NJA 2008 not 37

Framställning om utlämning till Kosovo av V.T. (medborgare i Kosovo).

Den 20:e. 37. (Ö 931-08) Framställning om utlämning till Kosovo av V.T. (medborgare i Kosovo).

United Nations Interim Administration Mission in Kosovo (UNMIK) begärde i en framställning den 25 september 2007 att V.T. skulle utlämnas till Kosovo. Till stöd för begäran åberopades ett häktningsbeslut meddelat den 7 november 2001 av distriktsdomstolen i Mitrovica, Kosovo.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

V.T. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande. V.T. har förnekat den påstådda gärningen och framställt följande invändningar mot begäran om utlämning. När framställningen gjordes var Kosovo en provins i Serbien som administrerades av UNMIK. Sedan Kosovo blivit självständigt har UNMIK inte längre behörighet att ansöka om utlämning utan har endast en rådgivande funktion. Om framställningen alltjämt skall anses giltig krävs det för utlämning att V.T. är på sannolika skäl misstänkt för det uppgivna brottet eftersom Republiken Kosovo inte är bundet av Serbiens godkännande av den europeiska utlämningskonventionen. Utredningen ger inte belägg för att det skulle föreligga sannolika skäl för att V.T. begått den påstådda gärningen. V.T. förnekar brott och kan inte vitsorda att han varit i Mitrovica den 2 oktober 2001 då han inte har någon bestämd minnesbild av vad han gjorde den dagen. Det finns inte någon teknisk bevisning som binder honom till brottet. Han ifrågasätter också varför myndigheter i Kosovo inte tidigare har tagit kontakt med honom om han ansågs på sannolika skäl misstänkt för det aktuella brottet. Utredningen i Kosovo synes ha förts ensidigt och utan att alternativa misstankar utretts oaktat bevistekniska brister. Det har inte utsetts någon som skyddat hans intressen under utredningen och i samband med domstolsbeslutet. V.T:s mänskliga rättigheter har således inte tillgodosetts hittills under utredningen och kan därför antas inte komma att tillgodoses. V.T. menar att det även finns hinder mot utlämning med hänvisning till humanitära skäl då han har en ettårig son i Sverige och hans sambo på grund av psykiska problem har behov av hans stöd. Kosovos strafflag medger att det nu aktuella brottet kan bestraffas med dödsstraff. Även om UNMIK stiftat en regel om att inte tillämpa dödsstraff är Republiken Kosovo nu en oberoende stat.

HD gör följande bedömning.

Sverige erkände den 4 mars 2008 Republiken Kosovo som en självständig stat med en av det internationella samfundet tills vidare övervakad självständighet. Frågan om det därmed numera föreligger hinder mot att utlämningsframställningen prövas ankommer det på regeringen att ta ställning till.

Det brott som V.T. har begärts utlämnad för (Artikel 30 (2) (3) i Kosovos strafflag) motsvaras för svensk del av mord (3 kap. 1 § BrB), för vilket är föreskrivet fängelse i tio år eller på livstid. Det föreligger därmed inte något hinder mot utlämning på grund av vad som enligt 4 § utlämningslagen krävs i fråga om brottets svårhetsgrad. Preskription har inte inträtt (10 §). Vad V.T. uppgett om sina personliga förhållanden innebär inte att en utlämning kan anses uppenbart oförenlig med humanitetens krav (8 §).

Framställningen om utlämning grundas på ett häktningsbeslut som meddelats den 7 november 2001 av undersökningsdomaren i distriktsdomstolen i Mitrovica i Kosovo. Republiken Kosovo har inte tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. En förutsättning för att utlämning skall kunna ske är därmed att det föreligger sannolika skäl för att V.T. har begått den påstådda gärningen (9 § 2 st. utlämningslagen).

Vid bedömningen av om det föreligger sannolika skäl för att någon som begärs utlämnad har begått det brott för vilket han begärs utlämnad måste en värdering ske av häktningsbeslutet och det utredningsmaterial som åberopas som grund för framställningen. De enda något mera konkreta omständigheter som misstankarna mot V.T. bygger på är förhörsuppgifter från två personer som uppgett sig ha sett honom tillsammans med brottsoffret kort tid före det att denne påträffades död i sin bil. En av dessa har uppgett att han såg V.T. tillsammans med brottsoffret på en bar och den andre att han såg dessa och ytterligare en person färdas i bilen. Dessa iakttagelser är inte i sig tillräckliga som underlag för bedömningen att det föreligger sannolika skäl för att V.T. begått gärningen. Trots att riksåklagaren begärt in kompletterande utredning från UNMIK i Kosovo har inte heller någon ytterligare utredning, t.ex. i form av teknisk bevisning, tillkommit. Det förhållandet att V.T. inte lämnat några uppgifter om sina förehavanden vid tidpunkten för händelsen bör med hänsyn till den långa tid som förflutit innan han konfronterades med misstankarna mot honom inte tilläggas någon avgörande betydelse vid bedömningen.

HD finner sammanfattningsvis att den utredning som presenterats inte har den utförlighet, precision och tillförlitlighet som måste krävas för att det, mot V.T:s bestridande, skall kunna anses att sannolika skäl föreligger för att han har begått det påstådda brottet.

Hinder föreligger därför mot utlämning enligt 9 § 2 st. utlämningslagen.