NJA 2014 s. 755
Parkeringsmål. En placering av en parkeringsskiva eller motsvarande vid en ruta i någon av de främre dörrarna på ett fordon uppfyller kravet att beviset ska vara placerat framtill. 3 kap. 49 a § andra stycket 3 trafikförordningen.
Enligt en parkeringsanmärkning utfärdad den 28 mars 2013 hade fordonet med registreringsnummer HKC 792 samma dag varit uppställt på Pepparvägen 2 i Hökarängen i strid med gällande trafikföreskrift. På parkeringsanmärkningen angavs ”P-skiva ej väl synlig/saknas”. Fordonets ägare, Kommanditbolaget Tonus Trade, bestred betalningsansvar. Polismyndigheten i Stockholms län lämnade bestridandet utan bifall. I skälen för beslutet hänvisades till att det av 3 kap. 49 a § trafikförordningen (1998:1276) framgår att en parkeringsskiva ska placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på fordonet med tidsangivelsen väl synlig och läsbar utifrån.
Södertörns tingsrätt
Kommanditbolaget, genom ställföreträdaren F.T., överklagade polismyndighetens beslut vid Södertörns tingsrätt och yrkade att betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen skulle undanröjas. Som grund anfördes i huvudsak att parkeringsdosan varit placerad synligt i fordonets vänstra lilla framruta.
Polismyndigheten bestred ändring. Som grund angavs att parkeringsdosan inte varit placerad framtill i fordonet och att kraven i trafikförordningen därmed inte var uppfyllda.
Domskäl
Tingsrätten (tingsnotarien Linn Göransson) anförde i beslut den 3 juli 2013 följande.
Skäl
På den aktuella platsen får enligt gällande lokal trafikföreskrift fordon parkeras högst två timmar i följd under vardag utom vardag före sön- och helgdag klockan 08.00-18.00, vardag före sön- och helgdag och sön- och helgdag klockan 08.00-15.00. Vidare anges i den lokala trafikföreskriften att tiden för parkering ska anges med parkeringsskiva eller på annat tydligt sätt. Att en kommun har rätt att meddela lokala trafikföreskrifter avseende bl.a. tidsbegränsning eller andra villkor för parkering följer av 10 kap. 1 § andra stycket 17 trafikförordningen. I 3 kap. 49 a § andra stycket 3 trafikförordningen anges att om en parkeringsskiva eller motsvarande används ska tiden på denna ställas in på den närmast följande halvtimmen räknat från den tidpunkt uppställningen påbörjades. Parkeras ett fordon innan en tidsbegränsning börjar ska klockslaget för tidsbegränsningens början ställas in om fordonet ska stå kvar efter denna tidpunkt. Skivan ska placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på fordonet med tidsangivelsen väl synlig och läsbar utifrån.
Av rättspraxis (jfr bl.a. NJA 2001 s. 889) följer att det finns en presumtion för att en parkeringsanmärkning är korrekt utfärdad och att enbart ett påstående om motsatsen av fordonets ägare inte är tillräckligt för att betalningsansvaret ska undanröjas. Detta innebär att F.T. har bevisbördan för att styrka sitt påstående om att ifrågavarande fordon parkerats i enlighet med gällande bestämmelser och att parkeringsanmärkningen är felaktigt utfärdad.
Av de bilder F.T. åberopat framgår att parkeringsdosan var placerad i den vänstra lilla sidorutan vid förarsätet. Polismyndigheten har dock inte bestridit denna omständighet. Tingsrätten har därmed att bedöma huruvida den aktuella parkeringsdosan var placerad framtill i fordonet samt om erforderliga uppgifter på den var väl synliga och läsbara utifrån.
Polismyndigheten har som grund för sitt beslut angett att kravet på att parkeringsskivan ska ”placeras framtill” i fordonet innebär att den ska placeras så att den är synlig genom vindrutan. Vidare har polismyndigheten hänvisat till ett avgörande från Hovrätten för Västra Sverige, ÖÄ 2583-10. I nämnda avgörande konstaterade hovrätten att ”kontroll av parkerade fordon måste kunna ske på ett enkelt och enhetligt sätt”. Vidare konstaterade hovrätten att det inte kan krävas att en parkeringsvakt ska efterforska om parkeringsbiljetten placerats exempelvis på något säte i bilens främre del och att uttrycket framtill i fordonet inte kan avse den främre halvan av bilen eller liknande.
