NJA 2011 s. 627

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Stefan Lundstig) meddelade dom den 18 mars 2011.

Domskäl

Tingsrätten anförde under åtalspunkterna 1-4 bl.a. följande i domskälen.

Genom utredningen har framkommit följande bakgrund. Med anledning av tips från några ungdomar om en onykter bilförare följde en polispatrull bestående av J.Ö. och K.A. efter en bil som fördes av J.H. Denne var ensam i bilen. Efter att J.H. självmant stannat sin bil körde J.Ö. upp polisbilen vid sidan av J.H:s bil och stannade sedan snett framför denne i syfte att förhindra fortsatt färd. Därefter steg poliserna ur polisbilen och gick fram till J.H:s bil för kontroll av dennes tillstånd. I samband med detta uppstod någon form av tumult varvid J.H. blev gripen och belagd med handfängsel. Han fördes först till polisstationen i Älvsbyn och sedan vidare till polisstationen i Piteå där en annan polispatrull tog över omhändertagandet och provtagning skedde. - - -

J.Ö. har berättat i huvudsak följande. Hans kollega klev direkt ur bilen och gick fram till J.H:s bil. Själv steg han ur sedan han meddelat över radion att de hade fått stopp på bilen. När han kom fram till bilen hade J.H. öppnat dörren och satt med båda händerna på ratten med motorn igång. Han bad honom att slå av motorn och kliva ur bilen vilket han gjorde. Han uppfattade J.H. som alkoholpåverkad. När han stigit ur bilen stoppade han ner händerna i fickorna och började att gräva som om han letade efter något. Han bad honom att ta upp händerna vilket han gjorde men han stoppade sedan omedelbart ner dem igen. När han sa till honom att han måste hålla händerna synliga blev J.H. irriterad. Plötsligt förde han in höger hand mot ryggslutet under jackan. Eftersom han tolkade det som att denne var på väg att ta fram något kopplade han ett skuldergrepp över vänster arm och vände honom mot bilen. Därefter började J.H. att stöka och försöka slita och trycka sig lös. För att få kontroll över honom belades han med handfängsel. Efter det sa J.H. något om att han inte visste vem han var och så rabblade han namnet på en massa kemikalier. Genom det sätt på vilket J.H. talade misstänkte han att denne även var påverkad av annat än alkohol. När han frågade J.H. vad han menade svarade han något om att han visste hur man tillverkade sprängämnen och att det inte var så svårt att ta reda på var de bodde. När J.H. rabblade kemikalierna tittade han rakt fram och sedan, när han sa det övriga, tittade han på honom. Han har aldrig tidigare hört någon säga sådana saker. J.H. fortsatte sedan att fråga vad de heter och var de bor. För att lugna honom något så berättade han vad han hette i förnamn. J.H. lugnade därefter ner sig så pass att han kunde blåsa i utandningsinstrumentet som visade positivt. Efter det blev han irriterad på nytt och stökig och de satte honom i bilen för transport till stationen i Älvsbyn där distriktssköterskan skulle ta blodprov. På vägen dit och senare var han så stökig och hotfull att de inte fann det säkert att ta av handfängslen för att ta ett prov. Dessutom påtalade J.H. att han var spruträdd och inte skulle gå med på att lämna blod. De bestämde att åka till Piteå för provtagning genom evidenzerinstrumentet. Under hela färden dit fortsatte J.H. uttala hotelser bl.a. liknande saker som det han inledningsvis sagt om sprängämnen. Han sa även att han skulle se till att ingen anmälan lämnade polishuset och att han skulle vilja se om någon av dem vågade vittna. Han berättade också att han var långsint, att han hade varit hem till poliser tidigare och att de kunde fråga sina kollegor. Vidare sa han att när man hade blivit behandlad på det sätt som han nu blivit så ville man hämnas och om han skulle förlora körkortet så hade han förlorat det sista och då spelade det ingen roll vad han gjorde. Allt detta upplevde han - J.Ö. - som att J.H. hade reagerat väldigt kraftigt på deras ingripande mot honom. J.H. har varit hem till en kollega på gården. Det har kollegan i fråga själv berättat för honom. När han talat med kollegor om detta har de också berättat att J.H. konfronterat dem på gatan och sagt att han ska sluta åka förbi dem när de slutat åka förbi honom. - - -

