NJA 2006 not 5

I yttrandet, undertecknat av G.L. och av hovrättsassessorn D.K. som föredragande, ifrågasatte Justitiekanslern på grundval av iakttagelser och erfarenheter som gjorts i dessa ärenden och mål om P.G. levde upp till de krav på skicklighet som kan begäras av en medlem i Advokatsamfundet. I yttrandet följdes detta ifrågasättande upp med några mer övergripande uppgifter om P.G:s agerande och uttalanden om hans kompetens.

Sedan Advokatsamfundet berett Justitiekanslern tillfälle att precisera sin kritik kompletterades yttrandet genom en skrivelse den 28 november 2002 till vilken hade bilagts tre promemorior som hade upprättats av byråcheferna H.R., G.L.C. och B-M.L. inför den kompletterande skrivelsen. Dessa tre hade deltagit i beredningen av yttrandet i september.

P.G. har som grund för sin talan uppgett att det yrkade beloppet avser skadestånd enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen på grund av förtal enligt 5 kap. 1 § BrB. Enligt P.G. har G.L. kränkt honom genom vad som anförts i yttrandet den 13 september 2002. Yttrandet har varit ägnat att utsätta honom för andras missaktning. Han har tillagt att uppgifterna i yttrandet är osanna och att yttrandet också innehåller sakfel.

G.L. har bestritt att han gjort sig skyldig till förtal av P.G. och anfört följande. Det var försvarligt att lämna yttrandet, eftersom Advokatsamfundet hade begärt det. Han avstår från att ta ställning till om uppgifterna i yttrandet varit ägnade att utsätta P.G. för andras missaktning. Om uppgifterna anses vara av detta slag, fanns det dock skälig grund för att lämna dem. Yttrandet grundas på vad hans medarbetare uppgav om sina erfarenheter i kontakterna med P.G. i ärendena hos Justitiekanslern. Deras samstämmiga, helt klara uppfattning var att P.G. inte var lämplig att bli advokat. Som myndighetschef måste han, åtminstone i ett fall som detta som inte gäller myndighetsutövning, kunna lita på sina medarbetare och kunna utgå från deras uppgifter, oavsett om deras information varit riktig eller befogad. Uppgifterna var dock riktiga. Yttrandet innehåller inte sakfel.

P.G. har vitsordat att det var försvarligt av Justitiekanslern att lämna uppgift i saken, men har bestritt att det funnits skälig grund för de lämnade uppgifterna. Han har tillagt att G.L. har ansvar för uppgifterna vem han än inhämtat dem ifrån.

Yttrandet den 13 september 2002, vilket G.L. avgett i tjänsten som justitiekansler, innehåller kritik i olika avseenden mot P.G. Vad som uttalas i yttrandet får anses ha varit ägnat att utsätta P.G. för missaktning. Det är ostridigt att det var försvarligt att Justitiekanslern lämnade uppgifter i saken. Det har inte kommit fram något som talar för att G.L. hade haft anledning att ifrågasätta de tre byråchefernas uppgifter och bedömning. Han får därför anses ha visat skälig grund för vad som anförts i yttrandet. P.G:s skadeståndstalan skall alltså lämnas utan bifall.