NJA 2006 not 36

Den 24:e. 36. (Ö 1284-06) Framställning om utlämning till Tyskland av J.T., medborgare i Polen.

Åklagarmyndigheten i Siegen begärde i en framställning den 15 februari 2006 att J.T. skulle utlämnas till Tyskland för verkställighet av fängelsestraff. Till stöd för denna begäran åberopades en dom från domstol i Siegen den 12 januari 2001 enligt vilken J.T. dömts till fängelse två år sex månader för grov stöld.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren ärendet jämte eget yttrande till HD.

J.T. motsatte sig utlämning.

HD, yttrande på förslag av föredraganden: Tyskland är medlem av Europeiska unionen men hade när detta ärende inleddes upphört att genomföra rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna. Lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder är därför inte tillämplig utan i detta ärende skall utlämningslagen tillämpas.

De gärningar för vilka utlämning begärs motsvarar för svensk del stöld eller grov stöld. Brotten är av sådan svårhetsgrad att det inte föreligger hinder mot utlämning enligt 4 § utlämningslagen.

J.T. har gjort gällande att det på grund av hans personliga förhållanden är uppenbart oförenligt med humanitetens krav att bevilja utlämningen.

Enligt 8 § utlämningslagen får utlämning inte beviljas om den i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

Till stöd för sin inställning har J.T. i huvudsak anfört följande. Hans barn är i en sådan ålder att de har ett mycket stort behov av båda sina föräldrar. Barnen har inte varit ifrån sin fader vid något tillfälle sedan de föddes. Allt sedan J.T. den 29 januari 2006 anhölls i Sverige har han varit skild från sin familj utan möjlighet att träffa dem. Såväl han som barnen har lidit svårt av detta förhållande och det har varit straff nog för de aktuella brotten. J.T. är den huvudsakliga försörjaren i familjen. Detta innebär att familjen, sambo och två minderåriga barn som bor i Polen, drabbas svårt ekonomiskt.

Av ordalagen i 8 § utlämningslagen och paragrafens förarbeten framgår att den skall tillämpas endast i sådana undantagsfall där hänsyn till personen väger ojämförligt tyngre än intresset av utlämning. Även med beaktande av den förhållandevis långa tid som förflutit sedan han dömdes av den tyska domstolen och vad som upplysts angående J.T:s personliga förhållanden kan det inte anses att en utlämning är uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Således föreligger inte hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt finner HD att hinder mot den begärda utlämningen föreligger enligt 1–10 §§ utlämningslagen.