K.A. har berättat i huvudsak följande. Hon klev direkt ur bilen och gick fram till J.H. - - -. I samband med att J.H. uttalade detta med kemikalierna sa han även något om att det ”skulle smälla ordentligt” och att de säkert även hade familjer som skulle bli rädda. Under hela förloppet fram till de anlände till Piteå upprepade han samma saker flera gånger och han tryckte särskilt på att de skulle prata med sin kollega som han tidigare hade varit hemma hos för att få höra att han inte bara pratade utan menade allvar med det han sa. Han sa att han var långsint och var anarkist och att det fanns många farliga människor som var rädda för honom, bl.a. killar från HA som tyckte han är en farlig figur. Hon har träffat J.H. i tjänsten vid ett par tidigare tillfällen. Vid ett tillfälle stannade hon och en kollega till i centrala Älvsbyn och medan kollegan var inne i en fastighet tog han kontakt med henne och frågade vad hennes kollega hette. Enligt J.H. hade kollegan trakasserat honom. Han sa även att han tränade kampsport och kunde grepp som dödade omedelbart och att han kunde plocka av dem vapnet utan att de hann reagera. Den nu aktuella händelsen känns olustig och otrevlig.

J.H. har berättat i huvudsak följande. - - -. Det är möjligt att han blivit aggressiv men han har svårt att tänka sig att han sagt det som sägs eftersom han inte kan något om kemikalier och det är ännu svårare med sådant i fyllan. Han brukar inte heller hota folk eller bråka. Han har blivit gripen tidigare men han kan inte påstå att han haft några konflikter med poliser. - - -.

Tingsrätten gör följande bedömning.

J.H. har lämnat tämligen vaga och oprecisa uppgifter om händelserna den 3 november 2010 och synes inte heller med bestämdhet helt förneka gärningarna. J.Ö. och K.A. har å sin sida avgett klara och sammanhängande berättelser om händelseförloppet. Tingsrätten finner inte skäl att ifrågasätta deras uppgifter och lägger dessa till grund för bedömningen av åtalen under punkterna 1 och 2. Det är därmed styrkt att J.H. vid det aktuella tillfället uttalat både direkta och förtäckta hotelser om våld gentemot J.Ö. och K.A., bl.a. med innebörd att han skulle använda sprängämnen mot dem, på sätt åklagaren påstått i åtalet enligt åtalspunkten 1. Gärningarna är att bedöma som åklagaren gjort gällande.

Tingsrätten fann på anförda skäl åtalet under åtalspunkterna 2-4 styrkt.

Under åtalspunkten 5 anförde tingsrätten i domskälen:

Åklagaren har i denna del åberopat dels vad som framkommit genom förhören med J.Ö. och K.A. under åtalspunkterna 1 och 2. Åklagaren har vidare som skriftlig bevisning åberopat beslagsprotokoll, yttrande från SKL, undersökningsprotokoll, anteckningar, utdrag ur Gerillahandboken samt fotografier.

Genom utredningen har framkommit följande bakgrund. Med anledning av händelserna efter J.Ö:s och K.A:s ingripande mot J.H. den 3 november 2010 blev denne anhållen den 4 november 2010. Samma dag genomfördes en husrannsakan i hans bostad. Enligt brottsanmälan skedde denna i syfte att söka efter bombartiklar. - - - Efter häktningsförhandling den 7 november 2010 försattes J.H. på fri fot. Efter tips till polisen framkom att J.H. den 21 december 2010 besökt Gårdings järnaffär i Älvsbyn och där inhandlat 1 flaska innehållande 1 liter väteperoxid och en flaska innehållande 1 liter aceton. Den 22 december anhölls J.H. och en ny husrannsakan genomfördes i hans bostad. Vid husrannsakan påträffades förutom nämnda flaskor väteperoxid och aceton bl.a. en flaska innehållande tre dl saltsyra, två mätglas, tre glascylindrar, två metallrör, varav ett i järn, som pluggats i ena änden, en pärm innehållande anteckningar om bombtillverkning m.m., boken Gerillahandboken samt kuvert med diverse anteckningar.

