NJA 2013 not 6
M.T. mot Riksåklagaren angående misshandel.
Den 8:e. 6. (B 868-12) M.T. mot Riksåklagaren angående misshandel.
Hovrätten över Skåne och Blekinge dömde den 25 januari 2012 M.T. för misshandel till dagsböter.
M.T. yrkade att HD skulle frikänna honom från ansvar.
Riksåklagaren medgav ändring av hovrättens dom.
HD, dom i huvudsaklig överensstämmelse med föredraganden: Domskäl .
Bakgrund m.m.
1. M.T. åtalades för försök till våldtäkt enligt följande gärningsbeskrivning.
”M.T. har i sin bostad på Sandgatan i Lund den 13 mars 2011 efter att inlednings-vis, vid två tillfällen, utan målsägandens samtycke tagit målsäganden på brösten och således kränkt hennes sexuella integritet, försökt att våldta måls-äganden genom att, själv naken, dra omkull målsäganden på golvet och ta av henne morgonrocken varvid hennes nakna kropp blottats. M.T. har härefter med tag om målsägandens armar/händer under det att han såväl slagit som sparkat på henne, vilket allt orsakat såväl smärta som skada, släpat målsäganden till sitt sovrum i syfte att genomföra samlag eller annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och om-ständigheterna i övrigt är att jämföra med samlag. Brottet har på grund av målsäg-andens agerande, som bestått i att hon efter- att ha stänkt vatten från en flaska i ansiktet på M.T. lyckats slita sig loss från hans grepp, inte kommit till sin full-bordan eller varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter men fara härför har förelegat.”
2. M.T. har förnekat gärningen. Han har sakframställningsvis berättat att han utövat visst våld mot målsäganden i samband med att han avvisade henne från lägenheten men bestritt ansvar för brott under åberopande av rätt till nödvärn.
3. M.T. har av hovrätten dömts för ringa misshandel till dagsböter. Hovrätten har i domskälen angett att det vid en samlad bedömning inte genom målsägandens berättelse i förening med övrig utredning i målet blivit ställt ut-om rimligt tvivel att M.T. handlat så som påståtts i åtalet.
4. Hovrätten har emellertid funnit att det av M.T:s egen berättelse framgått att han har tagit tag om målsägandens armar och därefter dragit henne från sovrummet till hallen. Detta måste ha orsakat smärta och förklarar vissa av de skador målsäganden uppvisat. Hovrätten har vidare bedömt att situation-en inte varit sådan att M.T. kunnat undgå ansvar för sitt handlande på grund av reglerna om nödvärn.
5. Frågan i HD är om den gärning som M.T. dömts för omfattas av åtalet.
Utgångspunkter för bedömningen
6. Enligt 30 kap. 3 § RB får en dom inte avse någon annan gärning än den för vilken talan i behörig ordning har förts. Bestämmelsen innehåller regler om gränserna för domstolsprövningen i brottmål. När det i bestämmelsen talas om gärning för vilken talan i behörig ordning förts syftar det på den av åklagaren lämnade gärningsbeskrivningen. Gärningsbeskriv-ningen ska framgå av stämningsansökningen.
7. I stämningsansökan ska åklagaren enligt 45 kap. 4 § 1 st. 3 RB ange bl.a. ”den brottsliga gärningen med uppgift om tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter som behövs för dess kännetecknande”. Gärningsbeskrivningen ska alltså täcka de rekvisit som karaktäriserar gärningen som brottslig. (Se NJA 2003 s. 486.)
8. I artikel 6 i Europakonventionen föreskrivs bl.a. att var och en som anklagas för brott har rätt att i detalj underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom och att få tillräckligt med tid och möjlighet att förbereda sitt försvar.
9. Det ankommer alltså på åklagaren att precisera det handlingsförlopp för vilket han eller hon anser att den tilltalade bör fällas till ansvar. I handlings-förloppet innefattas såväl de yttre faktiska omständigheterna som de subjek-tiva moment som ingår i gärningen. Åklagarens uppgifter ska vara ägnade att för den tilltalade tydligt klargöra vad som läggs denne till last och utmärka på vilka punkter han eller hon har att inrikta sitt försvar.
Bedömningen i detta fall
10. Den gärning som hovrätten funnit styrkt, nämligen att M.T. tagit tag om målsägandens armar och dragit henne från sovrummet till hallen, omfattas inte uttryckligen av gärningsbeskrivningen enligt stämningsansök-ningen. Denna gärning, som avser ett senare händelseförlopp än det som beskrivs i gärningsbeskrivningen, kan inte heller tolkas in i densamma. Gärningsbeskrivningen har inte justerats av åklagaren. Hovrätten har sålunda gått utanför den ram som åklagaren har dragit upp genom gärningsbeskriv-ningen och M.T. har dömts i strid med bestämmelsen i 30 kap. 3 § RB.
11. Av det sagda följer också att M.T. inte informerats om grunden för anklagelsen mot honom och att han inte heller getts möjlighet att försvara sig.
12. Det förhållandet att hovrätten har dömt M.T. för misshandel på det sätt som skett utgör ett rättegångsfel enligt 59 kap. 1 § 1 st. 4 RB. Felet har inverkat på målets utgång. Frågan är då om hov-rättens dom i detta fall ska undanröjas och målet återförvisas till hovrätten, eller om åtalet ska prövas av HD.
13. Av 55 kap. 15 § 2 st. jämförd med 51 kap. 28 § RB följer att en förutsättning för undanröjande är att felet inte utan väs-entlig olägenhet kan avhjälpas i HD.
14. M.T. har överklagat hovrättens dom med yrkande om att fri-kännas. Riks-åklagaren har medgett ändring av hovrättens dom och uttalat att åtalet inte kommer att justeras om HD prövar överklagandet. Mot denna bakgrund och med hänsyn till felets beskaffenhet kan det utan väs-entlig olägenhet avhjälpas i HD genom att åtalet prövas här.
15. M.T. har dömts för misshandel trots att gärningen inte omfattas av åtalet och ska därför frikännas från ansvar.
Domslut
Domslut. Med ändring av hovrättens dom frikänner HD M.T. från ansvar för misshandel och upphäver skyldigheten att betala avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.