NJA 2006 s. 588
Att en tilltalad i brottmål har adress utomlands har ansetts inte utgöra något absolut hinder mot att använda förenklad delgivning av kallelse till huvudförhandling med föreläggande att inställa sig personligen vid påföljd att överklagandet annars förefaller.
Svea hovrätt
Sollentuna tingsrätt dömde den 26 november 2003 T.E. för stöld till fängelse två månader. T.E. överklagade i Svea hovrätt.
Vid sammanträde för huvudförhandling i hovrätten den 24 mars 2004 infann sig inte T.E. personligen. Hovrätten meddelade med anledning härav följande beslut: T.E. har kallats att infinna sig personligen till huvudförhandlingen men har inställt sig endast genom sitt ombud. Det är inte sannolikt att T.E. har laga förfall (godtagbara skäl) för sin frånvaro. Hovrätten anser sig inte kunna avgöra målet i T.E:s frånvaro. T.E:s överklagande är därför enligt 51 kap. 21 § första stycket RB förfallet. Det innebär att överklagandet inte kommer att prövas.
Sedan T.E. ansökt om återupptagande av målet anförde hovrätten (hovrättsråden Christine Möller, Lars-Åke Olvall, referent, och Monica Kämpe) i beslut den 28 april 2004:
T.E. har inte visat att han hade laga förfall (godtagbara skäl) för sin frånvaro vid huvudförhandlingen den 24 mars 2004 som han inte kunde anmäla i tid. Hovrätten avslår därför T.E:s yrkande om återupptagande.
Högsta domstolen
T.E. överklagade och yrkade att HD skulle förordna att målet åter skulle tas upp i hovrätten.
Riksåklagaren bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
Den 26 november 2003 dömde Sollentuna tingsrätt T.E. för stöld till fängelse två månader. T.E:s adress angavs i domen till en postbox i Köpenhamn. Sedan T.E. överklagat domen, varvid samma adress uppgavs, sände Svea hovrätt den 30 december 2003 information om förenklad delgivning till den uppgivna boxadressen. Den 5 mars 2004 kallade hovrätten parterna till huvudförhandling i målet den 24 mars 2004. Kallelsen den 5 mars kompletterades den 8 mars 2004 med en underrättelse om förenklad delgivning. Även dessa handlingar sändes till den adress i Köpenhamn som T.E. uppgett.
Sedan T.E. uteblivit från huvudförhandlingen och hovrätten funnit att det inte var sannolikt att han hade laga förfall för sin utevaro samt hovrätten ansett sig inte kunna avgöra målet i T.E:s utevaro var överklagandet förfallet. Hovrätten avslog därefter i det överklagade beslutet en ansökan från T.E. om återupptagande av målet.
T.E. har till stöd för sitt överklagande anfört bl.a. följande. I slutet av februari 2004 flyttade han tillbaka till Stockholm för att börja på en utbildning. Vid kontakt per telefon med hovrätten fick han beskedet att tid för huvudförhandling i målet inte var bestämd. Hans situation var sådan att han var hänvisad till att bo på härbärgen, bl.a. på Högbergsgatan 51. Den 8 mars 2004 beställde han eftersändning av posten från Köpenhamn. Eftersändningen fungerade emellertid inte och vid förfrågan hos postverket i Köpenhamn fick han i slutet av mars 2004 beskedet att hans post hade returnerats dit med anteckning om att adressaten var okänd. Vem som återsänt hans post till Köpenhamn vet han inte. Först sedan han skaffat en adress poste restante i Stockholm fick han i början av april 2004 hovrättens kallelse. Av ekonomiska skäl mantalsskrev han sig den 9 mars 2004 på en boxadress i Oslo. Om han är att anse som korrekt delgiven har han i vart fall inte haft skäligt rådrum för att från Köpenhamn inställa sig vid huvudförhandlingen i Stockholm.
1974 träffades en nordisk överenskommelse om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning (SÖ 1975:42). Förfarandet förenklad delgivning infördes 1991 i syfte att minska tidsutdräkten i handläggningen vid bl.a. domstolar. De områden där delgivningsformen används har därefter utvidgats genom ytterligare lagstiftning. Varken i lagen eller i förarbetena till denna berörs frågan huruvida förenklad delgivning kan användas när den som skall delges befinner sig utomlands. Något uttryckligt förbud mot detta finns således inte. Inte heller kan ett sådant förfarande anses strida mot den angivna överenskommelsen.
Allmänt gäller enligt 1 § delgivningsförordningen att den enklast möjliga formen för delgivning skall tillämpas. Något generellt hinder mot att använda förenklad delgivning med den som befinner sig utomlands finns inte. Frågan huruvida denna delgivningsform kan användas får därför prövas utifrån en bedömning av vad som är lämpligt i det enskilda fallet, bl.a. med beaktande av hur tillförlitlig postgången i landet i fråga är. Till de länder där några problem i det avseendet inte föreligger hör de nordiska.
T.E. har själv uppgett boxadressen i Köpenhamn. Hovrätten har tillställt T.E. handlingar på denna adress i enlighet med bestämmelserna om förenklad delgivning i 3 a och 19 §§delgivningslagen. T.E. får därmed den 22 mars 2004 anses ha delgivits kallelse till huvudförhandlingen. T.E. befann sig vid denna tid enligt egen uppgift i Stockholm. Med hänsyn härtill och till målets beskaffenhet har han haft skäligt rådrum att inställa sig till förhandlingen.