I begäran till SKL har ställts frågan om beslagtagna vätskor i form av 1 liter väteperoxid (17,5 %), 1 liter aceton och 3 dl saltsyra (30 %) kan användas för att tillverka explosivämne och i så fall med vilken sprängkraft. I yttrande har SKL anfört bl.a. följande. Aceton och väteperoxid, tillsammans med en syra som katalysator, är nyckelkemikalierna vid framställning av TATP (triacetontriperoxid), i Gerillahandboken benämnt Ketonperoxid. Framställningen av TATP är mycket enkel, men det är ett känsligt sprängämne och explosionsrisken vid tillverkning är större än vid de flesta andra hemtillverkade sprängämnen. Sprängverkan hos TATP är ungefär jämförbar med dynamitsprängämnen. Om TATP innesluts i ett metallrör blir riskavståndet för splitterskador jämförbart med dito värden för sprängning med samma mängd konventionella civila och militära sprängämnen. Om laddningen är innesluten i exempelvis ett metallrör finns en allvarlig risk för splitterskador, vars verkan beror på splittrens rörelseenergi vid träff och var på kroppen de träffar. Riskområdet för splitter från en laddning med aktuell mängd TATP är flera hundra meter. Dessutom finns risk att kastas omkull, få brännskador samt att hörselorganen drabbas av skador.

J.H. har uppgett i huvudsak följande. Efter att han släpptes från häktet har han inte haft någon sysselsättning utan letat arbeten som vanligt. Han har inte känt något agg mot polisen vad han kommer ihåg. Det är riktigt att han besökte järnaffären och köpte väteperoxid och aceton. Väteperoxiden skulle han använda som rengöringsmedel mot blodfläckar efter ett gammalt recept. Han har en schäfer som löpt i sängen och blodat ned sängkläderna. Det är en gammal flickvän till honom som berättat att väteperoxid och vatten kunde användas till att ta bort fläckar från tyger. Acetonet skulle han använda som avfettning och för att ta bort glasfiberspackel från verktyg. Saltsyran hade han hemma för att prova att etsa på aluminium men det gick inte så bra. Han har även använt den till att ta bort kalk från klinkerplattor. Gerillahandboken har funnits i hans bostad i 20 år. Han har inte tänkt på boken och kommer inte ihåg vad det står i den. Den har bara legat i en väska. De handskrivna anteckningarna är över 20 år gamla. Han skrev av formler från några gamla böcker som han sedan sålde. Han har aldrig gjort något av det. Han kan inte så många kemiska ämnen och har därför svårt att tänka sig att han rabblat sådana för poliserna. Det är möjligt att han gjort men det kan ha varit svammel bara. Kemisakerna har han köpt på återvinningen för att ställa upp som prydnader i bokhyllan. Metallrören skulle han inte använda till att tillverka bomber utan till en husbil han hade bytt mot en bil. Det är inte han som har täppt till rören utan de var så där när han hittade dem. De kommer från metallåtervinningen. Han hade bara kallvatten i husbilen och skulle använda rören till att dra från kylaren och låta kylarvattnet värma upp vattnet till duschen. Det var samma dimension som kylarslangen. Han hann dock sälja bilen innan och skickade inte med rören utan bara elementen. Han har även kvar vattentanken i källaren. - - - Han är inte intresserad av vapen och bomber och håller inte på med sådant. - - - Datorn köpte han av en kille för ca ett år sedan. En del av recepten kan vara hans. Han har sökt på internet på ord och det har lett honom vidare. Han har läst på internet om folk som sprängt sig och han skulle aldrig våga syssla med sådant.

Tingsrätten gör följande bedömning.

