NJA 2007 s. 752
Rätten till rättshjälp upphör normalt efter 100 timmars arbete, även om rätten inte beslutat att rättshjälpen skall upphöra. Dessutom fråga om den rättssökandes talerätt.
Helsingborgs tingsrätt
Advokaten L.H. var förordnad till biträde enligt rättshjälpslagen åt Å.K. i ett vårdnadsmål, som anhängiggjordes vid Helsingborgs tingsrätt.
L.H. yrkade ersättning av allmänna medel i tingsrätten i arvode för cirka 110 timmars arbete.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Annika Ström) fastställde i dom den 20 oktober 2003 ersättning enligt rättshjälpslagen åt L.H. med av L.H. yrkat belopp, varav för arbete 142 300 kr.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Tingsrättens dom överklagades i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Den 14 september 2004 inkom ett brev från L.H. till hovrätten där han meddelade att han uppmärksammat att rättshjälpen för Å.K. kunde ha upphört enligt 34 § rättshjälpslagen på grund av att tingsrätten tillerkänt honom ett arvode överstigande 100 timmars arbete och att det kunde bedömas som osäkert om tingsrättens ställningstagande innebar att rättshjälpen fortsatte. Han anhöll vidare om att hovrätten skulle besluta om att rättshjälpen skulle fortsätta.
Hovrätten (hovrättslagmannen Martin Borgeke, hovrättsrådet Lars Elmqvist, referent, och hovrättsassessorn Karin Lindbäck) beslöt den 15 september 2004 att Å.K:s rättshjälp omedelbart skulle upphöra och förklarade att det ankom på L.H. att avsluta sitt uppdrag på lämpligt sätt och därefter inge kostnadsräkning.
L.H. ingav den 16 september 2004 sin kostnadsräkning till hovrätten och yrkade ersättning av allmänna medel i arvode för cirka 18 timmars arbete.
Hovrätten (hovrättslagmannen Martin Borgeke, hovrättsrådet Lars Elmqvist och hovrättsassessorn Pontus Woxner, referent) meddelade den 4 november 2004 följande beslut:
Enligt 34 § första stycket rättshjälpslagen skall rättshjälp upphöra när det arbete som biträdet har rätt till ersättning för uppgår till 100 timmar, om inte annat beslutas enligt 34 § andra stycket rättshjälpslagen. I sistnämnda lagrum föreskrivs att rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten när det arbete som biträdet lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100 timmar och att rätten genast skall pröva om rättshjälpen skall upphöra eller om den skall fortsätta. I det senare fallet skall rätten även bestämma det antal timmar som förmånen av rättshjälpsbiträde därefter får omfatta.
Vid tingsrätten yrkade och tillerkändes L.H. ersättning för bl.a. cirka 110 timmars arbete. Någon anmälan från L.H:s sida enligt 34 § andra stycket rättshjälpslagen gjordes inte vid tingsrätten. Domen överklagades till hovrätten av bl.a. Å.K. i skrift som inkom till hovrätten den 20 november 2003.
Efter viss skriftväxling mellan parterna inkom L.H. den 14 september 2004 med en skrift vari han anförde bl.a. att han uppmärksammat att rättshjälpen för Å.K. kunde ha upphört enligt 34 § rättshjälpslagen på grund av att tingsrätten tillerkände honom ett arvode överstigande den stipulerade tidsgränsen om 100 arbetstimmar och att det kunde bedömas som osäkert om tingsrättens ställningstagande innebar att rättshjälpen fortsatte. L.H. anhöll vidare om att hovrätten skulle besluta om att rättshjälpen för Å.K. skulle fortsätta.
I beslut den 15 september 2004 förordnade hovrätten att Å.K:s rättshjälp omedelbart skulle upphöra och att det ankom på L.H. att omedelbart avsluta sitt uppdrag på lämpligt sätt och inge kostnadsräkning. Beslutet har vunnit laga kraft.
Den 16 september 2004 inkom L.H. med dels skrift vari han meddelade att han frånträdde sitt uppdrag som ombud för Å.K. i målet, dels kostnadsräkning.
