NJA 2006 s. 453
Ett överklagande av ett beslut om att avslå en rättshjälpsansökan har prövats i sak trots att klaganden avlidit under målets handläggning i Högsta domstolen.
Luleå tingsrätt
I ett vid Luleå tingsrätt anhängigt mål yrkade Bostadsrättsföreningen Sigun u.p.a. att K.S. skulle avhysas. K.S. ansökte om rättshjälp i målet.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Bengt Stenudd) anförde i beslut den 10 mars 2004 i anledning av K.S:s ansökan om rättshjälp:
Tvisten gäller frågan om K.S. förverkat nyttjanderätten till sin bostadsrättslägenhet. I sin ansökan om rättshjälp har K.S. uppgett att hans försäkring innefattande rättsskydd förfallit när han var inlagd på en tillnyktringsenhet och ej betalade försäkringspremien i tid.
Tingsrätten anser att K.S. borde ha haft en rättsskyddsförsäkring eller något annat rättsskydd som omfattar den omtvistade angelägenheten. Vad han uppgett om skälet till att han inte längre har en rättsskyddsförsäkring leder inte till annat ställningstagande. Enligt rättshjälpslagen 9 § andra stycket får rättshjälp i ett sådant fall beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för den rättssökande. Sådana särskilda skäl kan inte anses föreligga i målet. Rättshjälpsansökan lämnas därför utan bifall.
Hovrätten för Övre Norrland
K.S. överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans ansökan om rättshjälp.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Gunnar Sjöblom och Anders Carlbaum, referent, samt f.d. rådmannen Anders Nilsson) anförde i beslut den 13 april 2004:
Hovrättens skäl
K.S. har till stöd för överklagandet anfört i huvudsak följande. Han har alkoholproblem och i samband med ett återfall i missbruk omhändertogs han omedelbart enligt LVM. Länsrätten har sedan beslutat om vård enligt LVM. Under denna tid förföll hemförsäkringen och hans tillstånd, som är att jämföra med sjukdom, gjorde att han inte kunde betala in den förfallna premien. Han har en bostadsrättslägenhet som föreningen vill få honom avhyst ifrån och han kommer på grund av sitt missbruk ha mycket svårt att få en ny bostad. Målet har således mycket stor betydelse för honom och det är av vikt att han erhåller hjälp att ta till vara sin rätt. Hans sjukdom gör det också ursäktligt att inte ha en giltig rättsskyddsförsäkring. Det finns således särskilda skäl med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för honom att han bör beviljas rättshjälp.
Vad K.S. anfört i hovrätten föranleder ingen annan bedömning än den tingsrätten gjort. K.S:s överklagande skall därför avslås.
Domslut
Hovrättens avgörande
Hovrätten avslår överklagandet.
Högsta domstolen
K.S. överklagade. HD meddelade prövningstillstånd den 7 februari 2005. Därefter fick HD kännedom om att käranden återkallat sin talan vid tingsrätten, sedan K.S. avlidit.
K.S:s ombud i målet som biträtt K.S. i rättshjälpsärendet alltsedan anhängiggörandet i tingsrätten, advokaten B.F., yrkade att HD skulle pröva K.S:s ansökan om rättshjälp.
Domstolsverket anförde i första hand att överklagandet inte borde prövas i sak, då ändamålet med överklagandet förfallit. För det fall HD skulle anse att det är möjligt att bevilja K.S. rättshjälp trots att han avlidit fanns det enligt Domstolsverket inte skäl att avslå hans ansökan.
B.F. yrkade ersättning av allmänna medel för nedlagt arbete.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Monica Björnfot Spaak, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Rättshjälpslagstiftningen är en social skyddslagstiftning som tillkommit för att i första hand skydda enskilda fysiska personer. Prövningen av frågan huruvida rättshjälp skall beviljas är knuten till den enskilda personen på ett sådant sätt att frågan måste anses förfalla i och med att K.S. avlidit. Att det i lag finns vissa möjligheter för dödsbon att självständigt erhålla rättshjälp eller ta över en redan beviljad rättshjälp, jfr 6 och 14 §§rättshjälpslagen (1996:1619), förändrar inte denna bedömning.
Då frågan förfallit skall målet skrivas av varvid advokaten B.F:s yrkande om ersättning enligt rättshjälpslagen skall lämnas utan bifall.
Domslut
HD:s avgörande
HD avskriver målet från vidare handläggning.
Advokaten B.F:s yrkande om ersättning enligt rättshjälpslagen lämnas utan bifall.
Domskäl
HD (justitieråden Munck, Lindeblad, Nyström, referent, och Calissendorff) meddelade den 4 juli 2006 följande beslut:
Skäl
Om den som ansökt om rättshjälp avlider medan ansökningen är under prövning, förfaller frågan om rättshjälp för sökanden för framtiden i den rättsliga angelägenhet som ansökningen gällde. I enlighet med allmänna principer förutsätts då för prövning av ansökningen att det finns ett beaktansvärt rättsligt intresse av sådan prövning (jfr t.ex. RÅ 1986 ref. 26 och 1997 ref. 24, NJA 1988 s. 86 och Wennergren, Förvaltningsprocess, 5 uppl. s. 300 ff.).
