypotek.
Föreningens motivering överensstämmer i väsentliga delar med vad som anförs i föredragandens nedan intagna betänkande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Ulf Melchior, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
Styrelsen för Försäkringsbolaget SPP ömsesidigt, numera Alecta Pensionsförsäkring ömsesidigt, beslutade i december 1998 om användningen av det överskott, som uppstått inom SPP under senare år. SPP Livs styrelse fattade i mars 1999 ett motsvarande beslut. Överskottet uppskattades uppgå till cirka 76 miljarder kr och per den 30 september 1999 fördelades (allokerades) delar av överskottet genom att s.k. företagsanknutna medel allokerades till de arbetsgivare som betalt premier för ITP-försäkringen. I oktober 1999 underrättades berörda arbetsgivare om hur stor summa som fördelats på var och en av dem.
Vid tidpunkten för konkursbeslutet omfattade företagshypotek enligt 2 kap. 1 § 1 st. då gällande lag om företagshypotek all näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hörde till den intecknade verksamheten och egendomen inte föll under de undantag som anges i samma lagrums andra stycke.
Avtalet mellan Alecta och konkursgäldenären har träffats under gäldenärens normala drift av sin rörelse. Gäldenären har varit försäkringstagare hos Alecta och för sina anställda tecknat avtal om pensionsförmåner för dem och för detta betalat premier till Alecta. Konkursgäldenären har varit skyldig att träffa avtal med Alecta enligt kollektivavtal eller enligt tjänsteavtal. Delägarskapet i Alecta är knutet till gäldenären i dennes egenskap av arbetsgivare för de försäkrade arbetstagarna. Enligt av skatteverket ingivna försäkringsvillkor kan arbetsgivare inte överlåta pensioneringsavtalet eller de rättigheter respektive skyldigheter som följer av det. Delägarskapet kan därför inte ”vara avsedd för allmän omsättning” och därigenom ej heller omfattas av undantaget i 2 kap. 1 § 2 st. 2 lagen om företagshypotek.
Att Alecta till konkursboet utbetalt konkursgäldenärens andel av de totala företagsanknutna medlen har inte skett på grund av någon åtgärd från konkursförvaltarens sida utan kan uteslutande tillskrivas att dels konkursgäldenären varit försäkringstagare hos Alecta, dels gäldenärens konkurs ej avslutats före den 30 september 1999.
Överkonsolideringen i Alecta har uppstått successivt och har sin grund i arbetsgivarnas sammanlagda premiebetalningar. Alecta har genom utbetalningen bekräftat att de premier som bl.a. konkursgäldenären erlagt har grundat en rätt till återbetalning av en del av de totala inbetalningar som konkursgäldenären tillsammans med övriga arbetsgivare gjort över åren. Denna rätt baseras på de grundläggande regler som ett ömsesidigt försäkringsbolag är skyldigt att arbeta under. Konkursgäldenären är som försäkringstagare delägare i Alecta, som är ett ömsesidigt försäkringsbolag, varför överskott i Alecta tillkommer gäldenären som en av delägarna. Det är inte Alectas beslut om återbetalning som har grundat rätten till återbäring utan beslutet har endast gällt när och på vilka villkor reglering av överskottet skulle ske.
Som Konkursförvaltarkollegiernas förening säger i sitt yttrande i målet har utbetalningar av aktuellt slag som ovan nämnts tidigare icke förekommit. Skulle så ha varit fallet skulle sannolikt en kutym ha utvecklats innebärande att konkursförvaltare i bouppteckningen ”inom linjen” upptagit eventuell fordran på återbäringsfonden. Det är inte ovanligt i konkurssammanhang att det i bouppteckningen såväl på tillgångs- som skuldsidan görs noteringar om tillgångar och skulder, vars värde kan fastställas först efter det att bouppteckningen upprättats. Återbäring, rabatt eller bonus av olika slag blir ofta kända först efter att den som skall erlägga betalning fastställt sitt bokslut. Som exempel på ”osäker” skuld kan nämnas för hög preliminär debitering avseende elförbrukning. Det förhållandet att tillkommande fordran eller minskad skuld ej är slutligt klarlagd per konkursdagen innebär enligt föreningens uppfattning inte att sådan eventuell tillgång inte skulle omfattas av företagshypotek.
Arbetsgivare är således vid förmånsbestämd försäkring ej skyldig erlägga högre premie än som enligt försäkringstekniska antaganden behövs för att säkerställa den utlovade pensionen. Har konkursgäldenären före konkursen gjort för höga betalningar måste gäldenärens krav i anledning härav omfattas av företagshypotek.
Handelsbankens talan skall således bifallas.
Domslut
HD:s avgörande
HD beslutar, med ändring av hovrättens beslut, att de för efterutdelning tillgängliga medlen från Alecta Pensionsförsäkring ömsesidigt skall tillfalla borgenärer med förmånsrätt enligt 5 § 1 st. andra punkten förmånsrättslagen (1970:979) i dess lydelse före den 1 januari 2004.