Den 19 oktober 2004 meddelade hovrätten dom i målet. I domen intogs inte något beslut avseende L.H:s ersättningsyrkande.
Hovrättens bedömning
L.H. har haft en skyldighet att bevaka hur mycket arbete som han lagt ned och att, när nedlagd arbetstid uppgått till eller närmat sig 100 timmar, anmäla detta till rätten. Detta har han emellertid försummat att göra. Vid tingsrätten har han, utan föregående kontakter med rätten i denna fråga, yrkat ersättning för arbete väl överstigande 100-timmarstaket. Av kommentaren till rättshjälpslagen framgår att denna situation inte är direkt förutsedd i propositionen, men att det inte bör komma i fråga att i en sådan situation lämna ersättning för arbete utöver 100-timmarsgränsen.
Det förhållandet att tingsrätten likväl har tillerkänt L.H. hela den av honom begärda ersättningen har inte befriat honom från skyldigheten att göra föreskriven anmälan enligt 34 § andra stycket rättshjälpslagen. Något beslut om fortsatt rättshjälp har inte meddelats av tingsrätten och L.H. har heller inte haft fog för att uppfatta tingsrättens beslut i ersättningsfrågan på detta sätt.
I hovrätten har handläggningen pågått under ett flertal månaders tid, med en inte obetydlig skriftväxling, innan L.H. uppmärksammat frågan om rättshjälpens upphörande enligt 34 § rättshjälpslagen och skrivit till hovrätten härom. Sedan hovrätten därefter beslutat om rättshjälpens upphörande har han inkommit med en kostnadsräkning vari han begär ersättning för bl.a. cirka 18 timmars arbete.
I enlighet med det i det föregående anförda ligger ansvaret för att uppmärksamma och anmäla uppnådd 100-timmarsgräns på rättshjälpsbiträdet. Häri har L.H. brustit. Han har därmed inte rätt till någon ytterligare ersättning utöver den av tingsrätten bestämda. Att varken tingsrätten, som det förefaller, eller hovrätten uppmärksammat att L.H. passerat 100-timmarsgränsen och betydelsen härav kan, enligt hovrättens mening, inte leda till annan bedömning.
Hovrätten ogillar L.H:s yrkande om ersättning enligt rättshjälpslagen.
Högsta domstolen
L.H. och Å.K. överklagade. L.H. yrkade att han skulle tillerkännas begärd ersättning enligt rättshjälpslagen och Å.K. yrkade bifall till L.H:s yrkande.
Domstolsverket bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Tyri Öhman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Å.K. har överklagat hovrättens beslut och yrkat bifall till L.H:s överklagande. I 29 § rättshjälpslagen (1996:1619) föreskrivs att ett rättshjälpsbiträde inte får förbehålla sig eller ta emot ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 27 § samma lag. I 27 § regleras rättshjälpsbiträdets rätt till ersättning. Å.K. kan därför inte anses ha något rättsligt intresse av att överklaga hovrättens beslut. Hennes överklagande skall därför avvisas.
Enligt 15 § första stycket rättshjälpslagen (1996:1619) omfattar förmånen av rättshjälpsbiträde ersättning för arbete i högst 100 timmar, om inte annat beslutas enligt 34 § samma lag. Enligt 34 § första stycket skall rättshjälpen upphöra när det arbete som biträdet lagt ned på uppdraget uppgår till 100 timmar. Enligt andra stycket i samma paragraf skall rättshjälpsbiträdet anmäla till rätten när det arbete som biträdet lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100 timmar. Rätten skall genast pröva om rättshjälpen skall upphöra. Om rättshjälpen ska fortsätta, bestämmer rätten det antal timmar som förmånen av rättshjälpsbiträdet därefter får omfatta.
