NJA 2008 not 18

Den 5:e. 18. (Ö 4992-07) Framställning om utlämning till Albanien av O.B.

Justitieministeriet i Albanien begärde i en framställning den 19 september 2007 att albanske medborgaren O.Q., alias O.M. (numera O.B.) skulle utlämnas till Albanien för verkställighet av ett fängelsestraff. Till stöd för framställningen åberopades en dom meddelad av distriktsdomstolen i Berat, Albanien, den 3 november 1999. O.B. dömdes i sin utevaro för mord och olaga vapeninnehav till 22 års fängelse.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet till HD tillsammans med eget yttrande.

O.B. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande. Riksåklagaren har i sitt yttrande uttalat att hinder mot utlämning av O. B. föreligger enligt 9 § utlämningslagen.

I 9 § 1 st. utlämningslagen föreskrivs att, när den som begärs utlämnad har dömts för gärningen i den främmande staten, utlämning får beviljas endast om domen stöds av utredningen och inte heller på annat sätt föranleder allvarlig erinran. Enligt 3 st. första meningen i samma paragraf får emellertid genom överenskommelse med främmande stat bestämmas att i förhållande till den staten bl.a. en fällande dom skall godtas, om det inte i särskilt fall framgår att domslutet är uppenbart oriktigt. I en sådan överenskommelse kan enligt 3 st. andra meningen föreskrivas att en dom, som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol, skall godtas endast om den dömdes rättighet att försvara sig likväl kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller den dömde, enligt försäkran som den främmande staten lämnar i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla ny domstolsprövning som tillgodoser nämnda rättighet.

Albanien är liksom Sverige anslutet till 1957 års europeiska utlämningskonvention (SÖ 1959:65), som innehåller en sådan överenskommelse som avses i 9 § 3 st. första meningen utlämningslagen. Såväl Sverige som Albanien har också anslutit sig till 1978 års andra tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonventionen (SÖ 1979:13), enligt vilket konventionen kompletterats med en föreskrift av den innebörd som avses i styckets andra mening.

Av utredningen framgår att handläggningen av det mål i vilket O.B. dömts till ansvar i sin helhet ägt rum i hans utevaro samt att han inte dessförinnan personligen och i detalj underrättats om åtalet eller personligen kallats till huvudförhandlingen (jfr NJA 2003 s. 318). Han har visserligen företrätts av en försvarare, men av underlaget framgår inte att de båda varit i kontakt med varandra eller att försvararen på annat sätt känt till O.B:s inställning till brottsmisstanken och önskemål om bevisning (jfr NJA 2000 s. 243). Vid sådana förhållanden kan O.B:s rättighet att försvara sig inte anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd.

Vad gäller O.B:s möjlighet att påkalla ny domstolsförhandling framgår av utredningen att den rättsliga processen enligt albansk lag kan återupptas i appellationsdomstolen, om det kan bevisas att den misstänkte inte varit underrättad om huvudförhandlingen eller haft lagliga skäl för att inte inställa sig till denna. De uppgifter om albansk rätt som lämnats i ärendet ger följaktligen vid handen att den som blivit dömd i utevaro inte är tillförsäkrad någon ny rättegång i första instans. Vidare framgår att den albanska lagen ålägger den misstänkte bevisbördan för de förhållanden som kan föranleda en rättegång i överinstans. O.B. saknar således en nöjaktig möjlighet till en ny domstolsprövning.

Av det anförda framgår att den albanska domen inte utgör en sådan dom som enligt 9 § 3 st. utlämningslagen skall godtas som grund för utlämning.

Den särskilda regleringen av frågan om utevarodomar i det berörda lagrummet, liksom det tilläggsprotokoll som regleringen bygger på, har tillkommit för att en framställning om utlämning skall kunna avslås, om den anmodande staten har åsidosatt reglerna i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Den albanska domen måste anses stå i strid med artikel 6 i nämnda konvention. Domen får därför anses föranleda allvarlig erinran i den mening som avses i 9 § första stycket utlämningslagen (jfr NJA 2000 s. 243).

Hinder föreligger således mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen.