Utlämning

Beskrivning saknas!

Rättsfall59

NJA 1985 s. 20: Norsk medborgare, som står under åtal i Sverige, har begärts utlämnad till Norge enligt nordiska utlämningslagen. Då hinder för utlämning enligt 6 § 1 st nämnda lag kan komma att föreligga under avsevärd tid har häktning ansetts vara alltför ingripande åtgärd och har i stället förordnande om reseförbud meddelats.
NJA 1993 s. 137: Fråga om kravet på dubbel straffbarhet enligt 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2017 s. 975: Utlämning. En turkisk man fick år 2005 avslag på ansökan om politisk asyl i Sverige, men beviljades status som skyddsbehövande. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i utlämningsärendet har det ansetts att det inte finns tillräckliga garantier för att mannen inte kommer att drabbas av förföljelse av svår beskaffenhet om han lämnas ut till Turkiet för lagföring av brott.
NJA 2000 s. 128: Fråga i ärende om utlämning till Ryska Federationen om hinder mot utlämning förelåg enligt 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2011 s. 518: Proportionalitetsprincipens tillämpning vid häktning i utlämningsärende.
NJA 2003 s. 133: Den tid om 45 dagar, som enligt art. 14 i den europeiska utlämningskonventionen skall ha förflutit innan den som utlämnats får, utan samtycke från den främmande staten, åtalas för annat, före hans utlämnande begånget brott än det för vilket han utlämnats, skall räknas från det att straffet har till fullo verkställts och inte från tidpunkten för villkorlig frigivning.
NJA 2003 s. 318: Hinder mot utlämning för brott har ansetts föreligga, när den som begärs utlämnad dömts i sin utevaro till långt fängelsestraff och det inte visats i utlämningsärendet att han personligen och i detalj underrättats om åtalet mot honom och inte heller att han personligen kallats till huvudförhandlingen.
NJA 1984 s. 707: Sedan D. utlämnats till Schweiz för att ställas till ansvar för viss brottslighet, gjordes framställning om medgivande enligt 24 § utlämningslagen att få åtala D. också för annan i Schweiz begången brottslighet, bestående i tillgrepp av viss egendom. Av den till stöd för framställningen åberopade utredningen framgick, att D. vid de med framställningen avsedda tillfällena tillgripit också egendom, som han enligt en här i riket meddelad lagakraftvunnen dom dömts för att ha tillgripit på annan plats och vid annan tidpunkt. Fråga huruvida på grund av denna dom hinder föreligger mot bifall till framställningen.
NJA 2002 s. 237: Fråga om kravet på dubbel straffbarhet enligt 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2003 s. 405: Fråga om beviskravet vid häktning i utlämningsärende.
NJA 2016 s. 80: Hinder mot utlämning har inte ansetts föreligga i ett fall där domen baserats på en överenskommelse mellan den dömde och åklagaren (s.k. plea bargaining).
NJA 1989 s. 263: Sedan en person begärts utlämnad till annan stat på grund av en dom, varigenom han dömts till frihetsstraff i sin utevaro, har den dömde gjort flera invändningar med avseende på målets handläggning. Fråga, vid bedömande huruvida den dömdes rätt att försvara sig kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd, bl a i vad mån uppgifter i domen och övriga åberopade handlingar bör godtas. 9 § 3 st andra meningen lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2005 s. 700: Hinder enligt 7 § lagen (1957:668) om utlämning för brott har i visst fall ansetts föreligga mot utlämning till Rumänien.
NJA 1998 s. 265: Sedan den europeiska utlämningskonventionen trätt i kraft i förhållande till Lettland har konventionen vid prövning enligt 9 § utlämningslagen ansetts tillämplig även i fall där framställningen gjorts före ikraftträdandet.
NJA 2003 s. 76: När en person som utlämnats till Sverige begärs vidareutlämnad till annan stat, behövs inte samtycke från den stat som ursprungligen utlämnat honom till sådant frihetsberövande som syftar till att säkerställa vidareutlämningen. Art. 14 och 15 i den europeiska utlämningskonventionen.