I tingsrätten begärde och tillerkändes L.H. ersättning av allmänna medel för bl.a. 110 timmars arbete. Tingsrätten fattade inte något beslut om att rättshjälpen skulle upphöra. Sedan målet handlagts en tid i hovrätten inkom L.H. med en skrivelse till hovrätten vari han uppmärksammade rätten på att rättshjälpen kunde ha upphört enligt 34 § rättshjälpslagen och anhöll om att hovrätten skulle besluta att rättshjälpen skulle fortsätta. Hovrätten förordnade att rättshjälpen skulle upphöra. L.H. gav därefter in en kostnadsräkning och begärde ersättning av allmänna medel för bl.a. ytterligare ca 18 timmars arbete. Frågan i målet är om L.H. kan tillerkännas ersättning för detta arbete, vilket således har utförts efter det att 100-timmarsgränsen passerats men innan rätten fattat beslut om att rättshjälpen skulle upphöra.
En reglering som innebär att rättshjälpen omfattar förmånen av biträde i ett visst antal timmar innebär att rättshjälpen skall upphöra när denna gräns nåtts (prop. 1996/97:9 s. 145). För att förmånen av rättshjälpsbiträde skall omfatta ersättning för arbete i mer än 100 timmar och rättshjälpsbiträdet kunna få ersättning utöver 100-timmarsgränsen fordras det att rätten beslutar att rättshjälpen skall fortsätta och om vilket antal timmar utöver 100-timmarsgränsen som förmånen av rättshjälpsbiträdet skall omfatta. I detta fall har något sådant beslut inte fattats utan hovrätten har beslutat att rättshjälpen skulle upphöra.
L.H. har haft en skyldighet att anmäla till rätten när nedlagt arbete uppgick till eller närmade sig 100 timmar. Han har redan i tingsrätten utan kontakt med rätten begärt en ersättning som översteg 100-timmarsgränsen och sedan under en längre tid fortsatt att företräda Å.K. i hovrätten innan han uppmärksammade rätten på att rättshjälpen kunde ha upphört.
Domstolar och myndigheter som kan fatta beslut om upphörande av rättshjälpen är visserligen skyldiga att göra en officialprövning (prop. 1996/97:9 s. 169). Tingsrätten och hovrätten har inte uppmärksammat att L.H. passerat 100-timmarsgränsen och beslutet om rättshjälpens upphörande har fattats först sedan målet handlagts en längre tid i hovrätten. Mot bakgrund av det anförda innebär detta emellertid inte att L.H. kan tillerkännas ersättning enligt rättshjälpslagen utöver vad han tillerkänts av tingsrätten. L.H:s överklagande skall därför avslås.
Domslut
HD:s avgörande
HD avvisar Å.K:s överklagande.
HD avslår L.H:s överklagande.
Domskäl
HD (justitieråden Gertrud Lennander, Dag Victor, Torgny Håstad, referent, Per Virdesten och Anna Skarhed) meddelade den 30 oktober 2007 följande beslut:
Skäl
I tingsrätten begärde och tillerkändes L.H. ersättning av allmänna medel för 110 timmars arbete. Tingsrätten fattade inte något beslut om att rättshjälpen skulle upphöra. Sedan målet handlagts en tid i hovrätten inkom L.H. med en skrivelse till hovrätten, vari han uppmärksammade rätten på att rättshjälpen kunde ha upphört enligt 34 § rättshjälpslagen (1996:1619) och anhöll om att hovrätten skulle besluta att rättshjälpen skulle fortsätta. Hovrätten förordnade att rättshjälpen omedelbart skulle upphöra samt anmodade L.H. att avsluta sitt uppdrag på lämpligt sätt och därefter inge kostnadsräkning. L.H. gav därefter in en kostnadsräkning med begäran om ersättning av allmänna medel för ytterligare ca 18 timmars arbete. Hovrätten ogillade yrkandet. Frågan i målet är om L.H. kan tillerkännas ersättning för detta arbete, vilket således har utförts efter det att 100-timmarsgränsen passerats men innan vare sig tingsrätten eller hovrätten fattat beslut om att rättshjälpen skulle upphöra.
