NJA 2009 s. 531
Hinder mot utlämning. Ett beslut att gripa en person för att denne skall föras till förhör under förundersökning och ett beslut om internationell efterlysning som syftat till att verkställa detta beslut har inte, varken vart för sig eller tillsammans, ansetts som ett beslut om häktning eller annat beslut med samma verkan.
HD
Justitieministeriet i Republiken Bosnien och Hercegovina begärde i en framställning den 16 april 2009 att medborgaren i republiken A.B. skulle utlämnas dit för lagföring.
Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts överlämnade riksåklagaren ärendet jämte eget yttrande till HD.
A.B. motsatte sig utlämning.
A.B. var i utlämningsärendet berövad friheten som anhållen och häktad sedan den 26 mars 2009.
Ärendet föredrogs.
Domskäl
HD (justitieråden Johan Munck, Torgny Håstad, Kerstin Calissendorff, referent, Per Virdesten och Lena Moore) meddelade den 8 juli 2009 följande beslut:
Till stöd för framställningen om utlämning av A.B. till Republiken Bosnien och Hercegovina har åberopats ett beslut den 10 december 2008 av en undersökningsdomare vid domstol i Bosnien och Hercegovina om internationell efterlysning av A.B. enligt artikel 443.1 i Bosnien och Hercegovinas rättegångslag i brottmål. I beslutet anges att A.B. när han har hittats och frihetsberövats ska eskorteras till åklagarmyndighet för förhör i enlighet med ett hämtningsbeslut den 3 december 2008 av samma domare. Enligt det sistnämnda beslutet ska A.B. gripas och föras till förhör hos åklagarmyndigheten under förundersökning med anledning av att han misstänks för människosmuggling den 5 september 2007. Av åberopade handlingar framgår att åklagare fattat beslut om att inleda förundersökning i ärendet och att viss utredning har genomförts.
A.B. har anfört att beslutet den 3 december 2008 om hämtning av honom till förhör inte är ett sådant beslut som avses i 9 § tredje stycket utlämningslagen och att det inte kan ligga till grund för ett beslut i Sverige om utlämning till Bosnien och Hercegovina. I andra hand har han gjort gällande att beslutet är uppenbart oriktigt. Han har även gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning, eftersom han riskerar förföljelse om han tvingas återvända till Bosnien och Hercegovina, och att han inte kommer att få en rättvis prövning av anklagelserna mot honom där.
Riksåklagaren har i sitt yttrande uttalat att besluten av domstolen i Bosnien och Hercegovina om gripande och utfärdande av en internationell efterlysning måste anses motsvara ett beslut om häktning och att det inte finns någon anledning att anta att besluten skulle vara uppenbart oriktiga samt att vad A.B. anfört och vad som i övrigt framkommit under utredningen inte är av sådan beskaffenhet att hinder mot utlämning kan anses föreligga.
I förarbetena till utlämningslagen (prop. 1957:156 s. 65 och 75) framhålls att det självfallet är en förutsättning för att en utlämningsbegäran över huvud ska upptas till behandling att en viss utredning i skuldfrågan redan ägt rum i den utlämningssökande staten och att denna utredning alltid bör ha fortskridit så långt att fällande dom eller häktningsbeslut meddelats. Enligt 9 § andra stycket utlämningslagen ska därför en framställning om utlämning, om dom inte meddelats i den främmande staten, grundas på ett beslut om häktning av behörig myndighet där.
Bosnien och Hercegovina har tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Enligt artikel 12.2.(a) i utlämningskonventionen ska en framställning om utlämning åtföljas av original eller bestyrkt kopia av omedelbart verkställbar dom eller av häktningsbeslut eller annat beslut med samma verkan. Beslutet den 10 december 2008 att internationellt efterlysa A.B. - som syftar till att verkställa det beslut om hämtning till förhör som utfärdades den 3 december 2008 - kan inte anses utgöra ett häktningsbeslut. Inte heller kan de båda besluten, vart för sig eller tillsammans, anses utgöra beslut med samma verkan i den mening som avses i den nämnda artikeln. På det föreliggande underlaget finns det alltså hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen.
Enligt artikel 13 i utlämningskonventionen ska därför Justitieministeriet i Republiken Bosnien och Hercegovina beredas tillfälle att komplettera framställningen med utredning som visar att ett beslut som avses i artikel 12.2.(a) har meddelats beträffande A.B. I avvaktan på denna komplettering bör A.B. försättas på fri fot.
HD beslutar därför att hos Justitiedepartementet anmäla frågan om inhämtande inom viss frist av sådan komplettering som nu har angetts.
HD beslutar vidare att A.B. omedelbart ska försättas på fri fot.
Justitieministeriet i Republiken Bosnien och Hercegovina upplyste i en den 23 juli 2009 daterad skrivelse att domstolen i Bosnien och Hercegovina inte hade beslutat om häktning av A.B. under det straffrättsliga förfarandet.
Riksåklagaren anförde i yttrande med anledning av skrivelsen att det syntes föreligga hinder mot utlämning.
HD (samma ledamöter som i beslut den 8 juli 2009) meddelade den 3 september 2009 beslut med följande
Yttrande
Enligt 9 § andra stycket utlämningslagen ska, när dom inte har meddelats, en framställning om utlämning - med visst undantag som inte här är aktuellt - grundas på beslut om häktning som meddelats av behörig myndighet i den stat som begär utlämningen. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1957:156 s. 65 och 75) framhålls att det självfallet är en förutsättning för att en utlämningsbegäran över huvud ska upptas till behandling att en viss utredning i skuldfrågan redan ägt rum i den utlämningssökande staten och att denna utredning alltid bör ha fortskridit så långt att fällande dom eller häktningsbeslut meddelats.
Bosnien och Hercegovina har tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Enligt artikel 12.2.(a) i konventionen ska en framställning om utlämning åtföljas av original eller bestyrkt kopia av omedelbart verkställbar dom eller av häktningsbeslut eller annat beslut med samma verkan.
Beslutet den 10 december 2008 att internationellt efterlysa A.B. - som syftar till att verkställa det beslut om hämtning till förhör som utfärdades den 3 december 2008 - kan inte anses utgöra ett häktningsbeslut. Inte heller kan de båda besluten, vart för sig eller tillsammans, anses utgöra beslut med samma verkan i den mening som avses i den nämnda artikeln. Det föreligger därmed enligt 9 § utlämningslagen hinder mot den begärda utlämningen av A.B.
HD:s beslut meddelat: den 3 september 2009.
Mål nr: Ö 2931-09.
Lagrum: 9 § lagen (1957:668) om utlämning för brott; artikel 12 i 1957 års europeiska utlämningskonvention.