NJA 2006 not 53

Den 11:e. 53.(Ö 3282-06) Framställning om utlämning till United Nations Interim Administration Mission in Kosovo (UNMIK) av I.G., medborgare i Serbien och Montenegro.

UNMIK begärde i en framställning den 5 juni att I.G. skulle utlämnas till Kosovo i Serbien och Montenegro. Till stöd för begäran åberopades ett häktningsbeslut den 14 mars 2006 av distriktsdomstolen i Pejë/Peæ i Kosovo. Enligt beslutet var I.G. misstänkt för att den 12 augusti 1998 ha skjutit och dödat en annan person i Kosovo, vilken gärning rubricerats som krigsförbrytelse mot civilbefolkningen och överlagt mord. Häktningsbeslutet meddelades i I.G:s frånvaro.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

I.G. motsatte sig utlämning.

HD, yttrandepå förslag av föredraganden:Den gärning som I.G. begärts utlämnad för motsvaras i svensk rätt i vart fall av mord. Gärningen innefattar inte något sådant brott som avses i 5 § 1 st. utlämningslagen.

I.G. har förnekat gärningen och gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen.

Enligt 9 § 2 st. utlämningslagen skall en framställning om utlämning, i de fall där dom angående gärningen inte meddelats, grundas på ett beslut om häktning meddelat av en behörig myndighet i den främmande staten. En förutsättning för utlämning är dessutom att det föreligger sannolika skäl för att den som begärs utlämnad har begått gärningen. Enligt paragrafens 3 st. kan det genom överenskommelse med en främmande stat bestämmas att ett beslut om häktning som meddelats av domstol eller domare skall godtas, om det inte i särskilt fall framgår att häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. 1957 års europeiska utlämningskonvention, vilken såväl Sverige som Serbien och Montenegro tillträtt, utgör en sådan överenskommelse.

Serbien och Montenegro tillträdde den europeiska utlämningskonventionen efter det att provinsen Kosovo ställdes under FN:s interimistiska administration (UNMIK). Riksåklagaren har, liksom i tidigare ärenden (NJA 2005 N 35 och 36), anfört att det är oklart om konventionen är tillämplig i de fall där UNMIK begär utlämning till Kosovo.

Även med beaktande av den försiktighet som är motiverad av det förhållandet att ett huvudvittne kan ha varit delaktig i aktuell brottslighet och av vad I.G. i övrigt anfört, föreligger det sannolika skäl för misstanken att I.G. begått gärningen. Oavsett om den europeiska utlämningskonventionen skall anses tillämplig eller inte finns det vid denna grad av misstanke inget hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen. HD saknar därmed anledning att pröva frågan om konventionens tillämplighet.

I.G. har även invänt att en utlämning skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Han har därvid åberopat dels förhållanden av personlig natur, dels att det inte finns någon garanti för att han kan erbjudas en rättvis rättegång i Kosovo.

I.G. är misstänkt för brott av mycket allvarlig beskaffenhet. Myndigheterna i Kosovo får därför anses ha ett betydande intresse av att han utlämnas för lagföring där. Vad I.G. anfört om sina personliga förhållanden och om förhållandena i Kosovo innebär inte att det finns hinder mot utlämning vare sig enligt 8 § utlämningslagen eller enligt bestämmelserna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Inte heller i övrigt finns det något hinder mot utlämning enligt 1–10 §§ utlämningslagen.