Inte bara L.H. utan även Å.K. har överklagat hovrättens beslut och yrkat att L.H. beviljas begärd ersättning. För att Å.K. skall ha rätt att överklaga hovrättens beslut krävs det emellertid att hon kan anses ha ett rättsligt intresse av att beslutet ändras, vilket i detta fall innebär att hon har haft något att vinna på att L.H. tillerkänns ytterligare ersättning inom ramen för den beviljade rättshjälpen.
I 29 § rättshjälpslagen föreskrivs att ett rättshjälpsbiträde inte får förbehålla sig eller ta emot ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 27 § samma lag. I 27 § regleras rättshjälpsbiträdets rätt till ersättning av allmänna medel. Bestämmelsen utesluter inte att ett rättshjälpsbiträde avtalar med huvudmannen om biträde på dennes bekostnad sedan beviljad rättshjälp upphört. I ett sådant fall har huvudmannen ett intresse av att rättshjälpsbiträdet, så långt det är möjligt, tillerkänns ersättning av allmänna medel inom ramen för den beviljade rättshjälpen. Av utredningen i målet framgår emellertid att det inte träffats något avtal mellan L.H. och Å.K. om att han skulle biträda henne uteslutande på hennes bekostnad ifall rättshjälpen upphörde och därför inte täckte nerlagd tid. Å.K. kan alltså inte anses ha något rättsligt intresse av att överklaga hovrättens beslut. Hennes överklagande skall således avvisas.
Enligt 15 § första stycket rättshjälpslagen omfattar förmånen av rättshjälpsbiträde ersättning för arbete i högst 100 timmar, om inte annat beslutas enligt 34 § samma lag. Enligt 34 § första stycket skall rättshjälpen upphöra när det arbete som biträdet lagt ned på uppdraget uppgår till 100 timmar. Enligt andra stycket i samma paragraf skall rättshjälpsbiträdet anmäla till rätten när det arbete som biträdet lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100 timmar. Rätten skall genast pröva om rättshjälpen skall upphöra. Om rättshjälpen skall fortsätta, bestämmer rätten det antal timmar som förmånen av rättshjälpsbiträde därefter får omfatta.
Av de anförda bestämmelserna - särskilt rättshjälpsbiträdets möjlighet att anmäla att den ianspråktagna tiden närmar sig 100 timmar och rättens skyldighet att genast pröva en ansökan om förlängd rättshjälp samt rättens uppdrag att bestämma det antal extra timmar som rättshjälpen därefter får omfatta - följer att rätten till rättshjälp upphör efter 100 timmar, om inte rätten beslutat att rättshjälp beviljas för ytterligare ett visst antal timmars arbete (jfr Renfors & Sverne Arvill, Rättshjälpslagen, 2 uppl. 2006 s. 176). Begär ett rättshjälpsbiträde ersättning för redan nedlagd tid som överstiger 100 timmar utan att rätten dessförinnan beslutat om förlängd rättshjälp, skall begäran således normalt avslås utan prövning av om mer än 100 timmar behövts. Om rätten, trots att ansökan om förlängning ingetts, inte fullgjort sin skyldighet att genast pröva om rättshjälpen skulle upphöra eller ytterligare tid skulle beviljas och om omedelbara biträdesåtgärder var påkallade, bör förlängd tid dock kunna medges i efterhand. Ifall en begäran om förlängning inges och rätten beviljar ytterligare ett visst antal timmar, har biträdet normalt inte rätt att utnyttja någon del av det beviljade antalet timmar för att täcka arbete som lagts ned innan förlängningsbeslutet fattades.
Eftersom L.H. arbetat mer än 100 timmar utan att vare sig tingsrätten eller hovrätten beslutat om förlängd rättshjälp, skall hans överklagande avslås.
Domslut
HD:s avgörande
HD avvisar Å.K:s överklagande.
HD avslår L.H:s överklagande.
HD:s beslut meddelat: den 30 oktober 2007.
Mål nr: Ö 4919-04.
Lagrum: 15, 27, 29 och 34 §§rättshjälpslagen (1996:1619).