De uppgifter J.H. har lämnat om innehavet av de i åtalet aktuella föremålen och ingredienserna har till stora delar varit svävande och tämligen oprecisa. De har också i några avseenden redan i sig framstått som mindre trovärdiga. Det gäller t.ex. hans förklaring till innehavet av de två pluggade rören. Enligt tingsrättens mening framstår även hans förklaringar till inköpet av väteperoxid och aceton samt innehavet av saltsyra som konstruerade. Det kan vidare konstateras att hans uppgift att han saknar allt intresse för vapen, sprängämnen och liknande - i belysning av vad tingsrätten funnit utrett under åtalspunkten 3 och vad som allmänt framkommit genom den skriftliga bevisningen - inte framstår som trovärdig. Tvärtom framstår det enligt tingsrättens mening genom den samlade utredningen som uppenbart att han har ett betydande för att inte säga överdrivet intresse av sådana företeelser.

Vad gäller just tillverkning av sådana bomber som åklagaren hävdat att J.H. avsett att göra, dvs. s.k. rörbomber, kan nämnas att det bland raderade filer i hans dator påträffats utdrag från någon form av forum på internet där det ges tips om tillverkning av sådana bomber. Av intresse är också att det i den hos honom påträffade Gerillahandboken finns recept på tillverkning av sprängämnet TATP med hjälp av just de vätskor som J.H. införskaffat.

Mot bakgrund av det nu anförda och med beaktande av J.Ö:s och K.A:s uppgifter om J.H:s uttalanden den 3 november 2010 angående kemikalier och bomber finner tingsrätten att det kan hållas för visst att de i åtalet angivna föremålen och kemiska ämnena har tillverkats och anskaffats av J.H. i syfte att göra sprängmedel och bomber och därmed tillsammans utgjort sådana hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § BrB.

Utredningen visar att J.H. under senare tid haft ett särskilt agg mot poliser och att han inte dragit sig för att personligen söka upp och konfrontera enskilda poliser som han uppfattat har förorättat honom. Genom utredningen i fråga om hans personliga förhållanden har också framkommit att han sedan länge haft tankar på att skada och till och med döda poliser. Av denna utredning synes också framgå att J.H. under alkohol- eller drogpåverkan tidigare har drabbats av vanföreställningar som medfört att han kunnat utgöra en fara för andra människor. Enligt tingsrättens mening är omständigheterna sammantaget sådana att det kan hållas för visst att J.H. vid tiden för förberedelsehandlingen haft uppsåt att använda de bomber han avsåg att tillverka för att skada poliser och att han därvid skulle varit likgiltig inför konsekvenserna av sitt agerande. Som framgår av SKL:s yttrande skulle en rörbomb av det aktuella slaget ha ett riskavstånd på flera hundra meter och enligt tingsrättens mening kan det förutsättas att sprängningarna skulle ske på ett sådant sätt att enskilda polismän rent faktiskt kunde komma att bli dödade. J.H. kan därför inte undgå ansvar för förberedelse till mord.

Påföljd m.m.

J.H. har tidigare dömts för brott och förekommer i belastningsregistret under 19 avsnitt. Han dömdes såvitt nu är av intresse senast 26 november 2008 av denna tingsrätt för vapenbrott till dagsböter. Dessförinnan dömdes han i juni 2004 för bl.a. olaga hot och olovlig körning till rättspsykiatrisk vård. Han blev utskriven från vården i november 2004.

I målet har inhämtats ett rättspsykiatriskt utlåtande enligt vilket J.H. inte har begått de åtalade gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning och inte heller lider av en sådan.

J.H. ska nu dömas för främst förberedelse till mord, grovt vapenbrott, hot mot tjänsteman och grovt rattfylleri. Redan på grund av brottens samlade straffvärde och brottslighetens art kan någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Vid bedömningen av straffvärdet beaktar tingsrätten att ett fullbordat förberedelsebrott hade haft ett straffvärde motsvarande ett fängelsestraff på livstid eller i vart fall väsentligt överstigande 10 år.

Fängelsestraffets längd bestäms till fyra år.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde J.H. enligt 3 kap. 1 och 11 §§ samt 23 kap. 2 § första stycket BrB för förberedelse till mord, enligt 17 kap. 1 § BrB för hot mot tjänsteman, enligt 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott för grovt rattfylleri, enligt 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) för narkotikabrott, enligt 10 kap. 1 a § alkohollagen (1994:1738) för brott mot denna lag och enligt 9 kap. 1 § första och andra styckena vapenlagen (1996:67) för grovt vapenbrott. Påföljden bestämdes till fängelse 4 år.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Bertil Eriksson och Hans Sundberg, tf. hovrättsassessorn Per Christensen, referent, samt två nämndemän) meddelade dom den 20 maj 2010.

