NJA 2012 not 13

Den 8:e. 13. (T 2271-10) K-G.A., M.P.A, E.E., M.J. och P.R. (kärandena) mot Bostadsrättsföreningen Serpentinen (föreningen) angående klander av för-eningsstämmobeslut.

K-G.A., M.P.A, E.E., M.J. och P.R., är medlemmar i föreningen, som äger två fastigheter med 35 radhus i Farsta, Stockholms kommun.

Föreningens styrelse lade på en extra föreningsstämma den 18 april 2007 fram ett förslag om uppförande av ett bullerplank på fastigheterna. I den information som delgavs medlemmarna inför stämman angavs bl.a. att kommunen beslutat att inte uppföra ett bullerplank och att investeringskostnaderna för bullerplanket uppskattades till 1 156 000 kr. Föreningsstämman beslutade, med en majoritet på 25 röster mot 8 att ett bullerplank skulle uppföras i enlighet med styrelsens förslag.

Kärandena yrkade i Stockholms tingsrätt att beslutet om uppförande av ett bullerplank skulle upphävas. Som grund för sin talan gjorde de gällande bl.a. att föreningsstämmans beslut om uppförande av bullerplank stred mot den föreningsrättsliga s.k. likhetsprincipen. Likhetsprincipen hade åsidosatts genom att bullerplanket inte var till någon nytta för vissa medlemmar samtidigt som dessa i någon mening drabbades ekonomiskt av detta och att ett uppförande av planket inte varit motiverat av sakliga skäl.

Föreningen bestred yrkandet och uppgav huvudsakligen att föreningsstämmans beslut inte stod i strid med likhetsprincipen, som avser rent illojala eller på annat sätt otillbörliga fall av gynnande eller missgynnande av vissa föreningsmedlemmar. Beslutet att bygga bullerplank innebar inte någon extra kostnad för någon medlem eftersom det inte föranlett någon höjning av årsavgiften.

I dom den 11 juli 2008 anförde tingsrätten. Domskäl . I 7 kap. 17 § lagen om ekonomiska föreningar (FL), som genom en hänvisning i 9 kap. 14 § bostadsrättslagen (1991:614) gäller även för bostadsrättsföreningar, stadgas att om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i behörig ordning eller i övrigt strider mot FL eller mot stadgarna kan talan mot föreningen om att beslutet ska upphävas eller ändras föras av bl.a. föreningsmedlemmar.

Kärandena har inte påstått att föreningsstämmobeslutet har varit ägnat att bereda otillbörlig fördel åt någon medlem till nackdel för annan medlem, utan tingsrätten har att pröva om beslutet strider mot den föreningsrättsliga likhetsprincip som en förening får anses ha att iaktta (se Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar, 2002, s. 304 och jfr NJA 1977 s. 393). Likhetsprincipen innebär en skyldighet för föreningsstämman att, såvitt inte annat följer av FL eller är motiverat av sakliga skäl, vid sina beslut behandla medlemmarna lika (se t.ex. Mallmén, s. 304 f.).

HD har i två mål behandlat likhetsprincipen när fråga varit om beslut av bostadsrättsföreningar. I NJA 1989 s. 751 hade stämman beslutat att installera kabel-TV och att detta skulle finansieras proportionellt över årsavgifterna, vilket medförde att medlemmar med större bostäder fick betala mer. Trots att kabel-TV konstaterades vara en nyttighet vars nyttjande inte stod i relation till en bostads storlek, till skillnad från t.ex. el eller vatten, ansågs beslutet inte stå i strid med likhetsprincipen med hänvisning till att den principen i första hand torde avse rent illojala eller på annat sätt otillbörliga fall av gynnande eller missgynnande av vissa föreningsmedlemmar. I NJA 1977 s. 393 hade en bostadsrättsförening uteslutit en medlem på grund av att denne underlåtit att betala medlemsavgift samtidigt som andra medlemmar, som inte heller hade betalat avgiften, inte hade uteslutits. HD ansåg att beslutet hade fattas i strid med likhetsprincipen, då föreningen inte haft giltig anledning att behandla den uteslutna medlemmen annorlunda än andra medlemmar som gjort sig skyldiga till samma stadgebrott.

Det i målet klandrade beslutet att uppföra ett bullerplank medför inte i sig att medlemmarna på något direkt sätt behandlas olika. Det är inte fråga om ett beslut som riktar sig endast till vissa medlemmar, som t.ex. om en stämma i en bostadsrättsförening skulle besluta att renovera endast vissa trappuppgångar i de byggnader som tillhör föreningen eller att sänka endast vissa medlemmars avgift. Beslutet innebär inte heller, som det beslut som var föremål för klander i det ovan nämnda rättsfallet NJA 1989 s. 751, att olika medlemmar får bära olika stora andelar av kostnaderna. Det är däremot ostridigt i målet att olika medlemmar kommer att ha varierande nytta av bullerplanket. Beslutet kan därmed sägas behandla medlemmarna olika på ett indirekt sätt. Likhetsprincipen kan dock inte anses innebära ett krav på att alla medlemmar alltid ska ha exakt samma nytta av ett beslut. Att vissa beslut i realiteten medför större nytta för vissa medlemmar är mer eller mindre ofrånkomligt och kan inte anses innebära ett brott mot likhetsprincipen, åtminstone inte så länge som det rör sig om en för en fastighet nödvändig eller rimlig nyttighet. Att på en fastighet med byggnader som ligger intill en trafikerad väg sätta upp ett bullerplank – som är till nytta endast för vissa av bostadsrättsinnehavarna – kan enligt tingsrättens mening inte anses skilja sig från installation av t.ex. en hiss – som är till nytta bara för dem som bor högre upp i fastigheten (jfr RH 1990:118). Nyttan av kabel-TV (NJA 1989 s. 751) torde typiskt sett också variera för olika medlemmar; vissa ser mycket på kabel-TV medan andra inte har något intresse alls av detta. Sammantaget anser tingsrätten att det som Kärandena har anfört inte leder till bedömningen att det klandrade beslutet strider mot likhetsprincipen.

Det kan tilläggas att enligt uppgifter från Föreningen, som inte motsagts av Kärandena, har ljudnivåerna i vissa delar av det område där Föreningens hus är belägna överskridit de riktvärden som gäller för nybyggnationer samt befunnit sig nära de värden som berättigar till kommunalt stöd. Beslutet får därmed även anses ha varit motiverat av sakliga skäl.

På grund av vad som nu har sagts ska käromålet ogillas.