NJA 2008 not 31

Den 5:e. 31. (Ö 2344-07) A.Z. och E.N. mot Skatteverket och A.M. angående erkännande av utländsk dom angående faderskap.

Distriktsdomstolen i Pula, nuvarande Kroatien, fastställde i en dom 1964 att J.Z., som avled 2003, var far till A.M., född 1958.

Skatteverket begärde attSvea hovrätt enligt 9 § lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor skulle pröva om domen var gällande i Sverige.

A.Z. och E.N., J.Z:s änka och dotter, yrkade att hovrätten skulle förklara att domen inte var gällande i Sverige. A.M. yrkade att domen skulle förklaras vara gällande i Sverige.

Genombeslut den 3 maj 2007 förklarade hovrätten den kroatiska domen vara gällande i Sverige såvitt angick frågan om fastställande av faderskap.

A.Z. och E.N. yrkade att HD skulle förklara att distriktsdomstolens i Pula dom den 12 augusti 1964 inte gäller i Sverige såvitt angår frågan om fastställande av faderskap. A.Z. och E.N. begärde också att HD skulle låta göra en ny översättning av den aktuella domen.

Föredraganden föreslog att HD skulle meddela följande beslut. Skäl. Distriktsdomstolen i Pula, nuvarande Kroatien, fastställde i en dom 1964 att J.Z., som avled 2003, är far till A.M., född 1958. Genom det överklagade beslutet förklarade hovrätten att domen om faderskapet gäller i Sverige.

A.Z. och E.N., J.Z:s änka och dotter, har mot hovrättens bedömning i sammanfattning invänt följande. Kallelsen till den huvudförhandling som ägde rum i Pula 1964 delgavs inte J.Z. korrekt, eftersom han inte delgavs personligen utan genom sin hustru. Han avgav inte heller svaromål vid förhandlingen, eftersom han inte var personligen närvarande och inte hade gett någon annan person fullmakt att företräda honom. Därmed gäller inte domen i Sverige. I vart fall skulle det, med hänsyn till dessa omständigheter och att domen inte grundas på en tillräcklig faderskapsutredning, vara uppenbart oförenligt med den svenska rättsordningen att erkänna avgörandet.

Utgångspunkten är att utländska faderskapsavgöranden erkänns i Sverige. I en lagstiftning som omfattar domar från alla länder utom de nordiska har det dock bedömts nödvändigt att ställa upp vissa villkor för erkännande i syfte att skydda väsentliga svenska intressen i detta sammanhang (se NJA II 1985 s. 278). Dessa villkor framgår av 7 § lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor, IFL.

Av relevans i det här målet är att ett utländskt avgörande inte gäller i Sverige om svaranden, i fall där han eller hon inte har gått i svaromål, inte har fått kännedom om den väckta talan i tillräcklig tid för att kunna svara i saken eller om svaranden annars inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången (7 § 2 st. 1 IFL). Bestämmelsen anger vissa grova brister i det utländska förfarandet och tar sikte på sådana fall då svaranden inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången (se a.a. s. 281). Som bestämmelsen är utformad kan bristande delgivning av käromålet läkas av att svaranden trots allt gått i svaromål. Enligt förarbetena förutsätter emellertid detta att svaromålet har avgetts av svaranden personligen eller genom ett ombud (se a.a. s. 282).

Om svaranden i ett svenskt mål om fastställande av faderskap vistas på okänd ort, är domstolen enligt 20 kap. 2 § FB skyldig att förordna en god man att bevaka hans rätt. Även om mannen eller ett av honom befullmäktigat ombud inte har närvarat vid huvudförhandlingen i ett sådant mål, utan mannens rätt har bevakats av en god man, är en dom som fastställer faderskapet gällande mot honom. Sett i ljuset av att villkoren i 7 § IFL satts upp för att skydda väsentliga svenska intressen finns det inte skäl att kräva mer av den utländska processen än den svenska. Det nämnda förarbetsuttalandet bör därför inte tolkas på det sättet att det krävs att svaranden varit företrädd av ett befullmäktigat ombud. I förlängningen skulle ett sådant synsätt innebära att ett faderskap inte skulle kunna prövas eller, som i det här fallet, en dom i saken erkännas, om den presumtiva fadern av någon anledning skulle vara försvunnen. I stället bör det krävas att svarandens rätt på något sätt har bevakats.

I målet är det utrett att J.Z. vid förhandlingen i augusti 1964 hade ”okänd vistelseort” och därför företräddes av sin mor som ”tillfällig förmyndare”. Hon hade i sin tur gett andra personer fullmakt att företräda henne. Av den aktuella domen framgår att företrädarna å J.Z:s vägnar ”motsatt sig anklagelsen i käromålet”. Genom att J.Z. på detta sätt var företrädd vid förhandlingen får han – alldeles oavsett om han dessförinnan blivit delgiven kallelsen till densamma eller inte – anses ha gått i svaromål.

Om förutsättningarna enligt 7 § IFL för erkännande av ett utländskt avgörande om fastställande av faderskap är uppfyllda, gäller avgörandet ändå inte Sverige, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna avgörandet (12 § IFL). Det gäller både stötande inslag i själva förfarandet och fall då det står i det närmaste klart att den utländska domen inte överensstämmer med de biologiska förhållandena (se prop. 1984/ 85:124 s. 31 n). Bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt (jfr NJA 1999 s. 181).

Med hänsyn till den tidigare nämnda bestämmelsen i FB om att god man skall förordnas i en motsvarande svensk rättegång, kan det sätt på vilket J.Z. var företrädd i rättegången i Pula inte anses vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen.

J.Z. förklarades vara far till A.M., trots att någon rättsgenetisk undersökning inte hade gjorts eller förhör med honom hållits.

Enligt svensk lagstiftning räcker det för fastställande av ett faderskap att det är utrett att en viss man har haft samlag med barnets mor under den tid då barnet kan vara avlat och att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom (1 kap. 5 § FB). Bestämmelsen får betydelse när det inte finns någon DNA-analys, t.ex. på grund av att mannen är försvunnen eller död (se Walin och Vängby, Föräldrabalken, suppl. 6 september 2006, s. 1:20). Mot den bakgrunden kan inte heller avsaknaden av rättsgenetisk undersökning eller förhör med J.Z. anses innebära att det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna domen.

Vid angivna förhållanden, och då det inte heller i övrigt finns sådana omständigheter som medför att domen inte skall gälla i Sverige, bör det slut som hovrätten kommit till fastställas.

Avgörande. Se HD.

HD:s beslut. Avgörande.HD, som inte finner skäl att låta göra en ny översättning av Distriktsdomstolens i Pula dom den 12 augusti 1964, fastställer hovrättens beslut.