I 14 § rättshjälpslagen (1996:1619) anges att, om den som har beviljats rättshjälp dör, rättshjälpen övergår till dödsboet, om dödsboet begär detta och det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är skäligt att staten fortsätter att bidra till kostnaderna. Denna omständighet är inte tillräcklig för att det skall anses föreligga ett beaktansvärt intresse för en prövning av en ansökan som gjorts av en person som avlidit innan den har hunnit prövas, eftersom dödsboet, om det övertar den avlidnes talan, självt kan ansöka om rättshjälp (jfr 6 § andra stycket rättshjälpslagen).
Emellertid kan ett ställningstagande till ansökningen påkallas av att det i den rättsliga angelägenheten uppkommit kostnader som skulle täckas av rättshjälpen för det fall att denna beviljas. Så t.ex. följer av 27 § rättshjälpslagen att ett rättshjälpsbiträde har principiell rätt till ersättning för arbete som utförts efter det att ansökan har gjorts under förutsättning att denna senare beviljas. Kostnader av detta slag har uppkommit i förevarande fall. Ansökningen bör därför prövas.
För det fall att HD skulle anse att överklagandet skall prövas har Domstolsverket medgivit K.S:s ansökan, då underinstanserna enligt verket inte haft fog för att avslå hans ansökan om rättshjälp, eftersom hans ekonomiska förhållanden, och möjligen också hans personliga förhållanden, torde ha varit sådana att man inte kan lägga honom till last att han inte hade rättsskydd som omfattade angelägenheten. Anledning saknas att frångå verkets medgivande.
Vid denna bedömning bör B.F. förordnas som rättshjälpsbiträde. B.F. har yrkat ersättning för arbete i tingsrätten, hovrätten och HD. Det ankommer på tingsrätten att pröva frågan om ersättning till B.F. för arbete där. B.F. har inte under handläggningen i hovrätten yrkat någon ersättning för där utfört arbete. Av den ersättning som B.F. begärt för arbete i rättshjälpsfrågan i hovrätten och HD får 3 150 kr antas belöpa på arbetet i HD.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut bifaller HD K.S:s ansökan om rättshjälp i mål T 146-06 vid Luleå tingsrätt. Den procentsats efter vilken rättshjälp skall betalas fastställs till 10 procent. Till biträde enligt rättshjälpslagen förordnas advokaten B.F.
HD fastställer ersättning till B.F. enligt rättshjälpslagen för arbete i HD till 3 150 kr. I ersättningen ingår mervärdesskatt med 630 kr.
Skiljaktig
Justitierådet Lundius var skiljaktig och anförde:
Rättshjälpslagstiftningen är en social skyddslagstiftning som tillkommit för att i första hand skydda enskilda fysiska personer. Prövningen av frågan huruvida rättshjälp skall beviljas är knuten till den enskilda personen på ett sådant sätt att frågan i princip måste anses ha förfallit i och med att den rättshjälpssökande avlidit. I lag finns vissa möjligheter för dödsbon att självständigt erhålla rättshjälp eller ta över en redan beviljad rättshjälp, jfr 6 och 14 §§rättshjälpslagen (1996:1619). För att ett dödsbo skall kunna beviljas rättshjälp skall det vara fråga om starka sociala skäl härför eller att det i speciella fall skulle leda till stötande konsekvenser om dödsboet ställdes utan rättshjälp (jfr prop 1996/97:9 s. 129).
I det aktuella fallet har dödsboet inte ansökt om rättshjälp eller begärt att få ta över K.S. eventuellt tillkommande rättshjälp. Emellertid kommer en K.S. beviljad rättshjälp för biträde som lämnats honom före hans frånfälle, att komma dödsboet till godo. Innan en prövning görs av om K.S. borde ha beviljats rättshjälp bör därför först i analogi med de bestämmelser som ligger till grund för att bevilja dödsbo rättshjälp prövas om sådana omständigheter är för handen att det skulle vara skäligt att för den händelse K.S. retroaktivt beviljades rättshjälp, denna kommer hans dödsbo till godo.
Av utredningen i målet framgår att den avlidne inte har haft något försörjningsansvar för barn eller maka, som skulle kunna vara beroende av dödsboets ekonomiska ställning. Inte heller i övrigt kan det anses föreligga sådana omständigheter som innebär att det skulle vara skäligt att dödsboet uppbär en K.S. retroaktivt beviljad rättshjälp. Vid sådant förhållande saknas det anledning att till prövning ta upp frågan om förutsättningar förelegat att bevilja K.S. rättshjälp.
Rättshjälpsansökan skall således avslås varvid advokaten B.F:s yrkande om ersättning enligt rättshjälpslagen skall lämnas utan bifall.