NJA 2009 not 24

Den 20:e. 24.(Ö 4656-08) Framställning om utlämning till Republiken Azerbajdzjan av E.M.

Republiken Azerbajdzjans justitiedepartement begärde i en framställning daterad den 7 december 2006 att medborgaren i Azerbajdzjan S.M.G., numera E.M., skulle utlämnas till Republiken Azerbajdzjan.

Till stöd för framställningen åberopades ett häktningsbeslut meddelat den 26 oktober 2004 av Republiken Azerbajdzjans bestraffningsdomstol för grova brott. Av beslutet framgår att E.M. är misstänkt för att ha brutit mot regler om trafik och användning av transportmedel den 15 maj 2004 på sträckan Baku-Gazakh i Absheronområdet i Azerbajdzjan.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

E.M. motsatte sig utlämning.

Föredragandenföreslog att HD skulle besluta följande yttrande.De gärningar som avses med häktningsbeslutet motsvaras i svensk rätt närmast av grovt rattfylleri, vårdslöshet i trafik och vållande till annans död, grovt brott. Det föreligger därmed inget hinder mot utlämning på grund av vad som enligt 4 § lagen om utlämning för brott krävs i fråga om brottens svårhetsgrad.

E.M. har förnekat – – – se HD – – – 1–10 §§ utlämningslagen.

I Utrikesdepartementets rapport ”Mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan 2007” finns uppgifter om hur de mänskliga rättigheterna iakttas i Azerbajdzjan. Såväl riksåklagaren som E.M. har – med hänvisning till Utrikesdepartementets rapport – ifrågasatt om ett utlämnande av E.M. till Azerbajdzjan inte skulle strida mot Europakonventionen.

Av artikel 3 – – – se HD – – – i Utrikesdepartementets rapport.)

Enligt HD:s uppfattning ger utredningen i detta ärende inte tillräckligt underlag för bedömningen att det föreligger hinder mot utlämning enligt artikel 3 i Europakonventionen.

HD konstaterar vidare att även om uppgifterna i Utrikesdepartements rapport – inte minst uppgifterna om brister vad gäller anklagades möjligheter att få tillgång till försvarare – ger anledning till tvekan, kan utredningen i ärendet emellertid inte anses erbjuda tillräckligt underlag för bedömningen att det föreligger generellt hinder för utlämning till Republiken Azerbajdzjan enligt artikel 6 i Europakonventionen. Det får dock förutsättas att denna fråga beaktas ytterligare vid ärendets fortsatta behandling.

HD:s yttrande. E.M. har förnekat de påstådda gärningarna och gjort gällande att häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Han har härvid anfört att brottspåståendena mot honom är falska och att anledningen till begäran om utlämning är att de azeriska myndigheterna vill använda honom som vittne rörande förhållanden som han fått kännedom om i sin tjänst hos en tidigare minister. Huvudskälet till att han motsätter sig utlämning är dock de brister och överträdelser avseende de mänskliga rättigheterna som förekommer inom ramen för rättsapparaten i Azerbajdzjan. E.M. har härvid gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt artiklarna 3 och 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), eftersom han vid utlämning löper stor risk att utsättas för sådana kränkningar som avses där.

Riksåklagaren har anfört att häktningsbeslutet inte kan anses vara uppenbart oriktigt. Han har vidare anfört att utredningen inte ger stöd för att E.M. vid en utlämning till Azerbajdzjan riskerar att utsättas för en sådan förföljelse som avses i 7 § utlämningslagen. Inte heller har riksåklagaren ansett att E.M:s personliga förhållanden är sådana att de utgör hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen.

Riksåklagaren har däremot framfört uppfattningen att det mot bakgrund av vad som framkommer i Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan år 2007 finns anledning att väcka frågan om ett beslut om utlämning skulle innebära en kränkning av E.M:s rättigheter enligt Europakonventionen. Riksåklagaren har särskilt beträffande den kritik som återfinns i Utrikesdepartementets rapport angående det azeriska domstolsväsendet ansett att det måste sättas i fråga om E.M. i Azerbajdzjan kan få en rättegång som någorlunda väl uppfyller kraven i artikel 6 i Europakonventionen.

Hinder enligt utlämningslagen?

De gärningar som avses med häktningsbeslutet motsvaras i svensk rätt närmast av grovt rattfylleri, vårdslöshet i trafik och vållande till annans död, grovt brott. Det finns därför inget hinder mot utlämning på grund av vad som enligt 4 § utlämningslagen krävs i fråga om brottens svårhetsgrad.

Azerbajdzjan har liksom Sverige anslutit sig till den europeiska utlämningskonventionen. På grund härav skall det av domstolen i Baku meddelade häktningsbeslutet enligt 9 § utlämningslagen godtas, om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt. Vad E.M. har anfört angående brottsmisstankarna mot honom innebär inte att det kan anses framgå att beslutet är uppenbart oriktigt.

Av utredningen i ärendet har framkommit att E.M. beviljats uppehållstillstånd i Sverige på grund av synnerligen ömmande omständigheter som var knutna till hälsotillståndet för ett av E.M:s barn. Utredningen i ärendet ger inget stöd för att det skulle föreligga hinder mot utlämning enligt 7 eller 8 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt finns det något hinder mot utlämning enligt 1–10 §§ utlämningslagen.

Europakonventionen

Av artikel 3 i Europakonventionen följer att en stat inte får lämna ut en person för lagföring för brott i annat land, om det är sannolikt att han löper en allvarlig risk att i det landet utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (jfr NJA 2002 s. 624 och Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3 uppl. 2007, s. 78 ff. och 137). I artikel 6 i konventionen anges vad som utgör grundläggande krav på rättssäkerhet. Av artikel 6.3 framgår att den som anklagats för brott bland annat har rätt att försvara sig genom rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar.

Den åberopade rapporten ”Mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan 2007” från Utrikesdepartementet anger att tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling av fängslade personer fortfarande förekommer i Azerbajdzjan, ofta i syfte att få fram ett erkännande, samt att polisbrutalitet och godtyckliga arresteringar inte är ovanliga. Förhållandena i Azerbajdzjans fängelser beskrivs som undermåliga, och dessa förhållanden resulterar bland annat i spridning av tuberkulos och andra infektionssjukdomar. Oftast ankommer det på den dömdes familj att svara för mat och medicin. Vidare anges i rapporten att rättssäkerheten är mycket bristfällig. Domstolsväsendet kan inte betraktas som oberoende av den verkställande makten, och rätten till en rättvis rättegång är ofta en illusion. Rättssystemet lider bland annat av utbredd korruption, och mutor accepteras allmänt. Tillgången på oberoende försvarsadvokater är helt otillräcklig. (Se bl.a. s. 1–4 i Utrikesdepartementets rapport.)

Enligt HD:s bedömning föranleder rapporten – särskilt uppgifterna om tortyr och annan förnedrande behandling i syfte att få fram erkännanden, om förhållandena inom domstolsväsendet och om den bristande tillgången till försvarare – slutsatsen att en utlämning av E.M. till Azerbajdzjan inte skulle vara förenlig med artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen.