NJA 2007 s. 774

Domskäl

Tingsrätten (ordförande lagmannen Christer Forsberg) meddelade dom den 2 juni 2005.

Domskäl

I domskälen anförde tingsrätten till en början att I.P. hade förnekat brott. Han hade vidgått att han stått som adressmottagare till försändelsen men hävdat att han inte haft någon aning om vad försändelsen innehöll. Tingsrätten anförde vidare i domskälen:

Beträffande vad som framkommit genom utredningen antecknar tingsrätten inledningsvis följande.

Den 8 oktober 2004 tog tullen på Arlanda i beslag en försändelse innehållande misstänkt utrustning avsedd för automatbedrägerier, s.k. skimmerutrustning, i form av en knappsats till en bankomat och en frontpanel till kortinsättning till en bankomat. Något annat rimligt användningsområde för utrustningen än att den var avsedd att användas vid automatbedrägeri kan knappast finnas. Enligt fraktsedeln kom försändelsen från ett företag med namnet Casino Technology AD med angiven gatuadress i Sofia, Bulgarien. Försändelsen angavs, enligt fraktsedeln, vara avsänd den 5 oktober 2004. Den var ställd till I.P. på hans adress i Iggesund med hans telefonnummer angivet på fraktsedeln. Fraktföretaget DHL var transportör av försändelsen. Enligt vad åklagaren upplyst var avsikten att utrustningen skulle levereras till I.P. av polis utklädd till DHL-personal. Innan så hann ske avbeställde emellertid I.P. försändelsen. Vid husrannsakan i I.P:s bostad i Iggesund den 11 oktober 2004 togs i beslag, utom annat, en digitalkamera, som påträffades i originalförpackning. Kamerans minneskort visade sig innehålla semester- och familjebilder. Någon datumangivelse när bilderna var tagna fanns inte på dessa. Bildserien slutade med nr S4300227.JPG. Vid körning av minneskortet genom ett forensiskt program, som vittnet P.-Å.W. gjorde, fick han fram fyra bilder som hade raderats. Bilderna har nummer 4300229.JPG, 4300230.JPG, 4300233.JPG och 4300234.JPG. Enligt vad som framgår av bilderna är dessa tagna 04/10/03 02:08:46, 04/10/03 02:08:50, 04/10/03 02:09:26 och 04/10/03 02:09:32. Bilderna föreställer sifferdisplayen på en uttagsautomat som har likadan form och likadana siffror och text på knapparna som den av tullen i beslag tagna knappsatsen.

