NJA 2007 not 14

Den 20:e. 14.(Ö 2489-06) Överklagande av L.F. angående inträde i Sveriges advokatsamfund.

Sveriges advokatsamfunds styrelseavslog genom beslutden 20 april 2006 L.F:s ansökan om inträde i samfundet, eftersom han inte hade styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.

L.F. yrkade att HD skulle förklara honom berättigad till inträde i Sveriges advokatsamfund.

HD:s beslut. Skäl.L.F. antogs år 1986 som ledamot av Sveriges advokatsamfund. Han bedrev härefter advokatverksamhet i Göteborg fram till år 1996 då han avvecklade sin advokatfirma sedan han drabbats av en livskris. Denna ledde till att han lämnade Sverige år 1997. I advokatmatrikeln angavs att han inte bedrev någon verksamhet. Under utlandsvistelsen, som pågick till våren 1999, var han skeppare på ett Greenpeace-fartyg i Stilla havet. L.F. försattes sommaren 1997, sig själv ovetandes, i konkurs. Advokatsamfundets styrelse beslutade den 5 september 1997, jämlikt 8 kap. 7 § 5 st. RB, att utesluta honom ur samfundet. Konkursen avslutades genom beslut av Göteborgs tingsrätt år 2000. L.F. arbetar sedan den 1 januari 2001 som biträdande jurist hos K.H. Advokatbyrå i Göteborg. Han har år 2005 avlagt advokatexamen.

L.F. ansökte i december 2005 om återinträde i Sveriges advokatsamfund. Samfundets västra avdelning avstyrkte ansökan. Samfundets styrelse har i det överklagade beslutet enhälligt avslagit hans ansökan med motiveringen att L.F. inte har styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.

Sveriges advokatsamfunds styrelse har avstyrkt bifall till överklagandet med hänvisning till dels den kritik som framförts mot L.F., dels hans ekonomiska förhållanden.

Styrelsen har såvitt gäller den kritik som riktats mot L.F. anfört bl.a. att, även om L.F. har åberopat ett relativt stort antal referenser, det måste konstateras att det också är ovanligt många av dessa som har riktat kritik mot hans sätt att utföra sina uppdrag. Det är sju advokater som har funnit anledning att uttala kritik mot honom.

När det gäller L.F:s ekonomiska förhållanden har styrelsen bl.a. åberopat följande. Av L.F:s ansökan framgår att han har relativt låg inkomst. Under åren 2002–2004 har hans inkomster uppgått till 213 000 kr, 276 000 kr respektive 237 000 kr. Enligt ansökan uppgår hans tillgångar till 25 000 kr och hans skulder till 2 652 000 kr. L.F. har enligt yttrandet uppgett att han uppnått sådana överenskommelser med sina fordringsägare att han trots att hans skulder väsentligt överstiger hans tillgångar inte är på obestånd.

Advokatsamfundet har sammanfattningsvis anfört att innehållet i och omfattningen av de yttranden i vilka kritik har framförts är av sådant slag att L.F. för närvarande inte kan anses ha styrkt sin lämplighet. Detta medför att det som uttalats i positiv riktning om L.F. inte uppväger den kritik som har framförts mot honom. Vid bedömningen av lämpligheten för advokatyrket måste även sökandens ekonomiska situation beaktas. Inte heller i detta avseende kan L.F. anses ha styrkt sin lämplighet.

L.F. har beträffande den kritik som framförts mot honom anfört bl.a. följande. Att det är fråga om återinträde i samfundet har betydelse och till grund för bedömningen skall läggas också äldre förhållanden. Han var ledamot av samfundet under perioden 1986–1997, dvs. under drygt elva år. Frånsett konkursen erhöll han endast en erinran, tillsammans med två kollegor för långsam handläggning av ett ärende, under de elva år han var verksam som advokat. Hans första ansökan om inträde i samfundet år 1986 var inte förenad ens med någon kritisk röst. Den kritik som riktats mot honom från sju advokater avser sex olika uppdrag, och tre av totalt sju kritiska röster kommer från advokater på samma byrå. Sakligheten i kritiken kan ifrågasättas. Ingen domstol eller annan myndighet har framfört någon kritik mot honom i ansökningsärendet. Med ett undantag, där målet förlorades, är hans klienter i de sex ärenden där advokater kritiserat honom nöjda med det sätt varpå han företrätt dem.

