NJA 2011 not 51

1. Till stöd för denna resningsansökan har Ö.Y. åberopat nya omständigheter och bevis, som inte tidigare har förebringats, och gjort gällande att förebringandet av dessa bevis sannolikt skulle ha lett till att han frikänts. Med hänsyn till de nya bevisen och med beaktande av att han mot sitt nekande har dömts för bland annat mord till fängelse på livstid finns det enligt Ö.Y. i vart fall synnerliga skäl för att på nytt pröva frågan om han har begått de brott för vilka han har dömts.

2. Ö.Y. har – utöver vad han har åberopat i de tidigare resningsansökningarna i relevanta delar – nu åberopat uppgifter som M.K., M.D. och S.Ca. har lämnat och som går ut på att dessa tre under kvällen den 26 februari 2002 var tillsammans med vittnet S.Co. på en restaurang i Folkets Hus i Rinkeby centrum. Enligt vad de tre nya vittnena har berättat mötte de senare på kvällen i närheten av tunnelbaneingången tre personer som S.Co. kände och som de presenterades för. Två av vittnena har tillagt att en av personerna som de hälsade på, O.Y., snabbt gick vidare. Kort härefter hördes skott och O.Y. kom snabbt tillbaka. Han hade en pistol i handen, hotade dem och sade åt dem att inte berätta något om vad de hade sett. De tre personerna satte sig i en bil som stod vid en vändplats och körde därifrån. De tre vittnena har samstämmigt uppgett att Ö.Y. inte var en av de tre personerna som de mötte.

3. Ö.Y. har vidare åberopat att vittnet S.S. har tagit tillbaka en tidigare lämnad uppgift att Ö.Y. var närvarande vid försöket till misshandel och det olaga hotet samt vid en skottlossning som ägde rum i Sollentuna dygnet före mordet på R.A. Ö.Y. har dessutom åberopat uppgifter från journalisten C.H. som går ut på att Ö.Y:s farbror B.Y. och bror O.Y. år 2004 vid en inspelning med gömd mikrofon hade yttrat bl.a. att Ö.Y. inte var på platsen när mordet begicks.

4. En grundläggande utgångspunkt är att, sedan en brottmålsdom har vunnit laga kraft, frågan om den dömdes ansvar för den åtalade gärningen inte kan tas upp till en ny rättslig prövning. Enligt 58 kap. 2 § 4 första ledet RB får emellertid resning beviljas till förmån för den tilltalade, om någon omständighet eller något bevis som inte tidigare har förebringats åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade hade frikänts eller till att brottet hade hänförts till en mildare straffbestämmelse än den som har tillämpats (huvudregeln). Enligt andra ledet i samma punkt får resning beviljas även om det första ledet inte är tillämpligt men det, med hänsyn till vad som har åberopats och i övrigt förekommer i resningsärendet, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott för vilket han har dömts (tilläggsregeln). Även enligt tilläggsregeln gäller ett krav på att den sökande åberopar en omständighet eller ett bevis som inte tidigare har förebringats.

5. Mot bakgrund av det uppställda kravet på synnerliga skäl och med beaktande av att resning är ett extraordinärt rättsmedel har det i praxis uttalats att tillläggsregeln bör ges en restriktiv tillämpning och användas endast om de nya bevisen till följd av särskilda omständigheter är ägnade att framkalla tvivel om den tilltalades skuld till brottet (se t.ex. rättsfallet NJA 1992 s. 625). Någon fristående omvärdering av bevisningen i målet ska inte ske i ett resningsärende. Men eftersom betydelsen av det nya materialet i resningsärendet måste prövas kan en omprövning av värdet av tidigare förebringad bevisning komma att aktualiseras.

6. M.K., M.D. och S.Ca., som inte kände Ö.Y. sedan tidigare, har lämnat sina uppgifter lång tid efter mordet på R.A. Deras uppgifter att de mötte tre personer, varav en kom springande tillbaka efter skottlossningen, är oförenliga med viktiga delar av utredningen, särskilt vittnena R.E:s och M.T:s utsagor som innebär att fyra personer gemensamt deltog i hela händelseförloppet, utsagor som hovrätten har funnit övertygande. Vidare har S.Co., när han hördes i hovrätten, lämnat andra uppgifter om händelseförloppet än de tre nya vittnena.

7. Vittnet S.S:s ändrade uppgifter, som har lämnats många år efter brotten, kan inte tillmätas någon större betydelse för frågan om resning. Detsamma gäller vad som enligt C.H:s uppgifter sades vid ett samtal mellan B.Y. och O.Y. några år efter mordet.

8. På grund av det anförda är det inte sannolikt att de omständigheter och de bevis som Ö.Y. har åberopat i ärendet skulle ha haft någon inverkan på bedömningen om de hade åberopats och förebringats i brottmålet eller i de tidigare resningsärendena. Inte heller i övrigt har Ö.Y. förebringat någon utredning som skulle ha föranlett ett ändrat ställningstagande. Omständigheterna är inte heller sådana att det finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om Ö.Y:s skuld. Vad som har förekommit i detta resningsärende kan därmed inte medföra att HD:s tidigare ställningstaganden, att skäl för resning saknas enligt såväl huvudregeln som tilläggsregeln, frångås.

9. Resningsansökan ska således avslås.