Domskäl

Hovrätten fann på anförda skäl att J.H. skulle dömas för grovt rattfylleri, hot mot tjänsteman och grovt vapenbrott.

Beträffande åtalspunkt 5 anförde hovrätten i domskälen:

Några dagar efter ingripandet den 3 november 2010 försattes J.H. på fri fot. Efter tips till polisen att J.H. inhandlat väteperoxid och aceton i en affär i Älvsbyn genomfördes en husrannsakan i hans bostad den 22 december 2010. I lägenheten påträffades väteperoxid, aceton och saltsyra. Av yttrande från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) framgår att de medlen är nyckelkemikalier vid framställning av sprängämnet triacetontriperoxid (TATP). Vidare påträffades två metallrör som båda pluggats i ena änden samt en tämligen omfattande mängd litteratur och egenhändigt gjorda anteckningar om bombtillverkning, innefattande instruktioner för tillverkning av TATP och rörbomber. Efter inköpen av väteperoxid och aceton hade J.H. alltså möjlighet att färdigställa sprängmedel och bomber. Tillsammans får den samling av kemikalier och föremål som påträffats i lägenheten anses ha varit särskilt ägnad att användas som hjälpmedel vid brott, innefattande användande av bomber för att döda eller skada. De olika förklaringar som J.H. lämnat till innehaven föranleder enligt hovrättens mening inte annan bedömning.

Av förhören med J.Ö. och K.A. har framkommit att J.H. upplevt sig förföljd av polisen och att han sökt upp enskilda polismän som han uppfattat skulle ha förorättat honom. Målsägandena har berättat att J.H. reagerade kraftigt vid mötet den 3 november 2010 och att han då talade om hämnd för ingripandet. Under omhändertagandet nämnde han olika kemikalier och uttalade sig med innebörd att han skulle använda sprängämnen mot målsägandena.

Som framkommit ovan har J.H. efter ingripandet i november genom inköp av nödvändiga kemikalier skaffat sig möjlighet att framställa sprängämnen och tillverka bomber. Den samlade utredningen om J.H:s förhållningssätt mot poliser och vad som kommit fram om hans agerande och uttalanden vid målsägandenas ingripande visar enligt hovrättens mening att hans avsikt, i alla fall vid tiden för inköpet i december, var att tillverka bomber som han skulle använda mot poliser. Utredningen från SKL visar att TATP är ett kraftigt sprängmedel och enligt hovrättens mening får det antas att en sprängning skulle ske på ett sådant sätt att enskilda polismän kunde komma att bli dödade. På grund av det nu anförda och då faran för att brottet skulle förverkligas inte kan anses ringa, ska J.H. dömas för förberedelse till mord.

Påföljd

På grund av brottslighetens höga straffvärde ska påföljden bestämmas till fängelse. I fråga om straffets längd ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen.

Domskäl

HD (justitieråden Severin Blomstrand, Ann-Christine Lindeblad, referent, Lena Moore, Agneta Bäcklund och Svante O. Johansson) meddelade den 18 oktober 2011 följande dom:

Domskäl

Inte överklagade brott

Åtalet för förberedelse till mord, alternativt förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse

De objektiva kraven för ansvar för förberedelse till brott

Kan den samling av föremål som påträffats hos J.H. anses särskilt ägnad att användas som hjälpmedel vid mord eller allmänfarlig ödeläggelse?

De subjektiva kraven för ansvar för förberedelse till brott

Har J.H. haft uppsåt?

Påföljd

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens dom endast på det sätt att HD ogillar åtalet för förberedelse till mord och dömer J.H. enligt 13 kap. 3 och 12 §§ samt 23 kap. 2 § BrB för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse samt bestämmer påföljden för den samlade brottsligheten till fängelse 1 år och 6 månader.