NJA 2005 s. 226

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Lena Hjelmtorp) anförde i beslut den 17 december 2002:

Parkeringsbolaget har beträffande parkeringen anfört följande. Ursprunglig fordran avsåg kontrollavgift för svaranden tillhöriga fordonet med registreringsnumret GHJ 860 som den 22 mars 2002 kl. 16.38-16.44 varit uppställt på tomtmark Scandic Hotel/Järva Krog i Solna i strid mot där gällande parkeringsbestämmelser. Området var uppskyltat i enlighet med 3 § lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering. Anledningen till debiteringen var att bilen var uppställd på område där det inte har varit behörigt att parkera.

Parkeringsbolaget har därefter återkallat talan och yrkat ersättning för sina processkostnader med 615 kr. Bolaget har anfört följande. Bolaget har fått den fullgörelse man önskat beträffande saken, dvs. kontrollavgiften och inkassokostnaden. Det som återstår är rättegångskostnaderna. Eftersom det inte finns någon sak kvar att pröva i målet skall rättens avgörande av rättegångskostnaderna avgöras genom beslut. Enligt 18 kap. 5 § andra stycket RB är huvudregeln den att svaranden har rätt att få ersättning för rättegångskostnader i den mån inte särskilda omständigheter föranleder att ersättningsskyldigheten bestämmes annorlunda. Enligt Fitgers kommentar till RB har käranden rätt att få ersättning för sina kostnader då svaranden frivilligt fullgjort det som yrkats i målet. Omständigheterna är sådana att bolaget har rätt att få ersättning för sina kostnader, alldeles oavsett anledningen till att svaranden frivilligt erlagt betalning.

V.G. har angående kontrollavgiften anfört följande. Fordonet med registreringsnummer GHJ 860 såldes till en utländsk köpare den 18 mars 2002. I samband med försäljningen lämnades bilnycklarna över till den nye ägaren och bilen var inte längre i V.G:s besittning. Omständigheterna i ärendet är av oklar karaktär. De påbjudna parkeringsmöjligheterna vid Scandic Hotel/Järva Krog i Solna utgörs av två parkeringar, varav den ena bevakas av parkeringsbolaget Automo och den andra utgörs av ett parkeringsgarage samt ett öppet parkeringsdäck. Vid infarten till parkeringarna återfinns ett vägmärke med en piltilläggstavla utan några angivelser om villkor för parkering.

Angående målets handläggning har V.G. uppgett följande. Betalningsskyldighet för kontrollavgiften har bestritts skriftligen vid upprepade tillfällen till parkeringsbolaget och betalning skedde motvilligt och före talans väckande, i avvaktan på rättslig prövning.

V.G. har hemställt att tingsrätten prövar målet i sak, att rätten fastställer oriktigheten i den utfärdade kontrollavgiften, att rätten förpliktar parkeringsbolaget att återbetala beloppet för felaktigt uttagen kontrollavgift samt inkassokostnad samt att rätten förpliktar parkeringsbolaget att ersätta V.G:s rättegångskostnader - - -.

Parkeringsbolaget har därefter i sak anfört följande. Bolagets bevakningsområde framgår av bifogade och åberopade fotografier. V.G:s bil har varit uppställd inom den parkeringsförbudzon som övervakas av parkeringsbolaget; det handlar om en slinga förbi hotellet med av- och påstigningsplats för bilar till hotellet samt två handikapparkeringar. Det är inom hotellområdet som V.G:s bil stått parkerad i strid mot gällande bestämmelser varför kontrollavgift utfärdats. Enligt anteckning på kontrollavgiften har bilen dessutom debiterats kontrollavgift efter klagomål från en anställd på hotellet.

Angående handläggningen har bolaget bl.a. vidhållit uppfattningen att frågan om felparkeringen över huvud taget inte kan bli föremål för prövning i målet, inte ens indirekt.

Skäl

Parterna har slutförelagts. Ingen har åberopat muntlig bevisning. Skäl att avgöra frågan på handlingarna har förelegat.

