NJA 2011 not 49

1. Dödsboet har till stöd för sin klagan över domvilla anfört bl.a. följande. Fastigheten med den aktuella lägenheten överläts i februari 2010 av stiftelsen till en bostadsrättsförening. Rätt part i hovrätten var därför föreningen. Efter det att dödsboet hade påpekat detta i en skrift till hovrätten borde hovrätten enligt 13 kap. 7 § 3 st. RB ha sett till att bostadsrättsföreningen inträdde som part i målet. Hovrättens handläggning innebär att det har förekommit ett grovt rättegångsfel. Mot bakgrund av föreningens handlande efter fastighetsöverlåtelsen kan det antas att föreningen, om den hade fått yttra sig över överklagandet, hade haft en annan inställning än stiftelsen i frågan om förlängning av hyresavtalet.

2. Av hovrättens yttrande till HD framgår följande. Med anledning av dödsboets påpekande om partsförhållandena kontaktade hovrätten bostadsrättsföreningens ordförande per telefon. Hon uppgav att föreningen inte skulle komma att inträda som part i målet. Hovrätten uppfattade inte innehållet i dödsboets skrift som ett yrkande enligt 13 kap. 7 § 3 st. RB om att hovrätten skulle kalla föreningen att inträda som part i rättegången. Om skriften hade uppfattats som ett sådant yrkande hade föreningen, mot bakgrund av att någon ändring i sak inte var aktuell, endast beretts tillfälle att yttra sig i frågan om uppskov med avflyttning. Enligt hovrättens praxis beviljas visst sådant uppskov även om det inte har medgetts av motparten.

3. Stiftelsen har i yttrande över dödsboets klagan anfört att bostadsrättsföreningen rätteligen borde ha angetts som motpart i hovrättens beslut. Föreningen hade i enlighet med köpeavtalet ställt ut fullmakt för S.B., som även var ombud för stiftelsen, att företräda föreningen i den pågående tvisten med dödsboet. Fullmakten, av vilken tydligt framgick att S.B. var ombud för bostadsrättsföreningen, ingavs till hovrätten. Hovrättens anteckning att föreningens ordförande hade uppgett att föreningen inte skulle träda in i processen berodde enligt stiftelsen förmodligen på ett missförstånd mellan föreningens ordförande och hovrätten. Det är inte troligt att frågan om vem som var rätt motpart i hovrätten har inverkat på målets utgång. Det finns därför enligt stiftelsen inte skäl att återförvisa målet till hovrätten.

4. Dödsboets uppgift i hovrätten att fastigheten hade bytt ägare och att den nye ägaren var part i målet kunde knappast uppfattas på annat sätt än att dödsboet ansåg att bostadsrättsföreningen skulle inträda som part. När hovrätten vid en telefonkontakt med föreningens ordförande hade fått beskedet att föreningen inte hade för avsikt att inträda i rättegången, borde dödsboet ha upplysts om detta och beretts tillfälle att ytterligare utveckla sin ståndpunkt i frågan om rätt motpart.

5. I samband med att stiftelsens ombud därefter bereddes tillfälle att yttra sig över yrkandet om uppskov med avflyttning inkom ombudet till hovrätten med en fullmakt som var utställd av bostadsrättsföreningen och två avtal mellan stiftelsen och föreningen angående överlåtelse av fastigheten. Av avtalen framgick att föreningen skulle ställa ut fullmakt för stiftelsen eller den som stiftelsen utsåg att driva tvisten efter fastighetsöverlåtelsen. De ingivna handlingarna borde ha föranlett hovrätten att närmare utreda partsförhållandet. Om hovrätten hade gjort detta hade det klarlagts att avsikten från föreningens och stiftelsens sida var att föreningen skulle vara part. Föreningen hade då inträtt som part varför något föreläggande enligt 13 kap. 7 § 3 st. RB inte hade behövts.

6. Att hovrätten i den uppkomna situationen underlät att klarlägga vem som var rätt motpart till dödsboet har inneburit ett grovt rättegångsfel.

7. Ett rättegångsfel får som utgångspunkt antas ha inverkat på utgången i målet om det leder till att avgörandet omfattar fel part. I detta fall tillkommer att vem som var dödsboets motpart kunde ha betydelse vid prövningen av de omständigheter som åberopades av dödsboet till stöd för överklagandet.

8. Mot bakgrund av det anförda bör hovrättens beslut med stöd av 59 kap. 1 § 1 st. 4 och 4 § RB undanröjas på grund av domvilla och målet återförvisas till hovrätten för ny handläggning.