T.E:s överklagande skall således avslås.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.
Domskäl
HD (justitieråden Svensson, Regner, Victor, Lindeblad och Nyström, referent) meddelade den 16 november 2006 följande beslut:
Skäl
Sollentuna tingsrätt dömde den 26 november 2003 T.E. för stöld till två månaders fängelse. Domen överklagades av T.E. I anslutning till att överklagandet inkom till hovrätten översändes till T.E. på den av honom uppgivna adressen, en postbox i Köpenhamn, information om att förenklad delgivning kunde komma att användas i målet. I informationsskriften upplystes om innebörden av förenklad delgivning och om att han själv hade att anmäla till hovrätten om han bytte adress eller var bortrest under någon längre tid.
Den 5 mars 2004 kallade hovrätten T.E. med post till huvudförhandling den 24 mars 2004 med föreläggande om att han skulle inställa sig personligen vid påföljd att överklagandet annars kunde komma att förfalla. Den 8 mars 2004 skickade hovrätten ett meddelande till honom om att kallelsen hade sänts. Bägge försändelserna skickades till den av T.E. uppgivna boxadressen i Köpenhamn.
T.E. inställde sig inte personligen vid huvudförhandlingen. Det var enligt hovrätten inte sannolikt att T.E. hade laga förfall för sin frånvaro. Överklagandet förklarades därför förfallet. Sedan T.E. ansökt om att överklagandet åter skulle tas upp fann hovrätten att han inte visat att han hade laga förfall för sin frånvaro vid huvudförhandlingen och avslog därför ansökan.
T.E. har uppgett att han flyttade från Köpenhamn till Stockholm i slutet av februari 2004, att han den 8 mars 2004 var i kontakt med posten i Köpenhamn och begärde att få sin post eftersänd, att eftersändningen av oklar anledning inte fungerade samt att han först i början av april, efter flera telefonkontakter med posten i Köpenhamn och sedan han skaffat en adress poste restante i Stockholm, fick del av hovrättens kallelse.
Det saknas anledning att ifrågasätta T.E:s uppgift om att han rent faktiskt tagit del av kallelsen först efter tidpunkten för den planerade huvudförhandlingen.
Av 19 § tredje stycket delgivningslagen (1970:428) framgår att vid s.k. förenklad delgivning enligt 3 a § skall delgivning anses ha skett när två veckor förflutit från det att myndigheten skickade meddelande om att en handling sänts med post för delgivning, om det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som osannolikt att handlingen före tvåveckorsfristens utgång kommit fram till den söktes senast kända adress.
Att den som är tilltalad i ett brottmål har adress utomlands utgör varken enligt interna svenska bestämmelser eller för Sverige bindande internationella åtaganden något hinder mot förenklad delgivning eller mot att delgivningshandlingar annars skickas med post till honom. Det finns inte heller några sådana hinder mot att en kallelse av en tilltalad som finns utomlands förenas med påföljd vid utevaro. (Jfr prop. 1999/ 2000 s. 156 ff. och 2004/05:144 s. 53 ff.) Det kan i sammanhanget anmärkas att det enligt svensk uppfattning inte föreligger något hinder mot att andra stater delger mottagare som befinner sig i Sverige direkt med post.
Det får mot den angivna bakgrunden anses att den omständigheten att den tilltalade har adress utomlands inte utgör något absolut hinder mot att använda förenklad delgivning av kallelse till huvudförhandling med föreläggande att inställa sig personligen vid påföljd att överklagandet annars förfaller.
En allmän förutsättning för att förenklad delgivning skall få användas är emellertid enligt 3 a § delgivningslagen att det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna att delgivning sker på detta sätt. Det är ofta olämpligt med förenklad delgivning när den som söks har adress utomlands och särskilt om den sökte är utlänning. Ordningen med förenklad delgivning bygger på antagandet att postgången nästan undantagslöst sker snabbt och tillförlitligt (jfr prop. 1990/91:11 s. 19). Uppenbart är att det ofta inte finns underlag för ett sådant antagande när den tilltalade befinner sig utomlands. En förenklad delgivning av den som är tilltalad i brottmål kan också framstå som olämplig med hänsyn till den främmande statens inställning till att andra stater delger personer som befinner sig på dess territorium med post.
När det som i detta fall är fråga om en adress i Köpenhamn kan förfarandet med förenklad delgivning inte anses ha varit olämpligt på grund av vad som kunnat antas om postgångens snabbhet och tillförlitlighet. Inte heller i övrigt har det anförts eller framkommit någon omständighet som gör att delgivningsförfarandet varit olämpligt. T.E. skall därför anses ha varit rätteligen delgiven kallelsen.
Av T.E:s uppgifter framgår att hans frånvaro vid förhandlingen inte berodde på att han saknat skäligt rådrum för att inställa sig utan på att han inte nåtts av kallelsen eftersom den adress han hade uppgett till domstolen inte längre var aktuell. Vad T.E. har anfört innebär inte att han visat att han hade laga förfall för sin frånvaro som han inte kunde anmäla i tid. Hans överklagande skall därför avslås.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.
HD:s beslut meddelat: den 16 november 2006.
Mål nr: Ö 2372-04.
Lagrum: 3 a och 19 §§delgivningslagen (1970:428).