I.P. har uppgivit: Förra sommaren när han var på semester med sina barn i Bulgarien råkade han träffa en person, som heter P. i förnamn, på ett café. De hade inte träffats på minst 15 år. Han hade lärt känna P. när han arbetade som servitör. P. kände igen honom och de talades vid en stund. Han talade om att han bodde i Sverige. Efter att han återvänt till Sverige med barnen i juli åkte han efter några dagar på nytt, tillsammans med en kamrat, ut i Europa. När de kom hem från den resan i slutet av augusti blev hans mor i Bulgarien sjuk. Han åkte därför i början på september 2004 åter till Bulgarien med charterresa på en vecka. Avsikten var att han inte skulle stanna där längre än så. Efter några dagar blev han brännskadad i ansiktet och blev tvungen att stanna längre än som var avsett. Den 24 september 2004 åkte han från Bulgarien i bil med två bekanta, som skjutsade honom till Sverige och Iggesund. Vid en bensinstation i utkanten av Sofia stannade de och drack kaffe. Där råkade han på P. på nytt. De kom i samspråk och han sa att han var på väg till Sverige. P. talade om att P. handlade med begagnade maskiner till matindustrin och att P. samarbetade med två andra män. De två männen köpte, enligt P., in maskiner åt honom och befann sig i Tyskland vid tillfället. P. sa också att P. hade tittat på en maskin i Stockholm, som hade ett dataverk som inte fungerade. P. frågade om det gick bra att skicka ett paket med ett dataverk hem till honom som medhjälparna i Tyskland skulle hämta för att installera på maskinen i Stockholm. Han sa att det gick bra. P. skrev upp hans adress. Han frågade efter P:s telefonnummer. P. uppgav att P. hade tappat sin telefon men skulle skaffa en ny och meddela honom sitt telefonnummer. När han på återresan befann sig någonstans mitt i Sverige blev han uppringd av P., som frågade hur man hittade till honom. Han beskrev vägen till Iggesund och talade om var han bodde där. Den 28 september 2004 kom han hem till Iggesund. En eller två dagar senare kom männen från Tyskland hem till honom. Männen färdades i en tyskregistrerad bil. De frågade om P. hade skickat paketet, vilket P. inte hade gjort. P. ringde och frågade om männen hade kommit och sa att P. skulle skicka paketet nästa dag. Det fanns tomma rum i huset där han bodde. Han erbjöd männen att sova över där, vilket männen gjorde. Det kom inte något paket och efter några dagar började han ledsna på saken. Han fick besked om att det var fel på dataverket som skulle skickas. Efter några dagar frågade han männen varför dataverket inte kunde skickas till Stockholm där maskinen fanns. Den förklaring han fick var att männen inte ville installera dataverket innan de hade prutat på maskinen. En eftermiddag följde männen med honom in till Hudiksvall till Café Skutan. Männen ville äta men hade inte tillräckligt med svenska pengar att betala med. De hade euro och dollar och ville växla med honom, vilket han inte kunde. Han ringde därför D.J., som kommer från Ryssland, som han visste var intresserad av att växla till sig dollar och euro. D.J. kom till Café Skutan och växlade till sig 100 dollar av männen. Därefter åkte han och männen tillbaka till Iggesund. Han hade en flaska whisky. Den äldre av männen varken rökte eller drack men den yngre drack några glas whisky med honom. Senare gick de på restaurang. Han drack för mycket, blev illamående och gick hem och lade sig. Dagen därpå var han mycket ”bakfull”. På förmiddagen åkte männen iväg men återkom vid 17-18-tiden. Männen talade om för honom att de hade varit i Söderhamn och där hittat ett Internetcafé. De hade tidigare frågat honom efter ett Internetcafé men han kände inte till något. Han började bli misstänksam och verkligt trött på saken. P. ringde då upp männen som överlämnade telefonen till honom. Enligt vad P. sa skulle paketet skickas nästa dag och vara hos honom inom 24 timmar. Det kom inte något paket dagen därpå. Han ringde och fick besked att paketet skulle komma följande dag men det hela upprepades och inget paket kom. Männen sa att de skulle åka en tur till Stockholm men komma tillbaka. När han kom hem på eftermiddagen efter att ha hämtat sina barn från skolan fann han en lapp på vilken det stod att något hemskt hade hänt, att männen skulle åka till Tyskland men att de skulle komma tillbaka nästa kväll. Inte heller dagen därpå kom något paket. Han ringde DHL och fick besked om att paketet inte hade skickats eftersom det var något som saknades. P. ringde upp honom. Han frågade varför paketet inte hade kommit. P. kunde inte svara på det. Han frågade om paketet var ”juste” och fick till svar att så var fallet. Skälet till frågan var att han började misstänka att paketet kunde innehålla droger, eftersom den yngre av männen hade bett honom att skaffa marijuana. Han sa till P. att om paketet inte kom nästa dag skulle han avbeställa paketet. Han ringde sedan till DHL och sa att han inte ville ha paketet eftersom han skulle åka bort. Han känner inte till P:s efternamn, adress eller telefonnummer utan endast att P. numera bor i Sofia. Inte heller känner han till namn, adress eller telefonnummer till männen som kom från Tyskland men som han vet är bulgarer. Den i beslag tagna kameran köpte han i juni 2004 innan han åkte på semester med barnen till Bulgarien. Han vet inte om det finns en datumfunktion i kameran. Det måste vara männen från Tyskland som lånat kameran och tagit de raderade bilderna av bankomaten. Kameran låg i en låda på golvet i hans bostad. Han hade inte använt kameran efter det att han kom till Sverige efter den andra resan ut i Europa i slutet av augusti 2004. Vid de första polisförhören i oktober 2004 talade han inte om att männen från Tyskland varit hos honom, eftersom han var chockad och rädd för att bli anhållen. Däremot talade han om att männen skulle komma. Männen som besökte honom hade med sig en dator; en Laptop. Han kan inget om datorer och har inte någon Internetuppkoppling hemma.

Åklagaren åberopade som skriftlig bevisning bl.a. ett sakkunnigutlåtande från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) över undersökning av en front med kortläsare och en knappsats till uttagsautomat, som hade tagits i beslag. Som muntlig bevisning åberopade åklagaren vittnesförhör med den ärendeansvarige vid SKL A.H., med P.-Å.W., som hade undersökt den från I.P. i beslag tagna digitalkameran, med A.M., som hade varit förhörsledare för I.P., samt med säkerhetschefen för Nordea Bank AB L.K. I.P. åberopade vittnesförhör med D.J.

Efter en redogörelse för den åberopade bevisningen anförde tingsrätten vidare i domskälen:

Tingsrätten gör följande bedömning.

