NJA 2009 not 65

Den 26:e. 65. (Ö 1620-09) T.B. mot EnterCard Sverige AB, Skatteverket och Mercedes-Benz Finans Sverige AB angående tillstånd till prövning i hovrätt av mål om utmätning.

T.B. biträdde A.K. i en tvist vid Helsingborgs tingsrätt. I en av tingsrätten meddelad dom tillerkändes A.K. ersättning för T.B:s biträde. T.B. ansökte i angiven egenskap av ombud för A.K. om verkställighet av domen i den aktuella delen och A.K:s motparter betalade utdömt belopp till kronofogdemyndigheten. Därefter utmättes det hos kronofogdemyndigheten innestående beloppet för A.K:s skulder.

T.B. överklagade utmätningen iMalmö tingsrättoch gjorde gällande rätt till det ifrågavarande beloppet framför utmätningsborgenärerna. I beslutden 8 januari 2009 anförde tingsrättenbl.a. Genom vad som framkommit i ärendet kan T.B. inte anses ha visat att han genom en sakrättsligt giltig överlåtelse förvärvat den fordran som nu blivit föremål för utmätning eller att han haft panträtt i fordringen. Inte heller vad T.B. i övrigt anfört utgör skäl för att bifalla överklagandet. Överklagandet lämnas således utan bifall.

T.B. överklagade beslutet iHovrätten över Skåne och Blekinge, som i beslutden 23 mars 2009 inte meddelade prövningstillstånd. Tingsrättens beslut stod därför fast.

T.B. begärde i HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Skatteverket tillstyrkte överklagandet.

EnterCard Sverige AB förklarade sig inte ha något att anföra.

Mercedes-Benz Finans Sverige AB bereddes tillfälle att yttra sig men avhördes inte.

HD, besluti huvudsaklig överensstämmelse med föredraganden. Skäl.Tingsrätten har i förevarande utmätningsmål inte funnit visat att T.B. gjort ett sakrättsligt skyddat förvärv av den utdömda fordringen på rättegångskostnader eller att han haft panträtt i denna. En annan fråga, som inte berörs i tingsrättens beslut, är huruvida sambandet mellan T.B:s arvodesfordran hos A.K. (huvudfordringen) och dennes därav föranledda rättegångskostnadsfordran (täckningsfordringen) är sådant att T.B. ska anses ha rätt till den senare fordringen och vad som influtit på denna framför A.K:s utmätningsborgenärer (s.k. direktkravsrätt). Såväl direkt tillämplig lagstiftning som ledning i rättspraxis saknas (rättsfallen NJA 1996 s. 400 och 2000 s. 48 gäller huruvida ett juridiskt biträde med förbigående av sin uppdragsgivare kan ta i anspråk uppdragsgivarens rättsskyddsförsäkring). Olika uppfattningar om vad som på ett mer generellt plan är en lämplig och försvarlig ordning i täckningsförhållanden har kommit till uttryck i rättslitteraturen (se t.ex. Zackariasson, Direktkrav, 1999, Ulfbeck, Kontrakters relativitet, Köpenhamn 2000 och Tørum, Direktekrav, Oslo 2007). Frågan är därför av prejudikatintresse.

T.B. har visserligen inte – utöver en hänvisning till NJA 1996 s. 400 – utvecklat någon rättslig argumentering till stöd för att han till följd av en direktkravsrätt skulle ha rätt till de utmätta medlen. Enligt 49 kap. 14 § 3 RB ska emellertid prövningstillstånd i hovrätt meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt. Regeln är alltså, till skillnad från vad som gäller i HD, obligatorisk. Det måste därför åvila hovrätterna ett visst ansvar för att på eget initiativ uppmärksamma om ett överklagat mål rymmer någon fråga av prejudikatintresse. Därvid är att märka, att kraven för prejudikatdispens måste anses vara något lägre ställda i hovrätt än i HD.

Mot bakgrund av det anförda ska tillstånd till målets prövning i hovrätten meddelas.

Avgörande.Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.