NJA 2015 not 1

1. Till stöd för framställningen har åberopats en dom den 30 augusti 2007 av kommundomstolen i Pristina och en dom den 22 april 2010 av distriktsdomstolen i Pristina i vilken distriktsdomstolen har fastställt kommundomstolens dom. Enligt domarna har A.S. dömts till fängelse i tre år för nio fall av grov stöld under perioden den 18 januari–den 16 februari 2007 i Pristina. Brotten bestod i att A.S. tillsammans och i samförstånd med andra tillgripit nio bilar. Enligt kommundomstolens dom var A.S. frihetsberövad under tiden den 12 mars–den 30 augusti 2007.

2. A.S. har bl.a. berättat följande. Han har överklagat Migrationsverkets beslut den 22 oktober 2014 i vilket verket har avslagit hans ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och om statusförklaring. I beslutet har verket också utvisat honom ur landet. – Han var närvarande vid förhandlingen i kommundomstolen och erkände åtta av stölderna. Han var inte närvarande vid distriktsdomstolens förhandling. Han visste inte att hans försvarare hade överklagat kommundomstolens dom och hade heller inte gett honom fullmakt att överklaga. Han fick aldrig någon kallelse till förhandlingen vid distriktsdomstolen. – Han riskerar förföljelse i Kosovo eftersom en av hans kusiner har vittnat om krigsförbrytelser som begåtts av Kosovos befrielsearmé (UCK) i en mycket uppmärksammad rättegång mot flera högt uppsatta och inflytelserika personer. Han och kusinen misshandlades av okända personer med anledning av vittnesmålet. Han polisanmälde inte misshandeln eftersom polischefen var en av de åtalade i rättegången. Han riskerar också att dödas av familjen till en albansk kvinna som en annan kusin varit gift med, som hämnd för att kusinen dödat en närstående till kvinnan.

3. Kosovo har inte tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Enligt 9 § första stycket utlämningslagen gäller då att utlämning för straffverkställighet får ske endast om den åberopade domen stöds av utredningen och det inte heller i övrigt finns några allvarliga invändningar mot domen. A.S. har inte haft några invändningar i sak mot kommundomstolens dom men har gjort gällande att domen inte kan verkställas till följd av påföljdspreskription och att HD vid sin prövning ska bortse från distriktsdomstolens dom eftersom han inte stod bakom överklagandet.

4. Utredningen ger inte stöd för några invändningar mot kommundomstolens dom. Den domen vann emellertid inte laga kraft. I distriktsdomstolens dom anges att A.S. hade kallats till rättegången i vederbörlig ordning. A.S:s försvarare hade yrkat straffnedsättning och åklagaren hade inte överklagat kommundomstolens dom. Distriktsdomstolen prövade endast påföljdsfrågan och gjorde ingen ändring i kommundomstolens dom. Det finns därmed inget hinder enligt 9 § 1 st. utlämningslagen mot att lägga domarna till grund för utlämning.

5. Det är i första hand en uppgift för myndigheterna i Kosovo att pröva frågan om påföljdspreskription har inträtt enligt landets lagstiftning. Utlämning kan dock inte ske om det i utlämningsärendet skulle stå klart att preskription har inträtt. (Jfr prop. 1957:156 s. 45.) Enligt åberopad lagstiftning i Kosovo preskriberas påföljden tre år efter lagakraftvunnen dom om straffet är fängelse i högst tre år. Preskriptionsavbrott sker varje gång en behörig myndighet vidtar en åtgärd som syftar till att straffet ska verkställas. (UNMIK Regelverk 2003/25 Officiella lagsamlingen 6 juli 2003, artiklarna 92 och 94.) Sådana åtgärder har i vart fall vidtagits den 29 juni 2010 (kallelse till domstol), den 26 juli 2010 (order om hämtning till domstol), den 25 februari 2011 (order om gripande), den 11 april 2013 (framställning från domstol om internationell efterlysning) och den 25 juni 2014 (internationell efterlysning). Utredningen i utlämningsärendet ger alltså inte något stöd för att påföljdspreskription skulle ha inträtt enligt lagstiftningen i Kosovo.

6. Vad A.S. har berättat kan inte anses innebära att han i Kosovo riskerar att utsättas för en sådan svår förföljelse som avses i 7 § utlämningslagen. I ärendet har inte framkommit något som skulle utgöra hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen. Inte heller i övrigt har det framkommit något som utgör hinder mot utlämning vid en prövning enligt 1–10 §§ utlämningslagen.

7. A.S:s uppgifter om att han riskerar att i Kosovo utsättas för våld från privata personer och att myndigheterna i Kosovo inte kan skydda honom är allmänt hållna. Uppgifterna ger inte tillräckligt stöd för att det skulle finnas hinder mot utlämning med hänvisning till artikel 3 i Europakonventionen.