NJA 2007 not 29

Den 25:e. 29.(Ö 1486-07) Framställning om utlämning till Kroatien av S.N., medborgare i Ungern.

Justitieministeriet i Kroatien begärde i en framställning den 29 januari 2007 till Justitiedepartementet att S.N. skulle utlämnas för straffverkställighet till Kroatien. Till stöd för framställningen åberopades en dom meddelad den 27 februari 2004 av kommundomstolen i Beli Manastir, varigenom S.N. i sin utevaro dömts för grov stöld till fängelse två år sex månader.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

S.N. bestred bifall till framställningen.

HD:s yttrande.Till stöd för begäran om utlämning för straffverkställigheten har en fällande dom i S.N:s utevaro åberopats.

S.N. har gjort gällande att han är oskyldig, att domen bygger på falska vittnesmål, att han inte varit på platsen vid aktuell tidpunkt, att han känner de medtilltalade men att han inte varit med dem på platsen och att han inte deltagit i någon brottslig verksamhet. Vidare har han hävdat att det är tveksamt om han kommer att få en rättvis rättegång efter utlämning och det därför finns risk för en ny felaktig dom samt att han riskerar att utsättas för hot och våld.

Enligt 9 § tredje stycket första meningen utlämningslagen kan det genom överenskommelse med främmande stat bestämmas, att i förhållande till den staten en fällande dom skall godtas, om det inte i det särskilda fallet framgår att domslutet är uppenbart oriktigt. Enligt andra meningen i stycket kan i sådan överenskommelse föreskrivas att dom, som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandlingen, skall godtas endast om den dömdes rätt att försvara sig likväl kan antas ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller den dömde, enligt försäkran som den främmande staten lämnar i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla ny domstolsprövning som tillgodoser denna rätt.

En sådan överenskommelse som avses i bestämmelsen föreligger mellan Sverige och Kroatien genom 1957 års europeiska utlämningskonvention och det andra tillläggsprotokollet till den konventionen. Det har inte framkommit något som ger anledning anta att den åberopade domen är uppenbart oriktig. Justitieministeriet i Kroatien har försäkrat att det enligt artikel 412 (1) i den kroatiska rättegångsbalken föreskrivs att, om en rättegång med den tilltalade närvarande kan genomföras, den rättegång skall göras om där vederbörande dömdes i sin frånvaro, förutsatt att denne eller dennes juridiska ombud ansöker om ny rättegång inom ett år från den dag då den dömde fick kännedom om utevarodomen. Utlämningshinder föreligger således inte på den grunden.

Enligt 7 § utlämningslagen får utlämning inte heller ske om den dömde riskerar förföljelse som riktar sig mot hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet. Vad S.N. anfört utgör inte grund för antagande att ett sådant utlämningshinder föreligger.

Inte heller i övrigt finns det enligt 1–10 §§ utlämningslagen något hinder mot den begärda utlämningen.