NJA 1991 s. 572: Fråga i ärende om utlämning till Turkiet om hinder mot utlämning en förelåg enligt 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 1992 s. 621: Fråga om tillämpning av 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2005 s. 669: Utlämning för brott. Hinder mot att lämna medgivande till lagföring för andra gärningar än den för vilken utlämning redan skett har ansetts föreligga när framställningen inte grundats på dom eller häktningsbeslut och det inte befunnits föreligga sannolika skäl för att personen gjort sig skyldig till de gärningar som framställningen avsett.
NJA 1983 s. 441: Frågor rörande bedrägeri och trolöshet mot huvudman. Tillika spörsmål beträffande den s k specialitetsprincipen vid utlämning.
NJA 2000 s. 363: Fråga om tillämpning av bestämmelsen i 24 § utlämningslagen om medgivande att ställa den som utlämnats till ansvar för annan före utlämningen förövad gärning än den för vilken utlämning skett.
NJA 1990 s. 46: Fråga i ärende om utlämning till Jugoslavien om hinder mot utlämningen förelåg enligt 7 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2009 s. 557: Fråga om hinder mot utlämning för politiska brott. 6 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2011 s. 13: En person som misstänks för brott i Norge har begärts utlämnad dit. Sedan han häktats i utlämningsärendet, har han på grund av misstanke om annat brott häktats i ett svenskt brottmål. Enligt den nordiska utlämningslagen gäller inte häktningsbeslutet i utlämningsärendet under den tid då personen är frihetsberövad i det svenska brottmålet. Utan hinder av detta har ett överklagande av beslutet om häktning i utlämningsärendet tagits upp till prövning. Det har vidare - sedan överklagandet avslagits - ansetts att en ny förhandling som rör häktningen i utlämningsärendet kan begäras hos tingsrätten att äga rum inom tre veckor från dagen då häktningsbeslutet i utlämningsärendet blir gällande igen.
NJA 1991 s. 436: Utlämningsärende. BrB:s bestämmelser om villkorlig frigivning och om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts inte som preskriptionsregler utan som verkställighetsregler, varför de saknat betydelse för tillämpningen av 10 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2003 s. 520: Hinder mot utlämning för brott har ansetts föreligga när den som begärts utlämnad fått sitt fängelsestraff skärpt av en överinstans genom en utevarodom.
NJA 2008 s. 984: En norsk medborgare har begärts utlämnad till Norge för att avtjäna ett fängelsestraff där. Den omständigheten att det förelegat hinder mot utlämning på grund av en svensk ej laga kraft vunnen dom enligt vilken åtal mot honom ogillats, har ansetts inte hindra att han häktats i utlämningsärendet.
NJA 2003 s. 354: Det mellan Sverige och Australien gällande utlämningsavtalet har ansetts utgöra en sådan överenskommelse som avses i 9 § 3 st. lagen (1957:668) om utlämning för brott om att godta häktningsbeslut som meddelats av domstol eller domare om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt.
NJA 2007 s. 80: Resningsärende. Åsidosättande av den s.k. specialitetsprincipen vid utlämning för brott har ansetts utgöra grund för resning. Underlåtenhet att till anmodad stat lämna information i utlämningsärendet angående svenska föreskrifter om påföljdsbestämning har däremot inte ansetts utgöra sådan grund.
NJA 1984 s. 903: I ärende angående utlämning för brott till Italien har som grund för framställningen om utlämning åberopats en s k utevarodom. Italien har liksom Sverige ratificerat 1957 års europeiska utlämningskonvention. Däremot har Italien i motsats till Sverige inte ratificerat ett d 17 mars 1978 dagtecknat andra tilläggsprotokoll till nämnda konvention om bl a förutsättningar för utlämning vid utevarodomar. Vid tillämpning av 9 § lagen (1957:668) om utlämning för brott har likväl hinder mot utlämning ansetts föreligga av det skälet att utlämning skulle vara oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket, eftersom det inte visats att den dömde före rättegången i Italien fått del av anklagelsen mot honom och ingen nöjaktig omprövning av saken står honom till buds. Tillika fråga om tillämpning av 9 § utlämningslagen i ärende rörande utlämning för brott till Amerikas Förenta Stater, där såsom grund för framställningen om utlämning åberopats häktningsbeslut av domare och där HD:s bedömning skett, sedan tilläggskonventionen d 17 mars 1983 till 1961 års utlämningskonvention mellan Förenta Staterna och Sverige trätt i kraft.
