NJA 2006 not 80

Den 6:e. 80.(Ö 4626-06) V.S. mot Riksåklagaren angående resning.

Jönköpings tingsrätt beslutadeden 13 september 2006 med stöd av lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen) att V.S. skall överlämnas till Tjeckien.

Ibeslutden 10 oktober 2006 lämnade Göta hovrättV.S:s överklagande av tingsrättens beslut om överlämnande utan bifall samt förordnade att V.S. skall stanna i häkte tills beslutet om överlämnande har verkställts.

Sedan V.S. överklagat hovrättens beslut fannHDi beslutden 15 november 2006 inte skäl att meddela prövningstillstånd. Hovrättens beslut stod därför fast.

V.S. ansökte om resning avseende hovrättens beslut att han skall överlämnas från Sverige till Tjeckien.

Riksåklagaren motsatte sig att resning beviljas.

HD, beslutpå förslag av föredraganden: Skäl.V.S. har till stöd för sin resningsansökan åberopat att han sedan den 27 oktober 2006 är svensk medborgare. Han har först efter HD:s beslut att inte meddela prövningstillstånd fått kännedom om Migrationsverkets beslut om medborgarskap. V.S. begär att den påföljd som Prags överdomstol (referensnummer 6 To 160/2001) ådömt honom i dom den 15 april 2002 och för vars verkställighet han enligt hovrättens beslut skall överlämnas till Tjeckien skall verkställas i Sverige.

Riksåklagaren har anfört att ett beslut om överlämnande i och för sig kan bli föremål för resning. Starka skäl talar dock för att de omständigheter som skall beaktas måste föreligga vid beslutstillfället, inte minst eftersom systemet bygger på att beslutet skall verkställas snarast möjligt efter det att beslutet har vunnit laga kraft. Riksåklagaren har vidare anfört att om V.S. varit svensk medborgare vid tiden för hovrättens prövning och den omständigheten hade förebringats inför hovrätten det ändå inte är sannolikt att utgången skulle ha blivit en annan. Vad som framkommit om V.S:s bakgrund och levnadsomständigheter samt det faktum att brotten begicks under åren 1994–1995 synes tala för att V.S. arbetat och bott i Tjeckien innan han bosatte sig i Sverige hösten 2001. I och med att V.S. därmed i minst två år stadigvarande vistats i den utfärdande medlemsstaten vid tiden för gärningarna föreligger enligt 2 kap. 6 § 2 st. arresteringsorderlagen inte hinder mot överlämnande trots V.S:s svenska medborgarskap. Inte heller ger en hypotetisk bedömning vid handen att hovrätten skulle ha ansett att det förelåg särskilda skäl för att verkställigheten sker i Sverige. Det finns inte heller synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om överlämnande.

V.S. har vitsordat att han vid tiden för gärningarna sedan minst två år stadigvarande vistats i Tjeckien. Han har vidare anfört att, eftersom det inte var känt att han upptagits till medborgare i Sverige innan hovrättens beslut vann laga kraft, det inte funnits förutsättningar att pröva frågan om det finns särskilda skäl till att verkställigheten sker i Sverige. På grund av den anknytning till Sverige som V.S. förvärvat genom att han etablerat sig här, för att möjliggöra hans fortsatta yrkesverksamhet och på grund av den långa tid som gått från gärning till dom och från dom till begäran om överlämnande för verkställighet, föreligger enligt V.S. särskilda skäl till att verkställighet sker i Sverige.

Beslut om överlämnande enligt arresteringsorderlagen fattas av domstol. Vid rättens handläggning i ärende om överlämnande tillämpas, enligt 5 kap. 2 § i lagen, reglerna om domstols handläggning och överklagande av domstols beslut i brottmål. Resningsansökan skall därför prövas enligt RB:s bestämmelser om resning i brottmål.

Resning till förmån för en tilltalad i brottmål får enligt huvudregeln i 58 kap. 2 § 4 RB beviljas om någon omständighet eller något bevis, som tidigare inte har förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats. Enligt den s.k. tilläggsregeln i samma punkt får resning beviljas om det med hänsyn till nya åberopade omständigheter eller bevis och vad som i övrigt förekommer finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott för vilket han dömts. Resning enligt tilläggsregeln bör, med hänsyn till det uppställda kravet på synnerliga skäl och med beaktande av att resning är ett extraordinärt rättsmedel, ges en restriktiv tillämpning. Den som ansöker om resning har att visa att det föreligger skäl för resning.

Tillämpat på förevarande situation får detta anses innebära att resning får beviljas om någon omständighet eller något bevis, som tidigare inte har förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till en annan utgång i överlämnandefrågan. Tilläggsregeln innebär att resning får beviljas om det med hänsyn till nya åberopade omständigheter eller bevis och vad som i övrigt förekommer finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om överlämnande.

Enligt 2 kap. 6 § 1 st. arresteringsorderlagen får överlämnande för verkställighet inte ske om den som eftersöks är svensk medborgare och den eftersökte begär att påföljden skall verkställas i Sverige. Om den eftersökte vid tiden för gärningen sedan minst två år stadigvarande har vistats i den utfärdande medlemsstaten gäller detta emellertid enligt andra stycket endast om det med hänsyn till den eftersöktes personliga förhållanden eller av någon annan anledning finns särskilda skäl till att verkställigheten sker i Sverige.

För att V.S:s svenska medborgarskap skall utgöra hinder mot överlämnande krävs således att det finns särskilda skäl för att verkställigheten skall äga rum i Sverige. Vad V.S. har åberopat kan inte anses innebära att han visat att det föreligger några omständigheter som utgör sådana särskilda skäl (jfr prop. 2003/04:7 s. 180). Eftersom det inte heller i övrigt finns anledning att med stöd av 58 kap. 2 § RB bevilja resning skall resningsansökan lämnas utan bifall.

Avgörande.HD avslår resningsansökningen.