Genom sakkunnigutlåtandet från SKL och vad som framkommit vid förhöret med A.H. är klarlagt, att den front med kortläsare till uttagsautomat och knappsats till uttagsautomat samt elektroniska tillbehör som togs i beslag på Arlanda är utrustning särskilt ägnad att användas som hjälpmedel vid automatbedrägerier. Det kan inte heller råda något tvivel om att den i beslag tagna utrustningen var avsedd att användas till sådant ändamål. Det framgår vidare att det är fråga om en sofistikerad och professionell utrustning.

Försändelsen innehållande utrustningen var, enligt vad som framgår av följesedeln, ställd till I.P. och skulle levereras till honom i Iggesund. Av de uppgifter som I.P. själv lämnat och vad som framkommit i övrigt framgår, att I.P. kände till att en försändelse ställd till honom var på väg men att han kom att avbeställa eller avboka försändelsen innan den nådde fram.

I 23 kap. 2 § BrB anges i vilka fall det kan komma i fråga att döma för förberedelse till brott. Förberedelsehandlingarna har i lagen angetts genom självständiga handlingsbeskrivningar. Det är inte straffbelagt att såsom förberedelse på annat sätt planera ett brott. Det är inte heller straffbelagt såsom förberedelse att försöka anskaffa hjälpmedel eller att planera sådan anskaffning (Welamson i Festskrift till Hans Thornstedt, 1983 s. 746).

För förberedelse till ett brott skall enligt 23 kap. 2 § 1 st. 2 p. BrB den dömas som, med uppsåt att utföra eller främja brott skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott och inte är förfallen till ansvar för fullbordat brott eller försök. Befattning är att förstå i inskränkt betydelse. Att köpa eller sälja, beställa eller utbjuda ett hjälpmedel utan att någonsin ha innehaft det är inte sådan befattning som avses i lagrummet (se Kommentaren till Brottsbalken 13-24, Holmqvist m.fl. 23:28).

Åklagaren har lagt I.P. till last att han skaffat eller tagit liknande befattning med elektronisk utrustning som är särskilt ägnad att användas som hjälpmedel vid grova automatbedrägerier. I.P:s påstått brottsliga befattning har i första stycket andra meningen i gärningsbeskrivningen närmare beskrivits på så sätt, att I.P. dels varit adressmottagare och tilltänkt kvitterare av försändelsen och dels att han i sin digitalkamera registrerat bankomatutrustningar.

Enligt vad som framkommit har I.P. i lagens mening inte skaffat utrustningen i försändelsen och i vart fall inte i Iggesund, som anges i gärningsbeskrivningen. Som angivits ovan är det inte straffbelagt såsom förberedelse att försöka anskaffa hjälpmedel. I.P. kan inte heller anses ha tagit emot egendomen enbart genom att stå som adressmottagare och tilltänkt kvitterare av försändelsen. Han har alltså inte skaffat eller tagit emot egendomen och det är inte visat att han tagit annan sådan liknande befattning med utrustningen i försändelsen som avses i 23 kap. 2 § 1 st. 2 p. BrB. Oavsett om I.P. tagit bilderna av bankomatutrustningar eller ej kan det inte anses utgöra befattning med något som är särskilt ägnat att använda som hjälpmedel vid brott att registrera bilderna i kameran. Åtalet skall därför ogillas redan på grund av att de objektiva brottsrekvisiten inte är uppfyllda.

Domslut

Domslut

Åtalet ogillades.

I beslag tagna en knappsats till bankomat, en front till kortinsättning till bankomat m.m. förklarades förverkade. Åklagarens yrkande om förverkande av en i beslag tagen digitalkamera ogillades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mats Fällström och Henrik Ibold, referent, adjungerade ledamoten f.d. kammarrättslagmannen Stina Zackari samt två nämndemän) anförde i dom den 21 april 2006:

Hovrättens domskäl

Vad I.P. uppgett om orsaken till att kortläsaren och knappsatsen med elektroniska tillbehör skickats till honom och vad han uppgett om bilderna på uttagsautomaten som finns lagrade i hans digitalkamera kan med beaktande av uppgifterna i sig och av vad som framgått om de förhör som hållits under förundersökningen lämnas utan avseende. Mot denna bakgrund och med beaktande av utredningen i övrigt är visat att I.P. lagrat bilderna på uttagsautomaten i sin kamera inför beställningen av kortläsaren och knappsatsen med elektroniska tillbehör samt beställt denna utrustning som vid införseln till Sverige beslagtogs av tullen.

Till ansvar för förberedelse till brott skall enligt 23 kap. 2 § BrB den dömas som, med uppsåt att utföra eller främja brott, bl.a. skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott. Det är inte straffbart som förberedelse att försöka anskaffa hjälpmedel eller att planera sådan anskaffning. Befattning är att förstå i en inskränkt betydelse. Att köpa eller sälja, beställa eller utbjuda ett hjälpmedel utan att någonsin ha innehaft det är inte sådan befattning som avses. Ordet befattning får emellertid inte förstås så begränsat att det under alla omständigheter skulle krävas att den tilltalade själv hållit i det ifrågavarande föremålet. När flera medverkar till ett brott, kan det bero av en tillfällighet som inte bör inverka på straffbarheten, vem av dem som burit föremålet.

