NJA 2010 not 37

Överklagande av T.F. angående ersättning till offentlig försvarare.

Den 19:e. 37. (Ö 4522-09) Överklagande av T.F. angående ersättning till offentlig försvarare.

T.F. yrkade att HD skulle tillerkänna honom ytterligare ersättning med 24 840 kr för arbete som offentlig försvarare i ett mål i Hovrätten för Västra Sverige.

HD , beslut på förslag av föredraganden. Skäl.

1.

1. T.F. förordnades som offentlig försvarare i ett brottmål. Tingsrätten biföll åtalet och T.F:s huvudman överklagade domen genom försvararen. Hovrätten satte ut målet till huvudförhandling att äga rum under tiden den 19 augusti– den 9 oktober 2009. T.F. kallades till samtliga rättegångsdagar. Under den första förhandlingsdagen återkallade T.F:s huvudman sitt överklagande, varpå hovrätten avskrev målet från vidare handläggning såvitt avsåg denne. T.F. yrkade ersättning för tidsspillan motsvarande en tredjedel av den planerade förhandlingstiden. Hovrätten har i beslut den 7 september 2009 funnit att T.F:s ersättningsanspråk i den delen inte kunde bifallas.

2.

2. En offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt (21 kap. 10 § RB).

3.

3. HD har i rättsfallet NJA 2010 s. 206 behandlat frågan om bl.a. en offentlig försvarare sedan en huvudförhandling ställts in kan tillerkännas ersättning av allmänna medel för den tid han reserverat för huvudförhandlingen och dess förberedande och som han inte kunnat använda för andra uppgifter i sin verksamhet.

4.

4. Av avgörandet framgår att ersättning för tidsspillan inte kan lämnas i sådana fall. Däremot kan, under vissa omständigheter, ersättning lämnas utifrån allmänna kontraktsrättsliga principer.

5.

5. Av rättsfallet följer att sådan ersättning – som karakteriseras som ett slags avbeställningsersättning – tar sikte på den tid som försvararen inledningsvis, efter det att en förhandling ställts in eller avkortats, kan behöva för att ställa om till andra uppgifter. Det måste avgöras vad som i det särskilda fallet framstår som påkallat, men omställningstiden bör inte annat än som rent undantag överstiga en vecka räknat från beslutet att avkorta eller ställa in förhandlingen. I den mån det lösgjorda utrymmet under den tiden bedöms inte kunna användas till annat, bör det kunna ge rätt till ersättning inom ramen för uppdraget som offentlig försvarare. Som riktmärke bör dock gälla att ersättning aktualiseras bara om den offentlige försvararens närvaro vid huvudförhandlingen i förhållande till domstolens kallelse minskas med vad som svarar mot åtminstone fem hela förhandlingsdagar och – med undantag för mycket långa förhandlingar – att så sker mindre än en vecka i förväg. Ersättning lämnas vidare inte om förhandlingen ställts in av skäl som är hänförliga till någon försumlighet av försvararen. Ersättning lämnas i förekommande fall enligt timkostnadsnormen för arbete. (Se rättsfallet, punkterna 10, 11 och 15.)

6.

6. Av utredningen i T.F:s fall framgår att hovrättens huvudförhandling var planerad att pågå under 16 dagar jämte två reservdagar med deltagande av T.F. under hela denna tid. Förhandlingen ställdes in den första förhandlingsdagen. T.F. bör därför tillerkännas ersättning för omställningstid under en vecka.

7.

7. Under den vecka som följde på beslutet om inställd förhandling lösgjordes tid motsvarande fyra förhandlingsdagar om sammanlagt 24 timmar. T.F. har under den lösgjorda tiden kunnat utföra vissa andra uppdrag och internt arbete under tid som han inte närmare kunnat ange. Han har yrkat ersättning motsvarande tre dagars arbete (18 timmar). I detta innefattas enligt vad han anfört viss, inte närmare angiven tid för inplanerat förberedelsearbete. Det får godtas att en tid om 18 timmar inte kunnat tas i anspråk för andra uppdrag.

8.

8. Ersättning ska mot bakgrund av det anförda lämnas för motsvarande 18 timmars arbete.

Avgörande. HD ändrar hovrättens beslut om ersättning och tillerkänner T.F. för försvaret i hovrätten ytterligare ersättning av allmänna medel för arbete med 24 840 kr, varav 4 968 kr avser mervärdesskatt. Denna kostnad ska stanna på staten.