NJA 2014 not 12

1. Till stöd för framställningen har åberopats en dom från domstolen i första instans i Skopje den 18 februari 2011 (K nr 1093/10). Enligt domen har F.M. dömts till fängelse i två år för ”våldshandling” begången den 28 december 2008 i Ognjanci, Skopje. Den brottsliga gärningen har enligt domen bestått i att F.M., tillsammans med andra, har misshandlat tre personer genom att slå dem med tillhyggen och därigenom skadat dem. Av domen framgår att F.M. och en medtilltalad hördes vid huvudförhandling den 1 september 2010, medan övriga medtilltalade hördes vid ett senare tillfälle. Domen avkunnades i F.M:s utevaro. Hans försvarare var dock närvarande.

2. Till stöd för utlämningsframställningen har också åberopats en dom från domstolen i första instans i Skopje den 14 december 2010 (K nr 1109/10).

3. Slutligen har till stöd för framställningen om utlämning för lagföring åberopats bl.a. en order om utfärdande av arresteringsorder från domstolen i första instans i Skopje den 29 juli 2010. Enligt ordern är F.M. på sannolika skäl misstänkt för ”grov stöld” och ”äventyrande av trafiksäkerheten genom farlig handling eller på ett farligt sätt” den 19 maj 2009 i Trubarevo, Skopje. Av den utredning som har bifogats utlämningsframställningen framgår att F.M. misstänks för att, tillsammans med andra, på en järnvägsstation ha brutit sig in i en järnvägsvagn och stulit 3 000 kg metallskrot värt 12 000 denarer samt för att ha kastat ut metall på järnvägsspåren och därmed orsakat fara för liv och hälsa.

4. F.M. har förnekat att han har gjort sig skyldig till de brott som utlämningsframställningen avser.

5. Beträffande domen för misshandel har F.M. anfört följande. Han bevittnade misshandeln men deltog inte i den. Han har hörts vid domstolen i Skopje om händelsen och har då berättat vad som hände. Han kände inte till att han åtalades för gärningen och fick kännedom om domen mot honom först ett år efter det att den hade avkunnats.

6. I fråga om domen för grov stöld har F.M. anfört att han vid ett tillfälle har hörts av polisen i Skopje angående den påstådda stölden, men att han inte kände till att åtal hade väckts mot honom.

7. Vad gäller den påstådda brottsligheten i ordern för utfärdande av arresteringsorder har F.M. uppgett att han känner till den angivna platsen eftersom han bor i närheten, men att han inte känner till något om händelsen. Han har tillagt att han aldrig underrättats om denna brottsmisstanke.

8. Makedonien har, liksom Sverige, tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Både Makedonien och Sverige har också ratificerat det andra tillläggsprotokollet till konventionen som reglerar bl.a. förutsättningarna för utlämning vid utevarodomar.

9. Enligt 9 § 3 st. utlämningslagen ska en dom eller ett häktningsbeslut som har meddelats av domstol eller domare godtas, om det inte i det särskilda fallet framgår att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. En dom som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol ska godtas endast om den dömdes rättighet att försvara sig ändå kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller den dömde, enligt försäkran som den främmande staten lämnar i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla ny domstolsprövning som tillgodoser denna rättighet.

10. De åberopade domarna kan inte anses uppenbart oriktiga. Det är emellertid oklart i vilken utsträckning som F.M. har varit närvarande vid domstolens förhandlingar i saken och vilken möjlighet han har haft att försvara sig. Makedonien har dock lämnat en försäkran om att F.M. har möjlighet att påkalla ny domstolsprövning avseende gärningarna i båda domarna. Hinder mot utlämning för dessa gärningar föreligger därför inte enligt 9 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt finns det hinder enligt 1 – 10 §§ utlämningslagen mot utlämning för verkställighet av påföljderna enligt de åberopade domarna (se p. 1 och 2).

Den order om utfärdande av arresteringsorder som har åberopats till stöd för begäran om utlämning för lagföring (se p. 3) är inget häktningsbeslut. För att utlämning ändå ska kunna ske krävs enligt 9 § 2 st. utlämningslagen att det föreligger sannolika skäl för att F.M. har begått gärningarna. Han har förnekat gärningarna. Utlämningsframställningen innehåller inte några uppgifter om skälen för misstankarna mot honom eller vilken bevisning som finns. Utredningen är därmed inte sådan att det finns sannolika skäl för att han har begått gärningarna. Detta innebär att det finns hinder mot utlämning för lagföring enligt 9 § 2 st. utlämningslagen.

De påstådda gärningarna den 19 maj 2009 motsvarar enligt svensk rätt stöld av normalgraden och närmast allmänfarlig vårdslöshet eller möjligen framkallande av fara för annan. Preskription har enligt svensk rätt skett i vart fall den 19 maj 2014. Hinder mot utlämning för dessa brott föreligger därför även enligt 10 § 2 st. utlämningslagen.