Den ursprungliga fordran mellan parterna avsåg en kontrollavgift för olovlig parkering. Fordringen har betalats och Parkeringsbolaget därefter återkallat sin talan och yrkat ersättning för rättegångskostnader. V.G. har vidhållit under ärendets gång att kontrollavgiften är felaktig och att den har betalats i avvaktan på prövning. Betalningsskyldigheten för rättegångskostnaderna har bestritts.

Den fråga som rätten har att pröva i målet är om parkeringsbolaget har rätt att utfå ersättning för sina rättegångskostnader, inget annat.

V.G:s yrkande att tingsrätten skall fastställa att avgiften var oriktig och att han skall återfå pengarna för den inbetalade kontrollavgiften kan inte prövas i målet och yrkandet skall därför avvisas. Det är inte ovanligt att rätten i dylika mål endast prövar rätten att utfå ersättning för kostnaderna hos kronofogdemyndigheten. I de flesta av dessa fall rör tvistefrågan om kontrollavgiften betalats i rätt tid och betalningsskyldighet för kontrollavgiften brukar inte bestridas. I dessa fall finns ingen anledning att ifrågasätta riktigheten av kontrollavgiften.

Vid en prövning i ett fall som detta av parkeringsbolagets rätt till rättegångskostnader när svaranden hela tiden bestritt all betalningsskyldighet men ändock inbetalat kontrollavgiften, måste rätten granska kontrollavgiftens riktighet för att kunna ta ställning till om rättegångskostnaderna har varit nödvändiga för att tillvarata parkeringsbolagets rätt. Att svaranden faktiskt betalat både kontrollavgift och inkassokostnad är en omständighet som talar för att debiteringen är riktig men är, enligt rättens mening, inte tillräcklig för att fastslå korrektheten i fordringen och kan inte innebära att rätten kan vägra pröva den bakomliggande fordringen.

V.G. har anfört att bilen bytt ägare före felparkeringen ägde rum. Eftersom V.G. enligt utdrag ur bilregistret varit bilens ägare vid tidpunkten för felparkeringen kan den omständigheten att bilen i praktiken bytt ägare inte föranleda att V.G. inte bär ansvaret.

V.G. har också anfört, som hans talan får förstås, att skyltningen på platsen var otydlig. Parkeringsbolaget har redogjort för var bilen stod uppställd och att kontrollavgiften föranletts av hotellpersonalens klagomål över bilens placering. Parkeringsbolaget har åberopat fotografier över skyltningen på platsen. Tingsrätten finner att den utredning som presenterats i målet ger fullt stöd för att V.G:s bil parkerats i strid mot gällande bestämmelser samt att skyltningen angående bestämmelserna varit tydlig. Den debiterade kontrollavgiften var därför riktig och parkeringsbolaget har därför rätt att få sina rättegångskostnader ersatta.

Slut

Enligt av tingsrätten meddelad överklagandeanvisning krävdes inte prövningstillstånd i hovrätten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Per Kjellström och tf. hovrättsassessorn Jenny Wennhall, referent) anförde i beslut den 14 maj 2003:

Hovrätten konstaterar inledningsvis att något krav på prövningstillstånd inte föreligger för förevarande mål.

Det yrkande som parkeringsbolaget framställde i sin begäran om överlämnande av målet från kronofogdemyndigheten till tingsrätten avsåg enbart att V.G. skulle förpliktas att betala parkeringsbolagets rättegångskostnader i målet om betalningsföreläggande. Saken vid tingsrätten har således avsett frågan om rättegångskostnader vid kronofogdemyndigheten. När målet avskrevs på grund av att parkeringsbolaget återkallat sin talan vid tingsrätten var det därmed inte lagligen möjligt att samtidigt bifalla parkeringsbolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid kronofogdemyndigheten.

