NJA 2012 not 6

S-Å.D. överklagade till HD och yrkade att underrätternas domar skulle undanröjas.

HD undanröjde både tingsrättens och hovrättens domar. Som skäl för beslutet anförde HD att S-Å.D. förde talan om ersättning enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Hans talan skulle enligt 3 kap. 10 § samma lag jämförd med 2 kap. 2 § RB ha väckts vid hovrätt, vilket såväl tingsrätten som hovrätten självmant skulle ha beaktat. HD hänvisade målet till Hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten avvisade därefter vissa av S-Å.D:s yrkanden och ogillade i övrigt hans talan utan att utfärda stämning. Hovrättens avgörande vann laga kraft.

S-Å.D. yrkade att HD skulle förplikta staten att till honom betala skadestånd med visst belopp jämte ränta.

Justitiekanslern motsatte sig att yrkandet bifölls. Justitiekanslern godtog inte något belopp som skäligt i och för sig, men väl att ränta skulle utgå på visst sätt.

HD, dom på förslag av föredraganden: Domskäl. S-Å.D. har som grund för sin talan gjort gällande att hovrätten vid sin första prövning har gjort sig skyldig till fel och försummelse vid myndighetsutövning, varför skadeståndsskyldighet föreligger enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Hans anspråk på skadestånd avser ersättning för personskada och ren förmögenhetsskada.

Justitiekanslern har medgett att det föreligger fel eller försummelse som kan grunda skadeståndsskyldighet, men har invänt att S-Å.D. inte har lidit någon skada.

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ska staten ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

Hovrättens hantering av forumfrågan utgör fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. S-Å.D. har emellertid inte visat att han har lidit någon ersättningsgill personskada eller ren förmögenhetsskada till följd av hovrättens handläggning. Hans talan ska därför lämnas utan bifall.