NJA 2006 s. 510

Domskäl

Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Katarina Wingqvist-Ekholm) anförde följande i dom den 25 januari 2006.

Domskäl

Ansvarsfrågan

K.C. har vidgått att han har haft samlag med samtliga målsägande, såsom åklagaren har påstått under respektive åtalspunkt, och har erkänt att han därmed gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av barn.

Av utredningen i målet framgår att K.C:s s.k. modus operandi har varit detsamma visavi alla fyra flickorna. Han har fått kontakt med dem via Internet och efter någon kort tids ”chatt-kontakt” har han stämt möte med dem, en i taget och bjudit hem varje flicka till sin bostad. Väl hemma har K.C. och respektive målsägande först tittat på TV, liggandes i hans säng, varefter K.C. tagit initiativ till den sexuella kontakten, som har bestått i regelrätta samlag. K.C. har, förutom ett vaginalt samlag med C, även haft ett oralt samlag med henne och med D har K.C., förutom ett vaginalt samlag, vid ett och samma tillfälle även genomfört ett analt samlag. Fråga om skydd vid något av samlagen har aldrig förts på tal.

A, C och D, som alla tre har hörts vid huvudförhandlingarna, har samstämmigt berättat att de efter de inledande chatt-kontakterna fattat tycke för K.C. i den meningen att de tyckte han var omtänksam och snäll. Det har inte rått någon osäkerhet mellan flickorna och K.C. om flickornas ålder. Samtliga fyra flickor har berättat hur gamla de var och i vilken klass i skolan de gick. Av förhören med A, C och D och av videoförhöret med B har framkommit att det var K.C. som var drivande ifråga om att träffas och senare i frågan om sex och att de, även om de inte ville delta i sexuella handlingar, varken vågade eller förmådde säga nej. Inte någon av flickorna har påstått att K.C. använt våld emot dem eller hotat dem för att få sin vilja fram.

K.C. har uppgivit att hans kontakter med flickorna, vilka kontakter tidvis förekommit parallellt, var att anse som s.k. moderna relationer, utan bindande löften om exklusivitet, men med inslag av sex utan vidare förpliktelser. K.C. har också påtalat att parterna vid alla tillfällen varit överens om att ha sex och att han uppfattat en ömsesidig vilja till detta.

Tingsrätten konstaterar att det är utrett i målet att K.C. har haft samlag med de fyra flickorna och att han varit medveten om att de var klart mycket yngre än 15 år. Det framstår för tingsrätten som alldeles uppenbart att K.C. i kraft av sin ålder totalt har dominerat i kontakten med flickorna, vilka också fullkomligt har anpassat sig efter hans önskemål. Den ömsesidiga vilja till samlag, som K.C. framhållit, har inte varit annat än ett ”tilltjatat” samtycke från en ung och osäker partner utan varje erfarenhet av kärleks- och samliv.

I kommentaren till den nya lagstiftningen (Lag 2005:90), som trädde i kraft den 1 april 2005, angående våldtäkt mot barn framhålles bl.a. att syftet med lagen har varit att klargöra att barn aldrig kan samtycka till sexuella handlingar. Det saknar också betydelse vem som varit den mest aktive eller vem som har tagit initiativet till den sexuella handlingen.

I kommentaren till bestämmelsen angående sexuellt utnyttjande av barn (Lag 2005:90) framhålles att en gärning, som bygger på frivillighet och ömsesidighet och där barnet närmar sig åldern för sexuellt självbestämmande, dvs. är strax under 15 år, kan vara att bedöma som ett sexuellt utnyttjande.

Tingsrätten konstaterar sammanfattningsvis att K.C. regelbundet och systematiskt under sensommaren och hösten 2005 sökt samband med mycket unga flickor, vilka han undantagslöst har haft samlag med i sin bostad. Det framstår som alldeles uppenbart att det varit den sexuella kontakten som varit K.C:s primära syfte med att träffa flickorna, särskilt som han synes ha hanterat flera av sina flickkontakter parallellt. Samlagen har, enligt tingsrättens uppfattning, inte i något fall varit att hänföra till en sådan handling, som bygger på frivillighet och ömsesidighet och där flickan ifråga är nästan 15 år gammal. Tingsrätten anser istället att fråga varit om tilltjatade samtycken från en mycket ung flicka, som inte på något sätt har kunnat formulera en egen vilja och ett eget ställningstagande till en sexuell kontakt med en så vuxen person som K.C. Tingsrätten anser därmed att de gärningar, som K.C. har erkänt, är att bedöma som våldtäkt mot barn.

