NJA 2011 not 30

Den 15:e. 30. (Ö 2553-11) Framställning om utlämning till Bosnien och Hercegovina av Z.K., medborgare i Bosnien och Hercegovina.

Justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina begärde i en framställning daterad den 24 januari 2011 att Z.K. ska utlämnas till Bosnien och Hercegovina för lagföring.

Till stöd för utlämningsframställningen åberopades ett häktningsbeslut meddelat den 30 mars 2009 av Distriktsdomstolen i Doboj i Bosnien och Hercegovina. I häktningsbeslutet hänvisas till ett förordnande om inledande av utredning av Distriktsåklagarmyndigheten i Doboj, av vilket framgår att Z.K. är misstänkt för krigsförbrytelse mot civilbefolkning den 26 mars 1992.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet till HD tillsammans med eget yttrande.

Z.K. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande. De gärningar för vilka utlämning begärs motsvaras i svensk rätt närmast av grovt folkrättsbrott eller mord, människorov och grov mordbrand. För brotten är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Något hinder mot utlämning föreligger därför inte enligt 4 § utlämningslagen.

Z.K. har förnekat att han har gjort sig skyldig till de påstådda gärningarna. Han har gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 7 och 9 §§ utlämningslagen. Som grund för sin inställning har Z.K. anfört bl.a. följande. Han är grundlöst anklagad för brotten. Han befann sig på den plats där händelserna utspelade sig men har inte deltagit i några vålds- eller stridshandlingar. Tvärtom har han försökt skydda personer som utsattes för angrepp. Den händelse som misstankarna hänför sig till är kontroversiell och av politisk betydelse. På grund av att han är muslim och på grund av brottsmisstankarnas karaktär riskerar han att förföljas och skadas till liv och hälsa om han frihetsberövas i Republiken Srpska i Bosnien och Hercegovina.

Z.K. har åberopat vittnesförhör med sin bror S.K. samt med H.P. och S.C., vilka har berättat om händelsen den 26 mars 1992.

Bosnien och Hercegovina har liksom Sverige tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention, Bosnien och Hercegovina med verkan från den 24 juli 2005. Konventionen anses vid tilllämpning av 9 § utlämningslagen gälla även för sådana brott som har begåtts innan konventionen har trätt i kraft i förhållandet mellan de två berörda staterna (se NJA 1998 s. 265). Häktningsbeslutet ska därför enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas om beslutet inte är uppenbart oriktigt. Av vad som framkommit i ärendet framgår inte att så är fallet. Det föreligger därför inte något hinder mot utlämning enligt denna bestämmelse.

Enligt 7 § utlämningslagen föreligger hinder mot utlämning om den som ska utlämnas löper risk att, på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller annars på grund av politiska förhållanden, i den främmande staten utsättas för förföljelse, som riktas mot hans liv eller frihet eller annars är av svår beskaffenhet. I ärendet har inte framkommit några sådana konkreta omständigheter som medför att det föreligger hinder enligt 7 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt föreligger hinder mot den begärda utlämningen enligt 1–10 §§ utlämningslagen eller Europakonventionen.