Tingsrätten konstaterar att den aktuella parkeringsdosan visserligen inte var synlig genom vindrutan. Parkeringsdosan var dock placerad i förarens sidofönster, precis intill fordonets vindruta. Tingsrätten anser sammantaget att dosan var placerad framtill i fordonet och att nämnda placering inte krävt en omfattande undersökning av parkeringsvakten för att upptäckas. Vidare är tingsrätten av uppfattningen att dosan varit väl synlig och läsbar utifrån och att placeringen av dosan således uppfyller det krav som anges i 3 kap. 49 a § andra stycket 3 trafikförordningen. Mot bakgrund av detta ska parkeringsanmärkningen upphävas.
Beslut
Tingsrätten undanröjer betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen.
Svea hovrätt
Polismyndigheten i Stockholms län överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle fastställa betalningsansvar för parkeringsanmärkningen.
Hovrätten (hovrättslagmannen Monika Sörbom, hovrättsrådet Johan Arvidsson, referent, och hovrättsassessorn Veronica Widell Edlund) meddelade den 23 augusti 2013 följande beslut.
Hovrätten, som instämmer i tingsrättens bedömning, avslår överklagandet.
Högsta domstolen
Polismyndigheten i Stockholms län överklagade och yrkade att HD skulle ålägga Kommanditbolaget Tonus Trade betalningsansvar för parkeringsanmärkningen.
Kommanditbolaget Tonus Trade motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Gudrun Persson Härneskog, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Domskäl
Skäl
Punkterna 1-8 motsvarar i huvudsak punkterna 1-5 i HD:s beslut.
Lagen om felparkeringsavgift bygger på en avvägning mellan kraven på rättssäkerhet och intresset av ett snabbt och smidigt förfarande. Det har ansetts nödvändigt med ett enkelt system och rationella rutiner samtidigt som den enskildes intresse av rättssäkerhet måste tillgodoses. (Prop. 1975/76:106 s. 34 och 41.)
Bedömningen i detta fall
Det är ostridigt att en parkeringsdosa med angiven tid för parkeringens början var placerad på insidan av fordonets vänstra lilla sidoruta på förar-sidan.
I den lokala trafikföreskriften ges inga anvisningar om hur en parkeringsskiva eller motsvarande ska placeras i ett fordon.
Det framgår i stället av bestämmelsen i 3 kap. 49 a § andra stycket 3 trafikförordningen att placeringen ska ske framtill i fordonet med tidsangivelsen väl synlig och läsbar utifrån. Frågan är om parkeringsdosan var placerad på detta sätt.
Det går inte att direkt av förordningstexten förstå vad som avses med ”framtill” i ett fordon. Någon definition finns inte i bestämmelsen. Till bestämmelsen finns inte heller några förarbeten. Förordningsmotiv saknas.
Ordet framtill betyder rent språkligt ”på framsidan” men även ”i främre delen”. En rent språklig tolkning utesluter inte att parkeringsdosan var placerad framtill i fordonet.
Syftet med lagen om felparkeringsavgift är att ha ett system där kontrollen av att parkeringsbestämmelserna följs kan ske på ett enkelt och rationellt sätt. Mot den bakgrunden är det nödvändigt att en parkeringsskiva eller motsvarande placeras på ett ställe i fordonet där den är lätt att upptäcka och kontrollera. Parkeringsvakten ska inte behöva ägna tid åt att leta efter en parkeringsskiva eller motsvarande.
Systemet ska också vara rättssäkert för den enskilde. Att tilldelas en parkeringsanmärkning innebär ett ekonomiskt åliggande för den enskilde. Mot den bakgrunden bör bestämmelsen i trafikförordningen inte tolkas alltför snävt till nackdel för den enskilde.
För att en parkeringsskiva eller motsvarande ska vara lätt att upptäcka och kontrollera bör den inte placeras var som helst framtill i fordonet. Utrymmet för var en parkeringsskiva eller motsvarande kan placeras bör vara begränsat. Att utrymmet för placeringen är begränsat följer redan av att tidsangivelsen ska vara väl synlig och läsbar utifrån.