Påföljds- och häktningsfrågorna

K.C. förekommer under två avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast i november 2005 till villkorlig dom för narkotika- och dopningsbrott.

Av ett yttrande från frivården framkommer att K.C. lever under ordnade förhållanden. Han är heller inte, enligt ett läkarintyg, psykiatriskt avvikande.

För våldtäkt mot barn är straffet fängelse lägst två år och högst sex år.

Tingsrätten konstaterar att såväl brottslighetens art som höga straffvärde gör att annan påföljd än ett längre fängelsestraff inte kan komma ifråga.

K.C. skall också kvarbli i häkte, då det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas och då risk för fortsatt brottslig verksamhet inte kan uteslutas. Restriktionerna hävs.

Skadeståndsfrågorna

- - -

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde K.C. för våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § första stycket och 34 kap. 1 § första stycket 2 BrB till fängelse tre år sex månader.

K.C. ålades att betala skadestånd till målsägandena.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Hans Frennered, hovrättsrådet Bengt Nilsson, referent, hovrättsassessorn Boel Wermelin-Börjesson och två nämndemän) anförde följande i dom den 4 april 2006.

Hovrättens domskäl

Utredningen

I hovrätten har nya förhör hållits med målsägandena A, C och D samt K.C. Videoupptagningen avseende förhör med målsäganden B och bandupptagningarna av vittnesförhören vid tingsrätten har spelats upp. Dessutom har målsäganden A:s pappa, målsäganden C:s mamma och målsäganden D:s mamma hörts som vittnen på respektive målsägares begäran. Som skriftlig bevisning har några utdrag av vad som förekommit vid chatt-kontakter mellan K.C. och några av målsägandena åberopats av åklagaren.

Ansvarsfrågan

Allmänt

Åtalet mot K.C., född i juli 1983, avser att han vid två tillfällen under tiden september-oktober 2005 haft samlag med A (13 år och 10 månader gammal), att han vid tio tillfällen under tiden september- november 2005 haft samlag med B (14 år och 7-9 månader gammal), att han i september 2005 vid ett tillfälle haft samlag med och vid ett annat tillfälle ett oralt samlag med C (13 år och 5 månader gammal), och att han vid ett tillfälle i september 2005 haft både ett samlag och ett analt samlag med D (12 år och 10 månader gammal). Målet gäller i denna del hur dessa gärningar skall rubriceras och vilken påföljd som K.C. bör ådömas för dessa gärningar.

Den som har samlag - eller genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag - med ett barn under 15 år gör sig skyldig till en brottslig gärning enligt bestämmelser i 6 kap. BrB. Något tvång eller utnyttjande krävs inte och samtycke friar inte från ansvar. Grundformen rubriceras som våldtäkt mot barn och straffskalan för det brottet är fängelse i lägst två år och högst sex år (4 § första stycket). Den grova formen benämns grov våldtäkt mot barn och har en straffskala som är fängelse i lägst fyra år och högst tio år (4 § tredje stycket). I 5 § finns en reglering för brott som avses i 4 § första stycket som med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anse som mindre allvarligt och som rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn. Straffskalan för detta brott är fängelse i högst fyra år.

Även om faktorer som våld, tvång och utnyttjande inte längre har någon betydelse för huruvida det är straffbart att ha samlag med ett barn under 15 år har sådana faktorer dock betydelse för bedömningen av till vilken grad ett visst brott är att hänföra och för bedömningen av brottslighetens straffvärde i det enskilda fallet.

De gärningar som K.C. har gjort sig skyldig till mot de olika målsägandena uppfyller de rekvisit som avses i 4 § första stycket för våldtäkt mot barn. Tingsrättens dom har inte heller överklagats av någon av parterna i den delen. Som överklagandena är utformade och som de utfört sin talan i hovrätten finns det inte anledning att överväga om K.C:s gärningar skall hänföras till den grova graden utan istället om någon av dem med hänsyn till omständigheterna är att anse som mindre allvarlig och därför kan bedömas som sexuellt utnyttjande av barn.