I.P. kan genom beställningen av kortläsaren och knappsatsen med elektroniska tillbehör, som är utrustning särskilt ägnad att användas som hjälpmedel vid brott, inte sägas ha tagit befattning med utrustningen genom transport eller införande på det sätt som avses i 23 kap. 2 § BrB. I.P. har däremot tagit befattning med de lagrade bilderna, men dessa kan bedömda för sig inte anses särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid brott. Inte heller om man bedömer bilderna tillsammans med beställningen av utrustningen kan I.P. sägas ha tagit befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid brott. Åtalet skall därför, som tingsrätten funnit, ogillas.

Hovrättens domslut

Domskäl

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Dag Victor, referent, Torgny Håstad, Ella Nyström och Anna Skarhed) meddelade den 30 oktober 2007 följande dom:

Domskäl

Enligt det händelseförlopp som riksåklagaren lagt till grund för sin talan skall I.P., med uppsåt att utföra eller främja grova bedrägerier, ha tagit fotografier av svensk bankomatutrustning som han därefter använt som underlag för att beställa en front till kortläsare och en knappsats vilka varit utformade som på uttagsautomaten. Kortläsaren och knappsatsen har varit avsedda att fästas över den fasta utrustningen på en uttagsautomat. Med hjälp av i föremålen monterad elektronisk utrustning skulle därefter avläsning ske av den pinkod som automatkunder använde vid uttag liksom av den information som fanns på magnetremsorna till de kort som de begagnade. Med hjälp av denna information skulle därefter ”falska” kort tillverkas som skulle användas för uttag i automater eller vid inköp.

Förberedelse till brott är endast straffbelagt vid brott där detta särskilt angetts. Av 9 kap. 11 § BrB framgår att förberedelse till grovt bedrägeri (och bedrägeri) är straffbelagt. Enligt 14 kap. 12 § är vidare bl.a. förberedelse till urkundsförfalskning och grov urkundsförfalskning straffbelagt. Däremot är inte förberedelse till förberedelse straffbelagt.

Vad som i målet läggs I.P. till last är att han på sätt som sägs i bestämmelsen om förberedelse i 23 kap. 2 § första stycket 2 tagit befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott. Som åtalet är utformat förutsätter ett bifall till detta att fotografierna samt kortläsaren och knappsatsen varit särskilt ägnade att användas som hjälpmedel för de bedrägerier som brottsplanen syftat till.

Fotografierna har emellertid inte varit avsedda att användas för att utföra något bedrägeri utan endast för att möjliggöra framställningen av den kortläsare och den knappsats som åtalet också omfattar. Om något skulle befattningen med fotografierna närmast kunna betecknas som förberedelse till förberedelse vilket som nyss sagts inte är straffbart. Åtalet skall därför i denna del ogillas redan på denna grund.

Vad därefter angår kortläsaren och knappsatsen framgår av vad som sagts ovan att inte heller dessa varit avsedda att användas vid de bedrägerier som brottsplanen avsett utan endast för att inhämta den information och framställa de kort med vars hjälp bedrägerierna därefter skulle genomföras. Inte heller när det gäller kortläsaren och knappsatsen föreligger därför förutsättningar för att döma I.P. för förberedelse till grovt bedrägeri. Det kan emellertid hävdas att gärningsbeskrivningen skulle lämna utrymme för att i stället bedöma gärningen som förberedelse till urkundsförfalskning. En förutsättning för en sådan bedömning är dock att de kort som var avsedda att framställas med hjälp av informationen från den elektroniska utrustningen på kortläsaren skulle vara att anse som urkund i den mening som avses i bestämmelsen om urkundsförfalskning i 14 kap. 1 § (jfr härtill SOU 1992:110 s. 308 f. och Dir. 2005:68). Det saknas anledning att ta ställning till denna fråga här eftersom försändelsen med kortläsaren och knappsatsen inte kommit I.P. tillhanda och han därför, såsom tingsrätten och hovrätten funnit, inte har tagit någon sådan befattning med dessa föremål som krävs för att ansvar för förberedelse skall kunna aktualiseras (se prop. 2000/ 01:85 s. 50; jfr även Asp, Från tanke till gärning, Del II, Förberedelse och stämpling till brott, 2007 s. 114 f. med hänvisningar).

Oavsett vad som kan anses visat i målet när det gäller det faktiska händelseförloppet skall därför åtalet ogillas.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.