NJA 2007 s. 993

Domskäl

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Malin Nilsson) anförde i beslut den 7 mars 2006 bl.a.:

Besöksförbudet som meddelades den 1 september 2005 gällde till och med den 1 mars 2006. Oaktat att besöksförbudets giltighetstid numera har löpt ut är tingsrätten behörig att ta upp frågan om prövning av detsamma (se RH 2001:58).

Av utredningen i ärendet framgår att M.G., såvitt känt, inte tidigare är straffad för brott begångna mot M.L. Förundersökning har dock inletts mot M.G. avseende misshandel, olaga hot och skadegörelse riktat mot M.L. under tiden oktober 2004-augusti 2005. Beslut om åtal har ännu inte fattats. Mot bakgrund av vad som framkommit om parternas relation och de brottsmisstankar som delgivits M.G. har det enligt tingsrättens mening vid tidpunkten för besöksförbudet av den 1 september 2005 funnits en sådan risk för att M.L. skulle utsättas för brott eller allvarliga trakasserier från M.G:s sida att grund för att meddela besöksförbud förelåg. M.G:s yrkande om undanröjande av beslutet om besöksförbud den 1 september 2005 lämnas därför utan bifall.

Tingsrätten fann att det inte förelåg tillräckliga skäl att förlänga besöksförbudet och undanröjde därför åklagarens beslut den 23 februari 2006.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mats Lundeholm och Ulf Johansson samt tf. hovrättsassessorn Charlotte Dahl, referent) anförde i beslut den 22 juni 2006 bl.a.:

Hovrättens skäl

- - -

Hovrätten gör följande bedömning.

M.G. har redan innan det aktuella besöksförbudet löpt ut begärt tingsrättens prövning av detsamma och även om besöksförbudet numera löpt ut finns den negativa konsekvensen kvar för M.G., att uppgiften därom alltjämt finns antecknad i belastningsregistret. Hovrätten ansluter sig till den ståndpunkt som uttryckts i RH 2001:58 och finner att prövning skall göras av besöksförbudet, oaktat att det har gått ut.

Enligt förarbetena (prop. 1987/88:137 s. 17 ff.) framgår att syftet med lagen om besöksförbud är att skydda någon som har drabbats av brott och utsätts för förföljelse eller andra trakasserier av gärningsmannen. En grundläggande förutsättning för ett besöksförbud är att det finns en klar risk för att den som förbudet skall skydda kommer att utsättas för brott eller för förföljelse eller andra former av allvarliga trakasserier. Eftersom besöksförbud skall tjäna ett förebyggande syfte bör det inte i alla situationer krävas att det kan styrkas att brott begåtts.

Beslut om besöksförbud skall föregås av en fullständig prövning av de omständigheter som då är för handen. Efterhand kan ett besöksförbud i ljuset av vunna erfarenheter omprövas och ändrade förhållanden kan följaktligen tillmätas betydelse vid t.ex. prövningen av en begäran om förlängning av ett besöksförbud. En omständighet som skall beaktas vid en sådan omprövning har ansetts vara huruvida den som varit föremål för förbudet har efterlevt detta (se a. prop. s. 22). Om brottslighet mot den förbudet avses skydda lagts till grund för riskbedömningen vid meddelandet av det tidigare besöksförbudet, bör det omprövas om denna med hänsyn till den tid som förflutit fortfarande alltjämt kan anses utgöra grund för slutsatsen att det föreligger en klar risk för fortsatt brottslighet. Slutligen skall vid riskbedömningen beaktas om det i övrigt föreligger några särskilda omständigheter som kan anses innebära att risken kvarstår för att den som ålagts förbudet kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avser att skydda.

När ett besöksförbud redan upphört att gälla vid tidpunkten för domstolens prövning får prövningen väsentligen avse om det, när besöksförbudet meddelades, var motiverat med den riskbedömning som föranledde åklagaren att meddela besöksförbudet. Skulle det vid tidpunkten för domstolens prövning ha visat sig att de brottsmisstankar m.m. som riskbedömningen byggde på grundade sig på helt felaktiga uppgifter, måste emellertid även det beaktas. I förevarande fall vidhåller M.L. alltjämt sina uppgifter om vad som inträffat vid olika tidpunkter, men åklagaren har beslutat att inte väcka åtal för de händelser som skall ha inträffat före den 26 augusti 2005, eftersom brott inte kan styrkas. Även med beaktande härav finner hovrätten att den av åklagaren i augusti 2005 gjorda riskbedömningen har varit riktig och att det således var befogat att meddela besöksförbud. Överklagandet skall lämnas utan bifall.