HD har i två avgöranden, som meddelades den 7 mars 2006 (B 3998- 05 och B 4914-05) , prövat frågan om en sådan gärning som nu är under hovrättens bedömning kan anses vara mindre allvarlig i den bemärkelse som avses i 5 § och därför skall bedömas som sexuellt utnyttjande av barn. I dessa avgöranden hänvisar HD till förarbetena och anger att de faktiska omständigheterna som särskilt framhålls i dessa när det gäller förutsättningarna för att bedöma en gärning som sexuellt utnyttjande av barn är målsägarens ålder och att den sexuella handlingen från dennes sida varit frivillig. Vidare anför HD att barnets frivillighet måste bedömas med hänsyn till barnets mognad och förmåga att inse innebörden av sitt handlande. I målet B 3998-05 var målsäganden 13 år och 10 månader och den tilltalade 25 år. De hade haft en ömsesidig relation och det sexuella umgänget planerades av dem tillsammans. Enligt HD hade målsäganden uppnått en sådan ålder att denna i sig inte kunde anses utgöra något hinder mot att beakta frivilligheten, och det hade inte heller framkommit något om målsägandens mognad eller omständigheterna i övrigt som gav anledning att bortse från frivilligheten. Gärningen bedömdes mot bakgrund av detta som sexuellt utnyttjande av barn. I målet B 4914-05 var målsäganden 14 år 10 månader. Före samlaget hade hon sagt nej flera gånger men med hänsyn till att hon i HD uppgett att hon inte visste om den tilltalade uppfattat detta och till omständigheterna i övrigt fick bedömningen av gärningen utgå från att den tilltalade uppfattat samlaget som frivilligt från målsägandens sida. Med den utgångspunkten och i beaktande av den korta tid som återstod innan målsäganden skulle fylla 15 år borde gärningen inte hänföras till våldtäkt mot barn utan betecknas som sexuellt utnyttjande av barn.

Gärningar som avser målsägandena A, C och D

K.C. har kommit i kontakt med samtliga målsägande på internetsajten Snyggast.se, på vilken var och en av målsägandena lagt ut bilder på sig själv och personliga uppgifter om bl.a. ålder. Han och målsägandena har därefter chattat med varandra bl.a. också på sajten msn.se. Efter en tids chattande på detta sätt har målsägandena fattat tycke för K.C. i den meningen att de tyckte att han var omtänksam och snäll. Han har stämt möte med dem en i taget och var och en av målsägandena har på hans inbjudan besökt honom i hans bostad. Inför besöken i hans lägenhet har han och någon av målsägandena aldrig varit ense om att samlag skall ske vid besöken. Det har inte heller på annat sätt varit tal om att så skulle ske vid dessa. Vid besöken har han och den besökande målsäganden tittat på film, talat med varandra, pussats och kramats. Han har sedan, för de fall de inte redan för början suttit i denna, förmått målsäganden att följa med honom till hans säng där pussar och kramar övergått till ”sex”, dvs. samlag och vid ett par tillfällen annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag (oralt eller analt samlag).

Det har inte rått någon osäkerhet mellan målsägandena och K.C. om målsägandenas ålder. Inte heller har det förekommit någon form av hot eller våld i syfte att förmå någon målsägande att ha samlag eller därmed jämförlig sexuell handling med honom. Däremot är det K.C. som varit drivande i fråga om att träffas och ha ”sex”. Det är huvudsakligen han som tagit av målsägandena deras kläder. K.C. har inte gjort gällande att målsägandena aktivt tagit del i den sexuella samvaron, låt vara att en av målsägandena, enligt egen uppgift, har haft tidigare sexuella erfarenheter i form av samlag med en pojkvän.

K.C. har vidgått att han och målsägandena med hänsyn till åldersskillnaden inte haft så mycket gemensamt och att han inte har avsett att deras samvaro skulle övergå i något förhållande som pojk- och flickvän utan som ett förhållande där några hinder för någon av dem att ha sexuell samvaro med en annan partner inte skulle finnas. Av utredningen framgår också att han har haft kontakt med några av målsägandena parallellt utan att berättat detta för dem och att ”sex” varit den för honom egentliga anledningen till kontakterna med målsägandena.

Målsäganden D hade inte ens fyllt 13 år då K.C. hade samlag med henne. Det återstod då mer än två år till dess hon skulle uppnå åldern för sexuellt självbestämmande. Hon får därmed anses så ung att redan hennes ålder utgör hinder för att - annat än i mycket speciella fall - anse att omständigheterna vid ett samlag med en vuxen man som K.C. kan anses mindre allvarliga. Något sådant fall är inte för handen i detta mål. Inte heller K.C. har kunnat anse att så varit fallet.

Målsägandena A och C var vid gärningstillfället cirka ett år äldre än målsäganden D och hade även de förhållandevis lång tid kvar till det sexuella självbestämmandet. De får dock anses uppnått en sådan ålder att denna i sig inte kan anses utgöra något hinder mot att beakta frivillighet att ha samlag eller en därmed jämförbar sexuell handling.

