NJA 2010 not 7

Den 1:a. 7. (Ö 2890-09) C.N. mot M.J. angående tillstånd till prövning i hovrätt av mål om fordran.

M.J. hyr sedan den 1 september 1997 en lägenhet om 1 rum och kök av C.N. Fastigheten omfattas av förhandlingsordning. I hyresavtalet anges att lägenhetsytan uppgår till cirka 40 kvm. En kontrollmätning år 2005 visade dock att lägenhetsytan uppgick endast till 34 kvm. Detta ledde till att hyran sänktes för lägenheten per den 1 januari 2006 med 7,5 %.

M.J. väckte talan mot C.N. i Stockholms tingsrätt och yrkade ersättning för den skada, i form av för hög hyra, hon lidit. C.N. bestred käromålet. I dom den 12 mars 2009 biföll tingsrätten käromålet.

C.N. överklagade domen till Svea hovrätt , som i beslut den 25 maj 2009 inte meddelade prövningstillstånd.

C.N. yrkade att HD skulle meddela prövningstillstånd i hovrätten.

HD:s beslut. HD har i rättsfallet NJA 2002 s. 477 prövat frågan om det på grund av en felaktig uppgift om lägenhetsytan i ett hyresavtal och vid senare hyresförhandlingar förelåg ett på utfästelse grundat skadeståndsansvar för hyresvärden gentemot hyresgästen. I förevarande mål aktualiseras frågan vilken betydelse det har att den felaktiga uppgiften om lägenhetsytan var en cirkauppgift och om en sådan uppgift kan vara skadeståndsgrundande liksom frågan hur skadan i så fall ska beräknas och vilket beviskrav som därvid gäller. Det är av vikt för rättstillämpningen att dessa frågor prövas av högre rätt. Därutöver finns det anledning att betvivla riktigheten av det beslut som tingsrätten har kommit till.

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten. Den 3:e. 8. (B 2513-06) P.M.U.U. mot K.E.L., R.J. och O.L. angående enskilt åtal.

P.M.U.U. väckte, som Hovrätten för Västra Sverige uppfattade det, åtal mot K.E.L., R.J. och O.L. för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § 1 st. BrB samt yrkade även att hovrätten skulle förplikta de tilltalade att till honom betala skadestånd.

P.M.U.U. anförde till stöd för åtalet att de tilltalade, som vid den i målet aktuella tiden var domare vid Göteborgs tingsrätt, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid myndighetsutövning genom sitt sätt att handlägga mål T 10146-01 hade åsidosatt vad som gällde för uppgiften. P.M.U.U. angav som grund för det enskilda anspråket att de tilltalade genom sin handläggning av samma mål uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förorsakat honom såväl ideell som ekonomisk skada samt att han av samma skäl hade rätt till ”straffersättning”.

Hovrätten, som fann att det på grundval av P.M.U.U:s ansökan om stämning samt vad som framgick av tingsrättens akt var uppenbart att hans enskilda åtal och det därtill knutna enskilda anspråket var ogrundade, ogillade genom dom den 10 maj 2006 hans talan.

P.M.U.U. yrkade i HD, som det fick förstås, bifall till sin vid hovrätten förda talan. HD: Dom. Domskäl . HD finner inte skäl att göra någon annan bedömning än

den hovrätten gjort. P.M.U.U:s överklagande ska därför avslås.