NJA 2013 s. 88: Det har inte ansetts föreligga sannolika skäl enligt 9 § andra stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott då den som begärts utlämnad har åberopat alibibevisning och motbevisning inte har förts. Hinder mot utlämning har därmed förelegat.
NJA 2004 s. 264: Fråga i ärende om utlämning om hinder enligt 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott förelåg på grund av psykisk ohälsa.
NJA 1990 s. 484: Frågor i ärenden om utlämning till Sovjetunionen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 § (II och III) eller 8 § (I, II och III) lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2007 s. 574: Hinder har ansetts föreligga mot utlämning av en person till Albanien, eftersom det bedömts vara sannolikt att han där löper en allvarlig risk att utsättas för en behandling som strider mot artikel 3 Europakonventionen och inte kan få erforderligt skydd av de albanska myndigheterna. Vid detta förhållande har det ansetts att beslut om häktning inte skall bestå i utlämningsärendet.
NJA 1993 s. 18: En person har begärts utlämnad på grund av en utevarodom, som meddelats av en överinstans i anledning av hans eget överklagande. Fråga om den dömdes rätt att försvara sig kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd. 9 § 3 st andra meningen lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 1987 s. 825: Fråga om räckvidden av 4 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2017 s. 677: Fråga om utlämning för straffverkställighet. En utlämning till Bosnien och Hercegovina har ansetts inte vara oförenlig med artikel 6 i Europakonventionen om rätt till en rättvis rättegång. För att brott mot artikel 6 ska anses föreligga vid utlämning krävs att den dömde har utsatts för en flagrant orättvisa. Så är fallet om brottet mot artikel 6 är så grundläggande att den rätt som garanteras i artikeln helt tillintetgjorts eller att kärnan i rätten har ödelagts.
NJA 2004 s. 414: Fråga om utlämning av svensk medborgare kan ske för stämplingsbrott som i sin helhet har begåtts i Sverige. 3 § lagen (1957:668) om utlämning för brott i lydelse före den 1 januari 2004, jfr 2 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.
NJA 2000 s. 243: Utlämning har inte ansetts kunna beviljas på grund av en utevarodom som står i strid med artikel 6 i Europakonventionen.
NJA 2002 s. 396: Om utlämning skall ske av en svensk medborgare till en medlemsstat i Europeiska unionen med stöd av 3 § första stycket 2 utlämningslagen, dvs. för lagföring avseende gärning som motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än fyra år, har hinder ansetts föreligga mot att bevilja utlämning enligt 4 § andra stycket samma lag också för andra brott. Även fråga om betydelsen av bevisning som den brottsmisstänkte förebragt i utlämningsärendet i Högsta domstolen.
NJA 2014 s. 399: En person har varit frihetsberövad i ett ärende om utlämning för brott. Begäran om utlämning har avslagits. Rätt till ersättning från staten har ansetts föreligga med tillämpningen av 2 § lagen (1998:714) om ersättning vid förhetsberövanden och andra tvångsåtgärder.
NJA 1993 s. 242: Frågor i ärende om utlämning till Ryska Federationen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 eller 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 1993 s. 760: Fråga om tillämpning av 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 1986 s. 262: Fråga om hinder i ärende angående utlämning för brott till Turkiet då som grund för framställningen åberopats en s k utevarodom.
NJA 2003 s. 435: En person har i Sverige åtalats och dömts för bl.a. införsel av viss mängd narkotika till Sverige. Domen har ansetts utgöra hinder för utlämning till annat land för utförsel av samma narkotika från detta land.
NJA 2000 s. 73: En person har begärts utlämnad till en annan stat för skilda brott som enligt svensk lag motsvarar dels stämpling och förberedelse till häleri, dels fullbordade häleribrott avseende samma egendom. De förberedande åtgärderna har ansetts enligt svensk lag ingå i de fullbordade brotten och kunna föranleda utlämning, trots att de - sedda för sig - inte motsvarar brott enligt svensk lag.
NJA 1982 s. 830: Sedan HD funnit hinder mot utlämning möta enligt 9 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott och regeringen därefter avslagit framställningen, har ny framställning gjorts om utlämning för samma brott. Fråga om förutsättning för omprövning av HD:s beslut.