När det gäller hans ekonomiska förhållanden har L.F. anfört följande. Konkursen hade sin grund i en borgensförbindelse han hade ingått för en vän och tvingats att infria och som medfört en nettoskuldsättning alltsedan år 1993. Han hade talat med sina fordringsägare innan han reste utomlands år 1997 och han lämnade inte landet på grund av skulderna. Om någon av fordringsägarna kräver betalning av honom är hans avsikt att träffa en uppgörelse. Han hade tidigare fått muntliga utfästelser från vissa av fordringsägarna om en uppgörelse men denna blev inte av. Han har kreditlöften från personer i sin närhet men inga bindande utfästelser. Han har inte kunnat betala samtliga räntor under år 2006 och skulden är idag något större än den som angavs i hans ansökan. Invändningen om hans ekonomi är ny i HD i den meningen att den inte omnämns i det överklagade beslutet. Uppgifterna om hans ekonomi är korrekta och det kan tilläggas att hans inkomster från advokatbyrån, enligt kontrolluppgifter för åren 2005 och 2006, var 302 000 kr respektive 329 560 kr brutto. Han eftersträvar inte intäktsmaximering och hans lön har motsvarat en tingsnotaries bruttolön i heltidstjänst. Han har två söner som är sex och tre år gamla och är försörjningsskyldig för ytterligare ett barn. Hans hustru arbetar heltid och han har haft huvudansvaret för barn och hus. Han har under längre tider arbetat fem av arbetsdagens åtta timmar på sitt kontor och har gjort återstående timmar i hemmet under kvällstid, med försämrad debiterbarhet som följd.

HD har i tidigare ärenden uttalat att samfundets beslut i lämplighetsfrågor bör frångås endast om utredningen i det överklagade ärendet visar att de anmärkningar som samfundets beslut grundas på inte har den omfattning eller styrka som samfundet utgått ifrån eller om det annars står klart att anmärkningarna inte kan tillmätas den betydelse som de tillagts vid samfundets prövning eller om något annat särskilt förhållande föranleder därtill. Det åligger den som förvägrats inträde att styrka sin lämplighet. (Se bl.a. NJA 1991 s. 232.)

I ärendet föreligger åtskilliga yttranden, huvudsakligen från advokater, där L.F:s inträdesansökan tillstyrks eller lämnas utan erinran. L.F. har också tidigare varit ledamot av advokatsamfundet och har arbetat som advokat i elva år. Ingen kritik har nu riktats mot L.F. från någon domstol eller annan myndighet där han uppträtt som ombud. I handlingar som L.F. har åberopat har klienter uttalat stor tillfredsställelse över L.F:s arbete för deras räkning. Den kritik som framförts av sju advokater, varav sex uppträtt som motpartsombud i de aktuella ärendena, har bemötts av L.F. Med hänsyn till de förklaringar som han lämnat kan de anmärkningar som framförts inte tillmätas den betydelse som har skett vid samfundets prövning. Kritiken bör därmed inte anses utgöra hinder mot att bevilja honom inträde i samfundet. Inte heller nivån på hans inkomster utgör i sig skäl att avslå hans ansökan. Med hänsyn till vad som upplysts rörande L.F:s skuldförhållanden kan han emellertid inte anses ha visat att han är lämplig att utöva advokatverksamhet. Hans överklagande kan därmed inte vinna bifall.

Avgörande. HD avslår överklagandet.