Utredningen i målet ger inte anledning till antagande att förhållandet mellan K.C. och någon av A och C varit sådant att de gemensamt planerat att ha någon av de sexuella handlingar som åtalet avser. När han genomfört handlingarna har A och C varit ensamma med honom i hans bostad och i en mycket utsatt situation. Härtill kommer den påtagliga åldersskillnaden mellan dem och honom. K.C. måste vid de åtalade gärningarna ha insett att dessa inte byggt på någon fullständig frihet och ömsesidighet dem emellan. Inte heller vid någon av dessa gärningar kan omständigheterna anses vara sådana att brotten är mindre allvarliga.

Gärningarna beträffande A, C och D skall därför, som tingsrätten funnit, bedömas som våldtäkt mot barn.

Gärningar som avser målsäganden B

För målsäganden B återstod vid gärningstillfällena bara några månader innan hon skulle uppnå åldern för sexuellt självbestämmande. Åtalet avser tio samlag som har ägt rum vid cirka sju olika tillfällen när B har besökt K.C. i dennes bostad. Utredningen ger vid handen att B vid flera tillfällen då samlag förekommit sovit över hos honom. Några övernattningar har avsett mer än en natt. Vid ett par tillfällen har hon övernattat hos K.C. även med sin mammas tillåtelse. Även om flera omständigheter beträffande förhållandet mellan K.C. och B och kontakter dem emellan liknar dem som gäller för övriga målsägande framstår det inte som osannolikt att K.C., som han framhållit, uppfattat gärningarna som berör B som frivilliga från hennes sida. Med denna utgångspunkt och med beaktande av B:s ålder bör ingen av dessa gärningar hänföras till våldtäkt mot barn utan bedömas som sexuellt utnyttjande av barn.

Påföljd

Straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarar fängelse två år och sex månader. Med hänsyn till detta straffvärde och till att de brott som påföljd nu skall bestämmas för är s.k. artbrott, dvs. brott för vilka av allmänpreventiva skäl påföljden normalt bestäms till fängelse, anser hovrätten att annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga. Det finns inga omständigheter som talar för ett mildare eller strängare straff än det som motsvarar straffvärdet. Fängelsestraffets längd skall därför sättas till två år och sex månader.

Skadeståndsfrågan

- - -

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen på så sätt att hovrätten beträffande åtalet avseende målsäganden B dömde K.C. enligt 6 kap. 5 § BrB för sexuellt utnyttjande av barn och bestämde påföljden för den samlade brottsligheten till fängelse två år sex månader.

Hovrätten ändrade tingsrättens dom även i skadeståndsdelen.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Blomstrand, Nyström, Calissendorff och Skarhed, referent) meddelade den 25 juli 2006 följande dom.

Domskäl

I enlighet med hovrättens dom skall K.C. dömas för att han vid ett femtontal tillfällen haft samlag eller i två fall utfört därmed jämförliga handlingar med fyra flickor under femton år, med en av dessa vid ett tiotal tillfällen, med två av dem vid två tillfällen vardera och med den fjärde vid ett tillfälle. Det saknas skäl att frångå hovrättens rubricering av gärningarna.

Som hovrätten funnit skall K.C. dömas till fängelse. Avgörande för fängelsestraffets längd är den samlade brottslighetens straffvärde. Vid bedömningen av straffvärdet skall i detta fall, utöver omständigheter hänförliga till de enskilda gärningarna, beaktas att det är fråga om flerfaldig brottslighet. Liksom vid andra brott medför detta förhållande vid våldtäkt och andra sexuella övergrepp mot barn principiellt sett att den samlade brottsligheten bör anses ha ett högre straffvärde än om det hade varit fråga om ett enstaka brott. De närmare förhållandena vid denna typ av brottslighet kan visserligen vara starkt varierande, och i en del fall - t.ex. när fråga är om en av full frivillighet och ömsesidighet präglad sexuell relation med en tonåring som närmar sig femtonårsåldern - kan det beroende på omständigheterna finnas anledning att iaktta viss försiktighet med att utan vidare betrakta brottslighetens upprepade karaktär som straffhöjande. Till den del den flerfaldiga brottsligheten avser brott riktade mot olika målsägande saknas emellertid skäl att frångå huvudprincipen. Redan på grund härav bör straffet i detta fall bestämmas påtagligt högre än minimistraffet för våldtäkt mot barn. Till detta kommer att ett av brotten riktat sig mot en flicka som ännu inte uppnått tonåren. En samlad bedömning av omständigheterna leder till att brottsligheten bör anses ha det straffvärde som tingsrätten utgått från, fängelse tre år sex månader. Anledning att underskrida detta vid straffmätningen saknas.

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens dom på så sätt att påföljden bestäms till fängelse tre år sex månader.