NJA 1987 s. 771: Iransk medborgare utlämnades från Danmark till Sverige för bl a grova narkotikabrott som begåtts i Danmark. Fråga om svensk domsrätt beträffande narkotikabrotten kan grundas på att han efter utlämningen finns i Sverige. 2 kap 2 § 1 st 3 BrB.
NJA 2002 s. 624: I ärende om utlämning har art. 3 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter beaktats vid sidan av 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2009 s. 729: Utlämning. Om den bevisning som anges ligga till grund för ett häktningsbeslut visats vara ohållbar måste det anses att beslutet är behäftat med sådant fel att det ska anses vara uppenbart oriktigt i den mening som avses i 9 § tredje stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 1982 s. 520: I ärende angående utlämning för brott till Italien uppkommer fråga, om vissa gärningar, däribland försök till mordbrand, skall vid tillämpning av lagen (1957:668) om utlämning för brott anses övervägande äga karaktären av icke politiska brott, 6 § 2 st. Tillika fråga om tillämpning av 9 § 3 st samma lag.
NJA 1995 s. 3: Fråga i ärende om utlämning för brott huruvida det förelåg sannolika skäl att den som begärdes utlämnad begått den gärning som avsågs med framställningen om utlämning.
NJA 2000 s. 158: Hinder mot utlämning har ansetts föreligga när det främmande häktningsbeslutet inte tydligt utvisade att de gärningar som låg till grund för häktningen motsvarade grovt bedrägeri eller grovt ocker enligt svensk rätt samt preskription skulle ha inträtt enligt svensk rätt, om gärningarna varit att bedöma som icke grova brott.
NJA 2016 s. 1001: Hinder mot utlämning för verkställighet av straff har ansetts föreligga på grund av åtalspreskription enligt svensk rätt. Frågan om preskriptionen har avbrutits genom en åtgärd i ett annat land har bedömts som om åtgärden ägt rum här i landet.
NJA 2014 s. 413: Utlämning till Iran för straffverkställighet. För att utlämning ska kunna beviljas utan stöd i ett utlämningsavtal krävs att den åberopade domen i allt väsentligt är riktig. Vad som är känt om rättsväsendet i den ansökande staten är av betydelse för prövningen. Den iranska domen har inte ansetts uppfylla kraven enligt 9 § första stycket lagen om utlämning för brott.
NJA 2009 s. 531: Hinder mot utlämning. Ett beslut att gripa en person för att denne skall föras till förhör under förundersökning och ett beslut om internationell efterlysning som syftat till att verkställa detta beslut har inte, varken vart för sig eller tillsammans, ansetts som ett beslut om häktning eller annat beslut med samma verkan.
NJA 2015 s. 41: Hinder mot utlämning för verkställighet av straff har förelegat beträffande en person som dömts till ett långvarigt fängelsestraff i sin utevaro utan att ha underrättats om hur anklagelsen mot honom slutligt kom att utformas och efter att ha delgetts kallelse till förhandling enbart genom kungörelsedelgivning.
NJA 1995 s. 104: Finländsk medborgare som av svensk tingsrätt dömts för olovligt brukande till fängelse, som ansetts helt verkställt, har ensam fullföljt talan mot domen med yrkande om frikännande, Rättegången har ansetts ej utgöra hinder enligt 6 § nordiska utlämningslagen mot utlämning.
NJA 1990 s. 492: En begäran om utlämning har ansetts kunna grundas på ett i Förbundsrepubliken Tyskland meddelat häktningsbeslut utan hinder av att tysk domstol senare inhiberat verkställigheten av beslutet och den häktade till följd härav frigivits. 9 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
NJA 2019 s. 522: I ett ärende om utlämning för såväl straffverkställighet som lagföring har den återstående straffverkställighetstiden understigit fyra månader. Utlämning för straffverkställighet har likväl ansetts kunna ske, om den som begäran avser samtidigt utlämnas för lagföring av annan gärning. Även fråga huruvida utlämning för lagföring kan ske när utredningen om gärningen enbart utgörs av en utländsk domstols beslut om efterlysning och ett åtal.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator