NJA 2008 not 15

Den 26:e. 15.(Ö 1841-06) L-Å.C. och D.L. mot Justitiekanslern angående ersättning till offentlig försvarare.

I ett mål iSvea hovrättangående grovt narkotikabrott m.m. var S.L. och N.W.F. åtalade. L-Å.C. och D.L. begärde, i egenskap av offentliga försvarare, ersättning, bl.a. för utlägg avseende trängselskatt med 75 kr vardera. Hovrätten anförde i besluti dom den 29 mars 2006 att trängselskatt inte utgör en ersättningsgill försvararkostnad.

L-Å.C. och D.L. yrkade i HD att de skulle tillerkännas ersättning med ytterligare 75 kr vardera för utlägg avseende trängselskatt.

Justitiekanslern bestred ändring.

HD, beslutpå förslag av föredraganden. Skäl.Efter huvudförhandling i hovrätten begärde L-Å.C. och D.L. i egenskap av offentliga försvarare ersättning bl.a. för utlägg avseende trängselskatt med 75 kr vardera. Hovrätten har anfört att sådan skatt inte utgör ersättningsgill försvararkostnad och lämnat yrkandena utan bifall. L-Å.C. och D.L. har i HD vidhållit att de är berättigade till ersättning för utlägg avseende trängselskatt i enlighet med 21 kap. 10 § 1 st. RB.

Justitiekanslern har anfört i huvudsak följande. En offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Enligt de föreskrifter om brottmålstaxa som Domstolsverket har meddelat skall kostnader för resa, logi och uppehälle ersättas högst med de belopp som anges i de avtal om reseförmåner vid tjänsteresa som gäller inom Domstolsverkets verksamhetsområde. Ersättning för trängselskatt är inte reglerad i gällande avtal. I enlighet med detta torde offentliga försvarare inte ha rätt till ersättning för utlägg för trängselskatt i mål där brottmålstaxan är tillämplig. I mål där taxan inte är tillämplig har en offentlig försvarare rätt till skälig ersättning för sina utlägg. Man torde dock kunna utgå från att principerna i Domstolsverkets brottmålstaxa tillämpas även i de icke taxebundna målen.

En offentlig försvarare har enligt 21 kap. 10 § 1 st. RB rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Domstolsverket har med stöd av bemyndigande i bestämmelsens tredje stycke och 2 § förordningen (1997:406) om offentlig försvarare m.m. fastställt den taxa som skall gälla vid bestämmande av ersättning till offentlig försvarare i vissa fall (se numera DVFS 2007:9), den s.k. brottmålstaxan. Dessa bestämmelser har visserligen efter orden inte gett Domstolsverket behörighet att meddela bindande föreskrifter beträffande ersättning för utlägg, men taxan i denna del har i vart fall betydelse som allmänna råd. Enligt taxan ersätts kostnader för utlägg avseende resa högst med belopp som anges i de avtal om reseförmåner vid tjänsteresa som gäller inom Domstolsverkets verksamhetsområde. I de avtal som gällde vid tidpunkten för hovrättens huvudförhandling fanns inte något angivet i fråga om trängselskatt.

I förevarande mål är brottmålstaxan inte tillämplig. De normer som taxan innehåller kan dock tjäna som vägledning vid bestämmande av ersättning av allmänna medel också i mål där taxan inte gäller, såvida inte särskilda omständigheter föranleder annan bedömning (jfr rättsfallen NJA 1967 s. 141 och 1981 C 32). I den vid tidpunkten för hovrättens huvudförhandling gällande brottmålstaxan saknades föreskrifter om ersättning för utlägg av ifrågavarande slag. Det kan antas att frågan om ersättning för trängselskatt inte varit föremål för överväganden vid tillkomsten av de avtal som taxan då hänvisade till. Vägledning kan således inte sökas i brottmålstaxan. Ersättningen skall i sådant fall bestämmas i enlighet med huvudregeln och utan de begränsningar som taxan kan innebära. Det kan i sammanhanget nämnas att ersättning för kostnad avseende trängselskatt kan utgå enligt nu gällande brottmålstaxa. Vidare har vittnen m.fl. enligt förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. numera rätt till ersättning för sådan kostnad.

Huvudförhandling i målet hölls i hovrättens lokaler i Stockholms innerstad. L- Å.C. och D.L. har sin verksamhetsort i Eskilstuna. Resan till Stockholm företogs med egen bil. Vid tidpunkten för huvudförhandlingen pågick försöksverksamhet där trängselskatt uttogs för passager in i och ut ur Stockholm med bil. Den kostnad som L-Å.C. och D.L. haft för trängselskatt har varit nödvändig för deras uppdrag. De bör därför tillerkännas ersättning härför.

L-Å.C. och D.L. skall alltså tillerkännas ytterligare ersättning, i enlighet med sina yrkanden, för utlägg.

Avgörande.HD ändrar på det sätt hovrättens beslut beträffande L-Å.C. att han tillerkänns ersättning av allmänna medel för försvaret av S.L. i hovrätten med – utöver tidigare fastställt belopp – 75 kr för utlägg.

HD ändrar på det sätt hovrättens beslut beträffande D.L. att han tillerkänns ersättning för försvaret av N.W.F. i hovrätten med – utöver tidigare fastställt belopp – 75 kr för utlägg.