Enligt hovrättens uppfattning har det ålegat tingsrätten att utreda vad parkeringsbolagets återkallelse avsåg och, för det fall att parkeringsbolaget inte avsåg att återkalla talan om ersättning för rättegångskostnader vid kronofogdemyndigheten, avgöra målet genom dom. Då tingsrätten underlåtit detta och ändå i beslutet om avskrivning av målet tillerkänt parkeringsbolaget ersättning för rättegångskostnader vid kronofogdemyndigheten har det vid tingsrätten förekommit ett sådant fel som medför att tingsrättens beslut bör undanröjas. Felet kan inte avhjälpas i hovrätten.

Med undanröjande av tingsrättens beslut återförvisar hovrätten målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

Hovrättens beslut fick inte överklagas.

Domskäl

HD (justitieråden Svensson, Lundius, referent, Lindeblad, Calissendorff och Widebeck) meddelade den 18 april 2005 följande beslut:

Skäl

Sedan parkeringsbolaget ansökt om betalningsföreläggande mot V.G. överlämnades målet till tingsrätten på begäran av parkeringsbolaget. Eftersom V.G. betalat kapitalbeloppet och inkassokostnaden under handläggningen vid kronofogdemyndigheten, hade parkeringsbolaget nedsatt sina yrkanden till att avse endast ersättning för kostnader hos kronofogdemyndigheten. Sedan bolaget återkallat sin talan beträffande kapitalbeloppet och inkassokostnaden avskrev tingsrätten målet genom ett slutligt beslut och biföll parkeringsbolagets yrkande om ersättning för kostnader hos kronofogdemyndigheten (rättegångskostnader).

Hovrätten undanröjde tingsrättens beslut och återförvisade målet med hänvisning till att tingsrätten brustit i sin processledning genom att inte tillräckligt utreda vad parkeringsbolagets återkallelse avsåg, och till att tingsrätten för det fall återkallelsen inte avsåg rättegångskostnaderna borde ha avgjort målet genom dom.

Parkeringsbolaget har som grund för sin klagan över domvilla anfört följande. Hovrätten har vid handläggningen av målet gjort sig skyldig till grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Hovrätten har tillämpat 17 kap. 1 § RB fel. Saken i målet var kapitalbeloppet och inte rättegångskostnaderna, och då enbart rättegångskostnaderna kvarstod i tingsrätten avgjorde tingsrätten målet korrekt genom slutligt beslut.

Enligt 17 kap. 1 § RB skall rättens avgörande av saken ske genom dom och annat avgörande träffas genom beslut. Den ansökan om betalningsföreläggande som kom in till kronofogdemyndigheten avsåg en kapitalskuld beträffande kontrollavgift och inkassokostnad jämte processkostnader. Kapitalskulden och inkassokostnaden har utgjort saken i målet hos kronofogdemyndigheten. Av 60 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning följer att i mål som överlämnats till tingsrätt skall talan anses väckt redan när ansökan om betalningsföreläggande kom in till kronofogdemyndigheten. Saken i målet förändras inte vid överlämnandet från kronofogdemyndigheten till tingsrätten, även om endast frågan om fördelning av rättegångskostnader kvarstår (se Fitger, Kommentar till Rättegångsbalken, s. 17:4). Tingsrätten har avgjort målet på ett korrekt sätt, nämligen genom slutligt beslut. Tingsrätten kan inte heller anses ha brustit i processledning, eftersom det av tingsrättens akt framgår att återkallelsen avsett kapitalskulden och inkassokostnaden och inte rättegångskostnaderna. Hovrättens beslut att undanröja tingsrättens avgörande utgör därmed ett sådant rättegångsfel som bör föranleda att målet återförvisas till hovrätten.

Tingsrätten angav felaktigt att talan fick föras i hovrätten utan krav på prövningstillstånd. Hovrätten borde ha informerat klaganden om att prövningstillstånd krävdes och förelagt denne att inkomma med skäl för sådant tillstånd. Det ankommer på hovrätten att vidta dessa åtgärder i målet efter dess återupptagande.

Domslut

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens beslut och visar målet åter till hovrätten för erforderlig handläggning.