1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om ersättning till offentlig försvarare och om den tilltalades ersättnings- skyldighet enligt 31 kap. 1 § rättegångsbalken.

2 §  Domstolsverket fastställer den taxa som avses i 21 kap. 10 § rättegångsbalken på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. Domstolsverket fastställer också hur tidsspillan skall beräknas.

3 §  Bestämmelserna i 20 § rättshjälpsförordningen (1997:404) om kostnadsräkningar från rättshjälpsbiträden gäller även för kostnadsräkningar från offentliga försvarare.

Kostnadsräkningen skall ges in till den domstol som skall besluta om ersättningen.

4 §  En offentlig försvarare har rätt till förskott på sin ersättning med ett skäligt belopp, om det finns skäl till det med hänsyn till det arbete som har lagts ned i ärendet och till den tid som återstår innan ersättningen kan fastställas.

5 §  Om en domstol, efter ett överklagande, bestämmer ersättning till en offentlig försvarare till ett lägre belopp än vad som bestämts i det överklagade beslutet skall försvararen snarast återbetala vad han eller hon har fått för mycket.

Om ett utbetalat förskott överstiger vad försvararen slutligen tillerkänns i ersättning skall det överskjutande beloppet snarast återbetalas till staten.

Närmare föreskrifter om förfarandet för verkställighet av beslut om betalning till staten enligt bestämmelserna i 31 kap.rättegångsbalken beslutas av Domstolsverket efter samråd med Skatteverket. Förordning (2003:986).

6 §  Den gräns för återbetalning som avses i 31 kap. 1 § femte stycket rättegångsbalken är 250 kr.

7 §  Polismyndigheten och Rättsmedicinalverket får meddela föreskrifter inom respektive myndighets verksamhetsområde om den taxa som avses i 31 kap. 1 § sjätte stycket rättegångsbalken. Förordning (2022:1508).