NJA 2007 not 68

Den 7:e. 68.(Ö 2267-06) B-M.S. mot HSB:s Bostadsrättsförening Solängen 2 i Alingsås angående resning och klagan över domvilla.

Genombeslutden 14 juni 2004 biföll Kronofogdemyndigheten i Göteborg, Skövdekontoret,bostadsrättsföreningens ansökan om tvångsförsäljning av B-M.S:s bostadsrättslägenhet. Beslutet, som delgavs B-M.S. den 28 augusti 2004, vann laga kraft.

B-M.S. klagade iGöta hovrätt – så som hon fick förstås – över domvilla och ansökte även om resning av kronofogdemyndighetens beslut.

Genombeslutden 17 maj 2006 avvisade hovrättenB-M.S:s klagan över domvilla på den grunden att ansökan kommit in för sent samt avslog hennes ansökan om resning då hon inte hade åberopat någon omständighet som kunde föranleda resning.

B-M.S. yrkade i HD i första hand att hennes ansökan om resning skulle bifallas och i andra hand att hovrättens beslut om avvisning skulle upphävas och målet återförvisas till hovrätten.

HD förordnade i beslut den 19 juni 2006 att, till dess annat föreskrevs, vidare åtgärd för verkställighet inte fick ske av Kronofogdemyndighetens i Göteborg beslut den 14 juni 2004.

HD, beslutpå förslag av föredraganden. Skäl.Som hovrätten funnit har B-M.S. inte visat någon omständighet som kan föranleda resning i målet.

Frågan är då om B-M.S:s klagan över domvilla skall avvisas på grund av att den kommit in för sent.

Av utredningen framgår att kronofogdemyndigheten den 14 juni 2004 beslutade om tvångsförsäljning enligt 8 kap. 4 § bostadsrättslagen (1991:614) av en lägenhet som B-M.S. innehade med bostadsrätt. Beslutet delgavs B-M.S. den 28 augusti 2004 och vann laga kraft den 18 september samma år. B-M.S. klagade över domvilla den 19 april 2006.

Av ett av B-M.S. i hovrätten ingivet yttrande från kronofogdemyndigheten framgår bl.a. att företrädare för myndigheten i samband med förrättning för beskrivning och värdering av bostadsrättslägenheten bedömde situationen som anmärkningsvärd och kontaktade socialförvaltningen angående frågan om godmanskap kunde anordnas för B-M.S. samt att kronofogdemyndigheten därefter avvaktade socialförvaltningens ställningstagande i frågan. Av utredningen framgår vidare att förvaltarskap omfattande att bevaka B-M.S:s rätt och förvalta hennes egendom anordnades genom beslut av Alingsås tingsrätt den 21 november 2005. I beslutet angavs att det till grund för avgörandet lagts bl.a. ett läkarintyg utvisande att B-M.S. på grund av psykisk störning är ur stånd att vårda sin egendom och att hon inte förstår vad saken gäller.

I 18 kap. 20 § UB anges att reglerna i 59 kap. RB är tillämpliga på kronofogdemyndighetens beslut i utsökningsmål. Av 59 kap. 2 § 2 st. RB, jämfört med 4 §, framgår att klagan över domvilla som grundas på någon omständighet som avses i 1 § 1 eller 4 skall ges in inom sex månader från det att beslutet vann laga kraft. I den mån B-M.S:s klagan över domvilla grundas på omständigheter som anges i de nämnda punkterna i 1 § har klagan således givits in för sent.

B-M.S. har även anfört att domvilla föreligger enligt 59 kap. 1 § 1 st. 2 RB på den grunden att hennes psykiska tillstånd var sådant att hon inte kan anses ha blivit rätteligen stämd och hon inte heller fört talan i målet. Av 2 § 2 st., jämfört med 4 §, framgår att klagan över domvilla som grundas på någon omständighet som avses i 1 § 2 skall ges in inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om beslutet. Fick klaganden kännedom om beslutet innan det vann laga kraft räknas tiden från dagen för laga kraft.

B-M.S. har genom förvaltaren gjort gällande att hon på grund av sin psykiska sjukdom ännu inte fått kännedom om beslutet om tvångsförsäljning och att förvaltaren fått kännedom om beslutet först i januari 2006. Av handlingarna framgår att B-M.S. formellt delgavs beslutet den 28 augusti 2004. Delgivningen måste anses medföra en stark presumtion för att B-M.S. också fått kännedom om beslutet vid den tiden.

Av beslutet den 21 november 2005 angående förvaltarskap får anses framgå att B-M.S. vid den tiden saknade processbehörighet på grund av psykisk störning. Vad som uttalats i det ovan redovisade yttrandet från kronofogdemyndigheten, som kan antas ta sikte på händelser som inträffat i anslutning till att beslutet om tvångsförsäljning hade vunnit laga kraft i september 2004, i förening med det förhållandet att förvaltarskap senare anordnades för B-M.S. talar i viss mån för att hon hade psykiska besvär redan under hösten 2004. Det framgår dock inte närmare vilka iakttagelser kronofogdemyndigheten gjort. Något läkarintyg eller liknande utredning angående B-M.S. har inte åberopats och någon närmare uppgift om hennes psykiska störning har inte framkommit i målet. Den förhållandevis långa tid som förflutit från delgivningen av beslutet till dess att processobehörighet kan konstateras föreligga, augusti 2004 till november 2005, ger utrymme för att förändringar beträffande B-M.S:s tillstånd kan ha inträffat.

Den bevisning angående sin processobehörighet som B-M.S. förebringat i målet kan sammantaget inte anses tillräcklig för att visa att hon inte fått kännedom om kronofogdemyndighetens beslut vid tidpunkten för delgivningen. B-M.S:s klagan över domvilla på grund av omständighet som avses i 59 kap. 1 § 1 st. 2 RB har därför givits in för sent.

Hovrättens beslut skall således fastställas.

Avgörande.HD fastställer hovrättens beslut.

HD:s beslut om inhibition den 19 juni 2006 skall inte längre gälla.