Domslut

Hovrättens avgörande

Hovrätten lämnar överklagandet utan bifall.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Severin Blomstrand, Ann-Christine Lindeblad, referent, Kerstin Calissendorff och Gudmund Toijer) meddelade den 21 december 2007 följande slutliga beslut:

Skäl

Allmän åklagare meddelade den 1 september 2005 beslut om besöksförbud innebärande att M.G. förbjöds att från och med den dagen till och med den 1 mars 2006 besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter sin tidigare sambo.

Den 19 december 2005 begärde M.G. att åklagaren skulle häva beslutet. Åklagaren överlämnade den 3 januari 2006 framställningen till tingsrätten, som höll förhandling i ärendet den 28 februari 2006, varefter beslut meddelades den 7 mars 2006. Tingsrätten, som med hänvisning till RH 2001:58 fann sig behörig att pröva besöksförbudet oaktat dess giltighetstid löpt ut, lämnade yrkandet om undanröjande av beslutet om besöksförbud utan bifall. Även hovrätten har funnit att beslutet om besöksförbud kan prövas fastän det upphört att gälla. Hovrätten har lämnat överklagandet utan bifall.

Frågan är i första hand om ett beslut om besöksförbud kan omprövas efter det att dess giltighetstid löpt ut.

Den som meddelas besöksförbud kan enligt 14 § lagen (1988:688) om besöksförbud begära att tingsrätten prövar åklagarens beslut. I lagens förarbeten har uttalats att det från rättssäkerhetssynpunkt är nödvändigt att den som beslutet gått emot får en möjlighet att snabbt få beslutet överprövat av domstol. Det har inte angetts någon bestämd tid inom vilken en sådan begäran skall framställas. Ett beslut om besöksförbud kan alltså prövas av domstol när som helst under beslutets giltighetstid. (Se prop. 1987/88:137 s. 29.) Regleringen kan emellertid inte tilläggas den innebörden att den som meddelats besöksförbud skall kunna få detta omprövat sedan beslutet upphört att gälla. När hovrätten prövade besöksförbudet hade således frågan om en prövning av detta förfallit (jfr NJA 1990 C 35).

Det kan synas otillfredsställande att reglerna i 3, 16 och 17 §§ lagen (1998:620) om belastningsregister innebär att ett beslut om besöksförbud finns antecknat i registret under en så lång tid som tio år, såvida besöksförbudet inte upphävts. Regleringen får irrationella konsekvenser i flera avseenden. Det kan vara beroende av handläggningstiden vid domstolen om ett beslut om besöksförbud - och därmed även registreringen - hinner omprövas under besöksförbudets giltighetstid. Ett upphävande innebär å andra sidan att uppgiften om besöksförbudet gallras ur registret oberoende av vilka skäl som ligger till grund för upphävandet.

Även med beaktande av att bestämmelserna om anteckning av besöksförbud i belastningsregistret väcker vissa betänkligheter kan utformningen av reglerna om besöksförbud inte anses medge en prövning av besöksförbudet sedan detta upphört att gälla. Hovrätten hade därför inte bort ta upp M.G:s överklagande till prövning. På grund av det anförda skall hovrättens beslut undanröjas.

Frågan om en prövning av besöksförbudet hade förfallit redan när tingsrätten meddelade sitt beslut i ärendet. Förhandlingen vid tingsrätten hölls emellertid under tid då besöksförbudet fortfarande gällde. Det finns utrymme för uppfattningen att, om ett ärende blir desert först efter det att handläggningen avslutats, ett avgörande i sak beroende på omständigheterna bör kunna meddelas även efter det att ändamålet med avgörandet förfallit (se t.ex. NJA 1989 s. 862). Anledning saknas därför att undanröja även tingsrättens beslut.

Domslut

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens beslut och avvisar M.G:s överklagande.