Domskäl
HD (justitieråden Svensson, Thorsson, referent, Regner, Lindeblad och Widebeck) meddelade den 28 januari 2005 följande beslut:
Skäl
J E Anderssons Byggnads Aktiebolag (i fortsättningen byggbolaget) försattes i konkurs den 30 maj 1994. Byggbolaget var delägare i Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt (sedermera namnändrat till Alecta Pensionsförsäkring ömsesidigt; i fortsättningen Alecta) genom att vara försäkringstagare till pensionsförsäkringar enligt ITP-planen. Delägare i Alecta är de arbetsgivare som ingått försäkringsavtal med bolaget (försäkringstagarna) samt de i bolaget försäkrade. Byggbolaget var således tillsammans med sina förmånsberättigade anställda delägare i Alecta. Byggbolaget hade före konkursen upplåtit företagshypotek i sin näringsverksamhet åt Handelsbanken genom företagsinteckning. Under den i målet aktuella tiden gällde enligt 2 kap. 1 § första stycket lagen (1984:649) om företagshypotek att företagshypotek omfattade all näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hörde till den intecknade verksamheten och inte föll under de undantag som angavs i paragrafens andra stycke. Ett delägarföretags fordran mot Alecta på fördelade företagsanknutna medel omfattades inte av sistnämnda undantag. Sedan konkursbeslutet meddelats, omfattade företagshypotek endast den företagsinteckningsbara egendom som fanns vid konkursutbrottet (se NJA II 1984 s. 335 och NJA 1982 s. 900).
Frågan i målet är om byggbolaget redan vid konkursutbrottet hade en fordran på de företagsanknutna medel som senare av Alecta kom att fördelas till konkursboet på grund av att byggbolaget var försäkringstagare till de nämnda pensionsförsäkringarna.
Uppkommande överskott i Alecta skulle enligt § 9 i Alectas bolagsordning avsättas till återbäringsfonden (numera betecknad konsolideringsfonden). Av försäkringsvillkoren framgår att medel i fonden, som inte behövs för förlusttäckning eller andra ändamål enligt Alectas bolagsordning, kan fördelas till försäkringstagare och försäkrade. Alectas styrelse beslutar varje år om fördelning av överskott. Överskottet fördelas därvid i en eller flera av följande former:
- höjning av pension under utbetalning genom pensionstillägg till de försäkrade eller förmånstagare;
- höjning av den intjänade pensionsrätten för de försäkrade (ej försäkringsfall);
- premiereduktion för försäkringstagaren;
- fördelning av företagsanknutna medel till försäkringstagare;
- annan fördelning av överskott.
Enligt försäkringsvillkoren skall styrelsen i första hand använda återbäringskapitalet till pensionstillägg för höjning av pensioner under utbetalning. Styrelsen skall alltid tillämpa vid var tidpunkt gällande konsolideringspolicy och såvitt gäller fördelning, dispositionsrätt, användning samt återtag av företagsanknutna medel följa vid var tidpunkt gällande regler.
Alectas styrelse fattade den 15 december 1998 ett beslut om att en del av Alectas överskott skulle fördelas till delägarföretagen såsom företagsanknutna medel. Överskottet beräknades till ca 76 miljarder kr. Beloppens storlek för de enskilda delägarföretagen bestämdes under hösten 1999. Återbäringen fick användas bl.a. för avräkning mot premiebetalningar. Alecta förbehöll sig dock rätt att ta tillbaka företagsanknutna medel om bolagets konsolideringskapital skulle minska kraftigt.
Av det anförda framgår att överskottsmedlen kunnat fördelas av Alectas styrelse på flera olika sätt. Någon avgörande betydelse kan inte tillmätas det förhållandet att försäkringstagarna är delägare i bolaget så att rätten till återbäring skulle anses härröra just från delägarskapet; som nämnts är även de försäkrade anställda delägare i försäkringsbolaget, och delägarbegreppet skiljer sig sålunda från vad som gäller t.ex. i aktiebolag eller handelsbolag. (Jfr Schmidt, Allmänna och privata pensioner, 1975 s. 174 ff.)
Som framgått ovan fattade Alectas styrelse den 15 december 1998 ett beslut om att överskottet skulle fördelas, inte i enlighet med försäkringsvillkorens förstahandsalternativ till de försäkrade genom höjning av pension under utbetalning, utan till försäkringstagarna såsom företagsanknutna medel. Byggbolagets fordran mot Alecta får vid angivna förhållanden anses i allt väsentligt grundad på styrelsens beslut, och byggbolaget kan därför inte anses ha innehaft denna fordran vid konkursutbrottet. Den kan således inte anses vara omfattad av företagshypoteket. (Jfr NJA 1997 s. 759.)
Det slut vartill hovrätten kommit skall därför fastställas.
Domslut
HD:s avgörande
HD fastställer det slut vartill hovrätten kommit.
HD:s beslut meddelat: den 28 januari 2005.
Mål nr: Ö 4314-03.
Lagrum: 2 kap. 1 § första stycket lagen (1984:649) om företagshypotek.
Rättsfall: NJA 1982 s. 900 och NJA 1997 s. 759.