NJA 2010 not 48

Den 9:e. 48. (Ö 5172-09) Framställning om utlämning till Turkiet av E.G., medborgare i Turkiet.

Allmänne åklagaren i Diyarbakir i Turkiet begärde i en framställning den 21 januari 2009 att E.G. skulle utlämnas till Turkiet för straffverkställighet.

Till stöd för framställningen åberopades en dom meddelad den 27 januari 1997 av Statens säkerhetsdomstol nr 1 och fastställd den 10 mars 1998 av turkiska appellationsdomstolens 9:e avdelning samt en tilläggsdom meddelad den 19 september 2005 av 4:e domstolen för allvarliga brottmål i Diyarbakir. I 1997 års dom dömdes E.G. till fängelse i 8 år och 4 månader för brottet ”Medlemskap i den olagliga organisationen PKK”. Genom 2005 års tilläggsdom ändrades påföljden till fängelse 3 år, 1 månad och 15 dagar.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

E.G. motsatte sig utlämning.

HD, yttrande på förslag av föredraganden . Riksåklagaren har som sin uppfattning anfört att det brott som E.G. dömts för inte motsvaras av något brott enligt svensk rätt, varför det enligt 4 § utlämningslagen föreligger hinder mot utlämning. E.G. har anslutit sig till det som riksåklagaren anfört och har tillagt att det – med hänsyn till hennes starka anknytning till Sverige och hennes personliga förhållanden – vore uppenbart oförenligt med humanitetens krav att utlämna henne till Turkiet.

Enligt den dom som ligger till grund för utlämningsframställningen har det brott som E.G. dömts för bestått däri att hon varit medlem i en PKK-kommitté på den grundskola som hon studerade vid. Av domen framgår det att det ansetts klarlagt att E.G. under åren 1992–1993, då hon var cirka 16 år, haft uppdrag i kommittén, att hon bedrivit propaganda för PKK, att hon varit verksam i syfte att värva medlemmar till organisationen, att hon deltagit i möten och bojkotter i skolan i samband med minnesstunder för PKK:s grundande och aktioner samt att hon ropat slagord för organisationen och besökt dödade PKK-medlemmars gravar.

Redan själva deltagandet i en organisation motsvarar inte brott enligt svensk lag annat än då det är fråga om s.k. olovlig kårverksamhet (18 kap. 4 § BrB; jfr 2 kap. 14 § 2 st. regeringsformen och rättsfallet NJA 2008 N 46). Något sådant rör det sig inte om i detta fall.

Då det konkreta handlande som, utöver själva medlemskapet i kommittén, lagts E.G. till last (att ropa slagord, bedriva propaganda, värva medlemmar och delta i möten etc.) inte motsvarar brott enligt svensk lag föreligger det enligt 4 § utlämningslagen hinder mot utlämning. Med denna bedömning saknas det anledning för HD att uttala sig i frågan om det finns även andra hinder mot utlämning av E.G.