För att en parkeringsskiva eller motsvarande ska vara lätt att upptäcka och kontrollera är det mest naturligt att placera den mot någon ruta framtill i fordonet. Om en parkeringsskiva eller motsvarande placeras vid framrutan eller vid någon sidoruta framtill är den lätt att upptäcka och kontrollera utifrån. Någon omfattande undersökning krävs inte. Att en parkeringsvakt förutom att kontrollera framrutan även kontrollerar sidorutorna framtill i fordonet måste alltså kunna krävas.
Bolagets placering av parkeringsdosan uppfyller därmed de krav som ställs i 3 kap. 49 a § andra stycket 3 trafikförordningen.
Mot bakgrund av det ovan anförda ska överklagandet avslås.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.
Domskäl
HD (justitieråden Ella Nyström, Gudmund Toijer och Lena Moore, f.d. justitierådet Per Virdesten samt justitierådet Svante O. Johansson, referent) meddelade den 12 november 2014 följande beslut.
Skäl
Den 28 mars 2013 utfärdades en parkeringsanmärkning för en bil som tillhörde Kommanditbolaget Tonus Trade och som var parkerad på Pepparvägen i Stockholm. På parkeringsanmärkningen fanns anteckningen ”P-skiva ej väl synlig/saknas”.
Bolaget bestred betalningsansvar. Polismyndigheten lämnade bolagets bestridande utan bifall. Sedan bolaget överklagat beslutet undanröjde tingsrätten betalningsansvaret. Hovrätten har i det överklagade beslutet avslagit polismyndighetens överklagande.
Enligt tillämplig lokal trafikföreskrift fick fordon parkeras på platsen högst två timmar i följd under bl.a. den här aktuella tiden på dagen. Enligt föreskriften skulle en parkeringsskiva eller motsvarande användas.
En parkeringsskiva eller motsvarande ska enligt 3 kap. 49 a § andra stycket 3 trafikförordningen (1998:1276) placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på fordonet med tidsangivelsen väl synlig och läsbar utifrån.
I målet är ostridigt att en s.k. parkeringsdosa med angiven tid för parkeringens början var placerad på insidan av den lilla triangelformade främre sidorutan i bilens vänstra framdörr. Tidsangivelsen var synlig bara genom sidorutan. Polismyndighetens ståndpunkt är att ordet ”framtill” i trafikförordningens bestämmelse bör tolkas så att parkeringsdosan ska vara placerad innanför bilens vindruta, synlig genom vindrutan.
Frågan är alltså vad som krävs för att en parkeringsskiva eller motsvarande ska, i den mening som avses i 3 kap. 49 a § andra stycket 3 trafikförordningen, anses vara placerad framtill i ett fordon.
Vad som avses med uttrycket ”framtill” i eller på ett fordon framgår inte av förordningen. Rent språkligt kan ordet ”framtill” betyda såväl ”på framsidan” som ”i främre delen”. Vid en tolkning av bestämmelsen måste beaktas den enskildes intresse av att tolkningen inte innebär att utrymmet för att ta ut avgift går utöver vad som kan anses vara den naturliga innebörden av ordalydelsen. Bestämmelsen måste vidare tolkas på ett sätt som tillgodoser intresset av att kontrollen av att parkeringsbestämmelserna följs kan ske på ett rationellt sätt. Båda dessa intressen talar för en tolkning som är klar och lätt att tillämpa för den som parkerar och för den som utför kontrollen.
En tolkning i enlighet med vad polismyndigheten har anfört, som alltså innebär att parkeringsskivan ska placeras så att den är synlig genom vindrutan, är visserligen praktisk och naturlig men skulle medföra att det uppställs ett krav som inte kan utläsas av bestämmelsen.
Det sagda leder till bedömningen att även en placering av en parkeringsskiva eller motsvarande vid en ruta i någon av de främre dörrarna uppfyller kravet att beviset ska vara placerat framtill.
Överklagandet ska därför avslås.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.
HD:s beslut meddelat: den 12 november 2014.
Mål nr: Ö 4556-13.