NJA 2015 not 12

1. Ryska federationen har till stöd för sin framställning åberopat ett häktningsbeslut den 29 juli 2014 från Vsevolozjsks stadsdomstol i Leningradregionen.

2. M.N. har förnekat att han har gjort sig skyldig till de gärningar som utlämningsframställningen avser och har anfört bl.a. följande.

3. De uppgifter som kommer från Ryssland är oriktiga och grundar sig på en komplott mot honom. Hela utredningen som läggs till grund för framställningen om utlämning är fabricerad. Komplotten har sin grund i att han förföljs av en person vid namn V.P. som har högt uppsatta kontakter inom den ryska statsledningen och är god vän med bl.a. den tidigare talmannen i duman. Bakgrunden till komplotten är också att hans bror under sommaren 2014 deltog i en valkampanj som ledande personer i Ryssland ville motverka genom att rikta brottsanklagelser mot honom som familjemedlem. Det var först i samband med valkampanjen som han blev internationellt efterlyst för de påstådda brotten.

4. Att de uppgifter som ligger till grund för framställningen saknar grund visas bl.a. av att det finns flera betydande felaktigheter i häktningsbeslutet och i det övriga underlaget. Dessa felaktigheter är bl.a. följande. Uppgifterna i häktningsbeslutet om var husrannsakan gjordes mot honom den 17 november 2010 är felaktiga. Det finns i beslutet också oriktiga uppgifter om var han greps. I en dom som meddelats den 13 juni 2012 mot en medmisstänkt person, J.V., har andra mängder narkotika angetts än de mängder som misstanken mot honom avser. Dessutom talas i domen om en M.S.N. och inte M.N.N., som är hans rätta initialer. Det kan därmed vara någon annan som avses i den domen.

5. V.P. är en inflytelserik affärsman i Ryssland. Han arbetade tidigare som livvakt åt V.P. och fick därigenom insyn i dennes olika affärer. När han avslutade sin anställning under år 2009 hotade V.P. honom med att han skulle få problem eftersom han kände till för mycket om dennes verksamhet. V.P. har ett starkt inflytande över polisväsendet i Ryssland och anklagelserna om narkotikabrott kom i samband med att han avslutade sin anställning. När polisen grep honom den 17 november 2010 fick han stanna på polisstationen i ett dygn. Polisen påstod att de hade hittat narkotika på honom och även i hans hem. Om anklagelserna hade varit sanna skulle myndigheterna omedelbart ha häktat och åtalat honom, något som inte skedde. Han blev senare uppsökt i sin bostad av personer som anlitats av V.P. och uppmanades att återgå till att arbeta för denne. I november 2012 blev han misshandlad av personer som uppgav sig vara poliser men som i själva verket var utsända av V.P.

6. Han kom till Sverige i augusti 2013 och har bott här sedan dess. Han och hans familj sökte asyl under oriktig identitet av rädsla för att V.P. och personer anlitade av denne skulle hitta honom. Han och hustrun hade innan de kom till Sverige genomgått en äktenskapsskillnad för att hustrun skulle slippa utsättas för fara på grund av hotbilden mot honom. De har emellertid fortsatt att leva tillsammans och fick i december 2013 en dotter. De väntar nu ytterligare ett barn. Ryska myndigheter och personer med anknytning till V.P. har bedrivit en omfattande operativ spaning mot honom här i Sverige.

7. Hans hälsotillstånd är relativt gott. Han har emellertid en fraktur på ryggraden efter tidigare krigstjänstgöring i Tjetjenien och tar smärtstillande medel. Han lider även psykiskt av erfarenheterna från kriget.

8. De gärningar som framställningen avser motsvarar enligt svensk rätt narkotikabrott. Gärningarna kan därmed ligga till grund för utlämning enligt 4 § 1 st. utlämningslagen.

9. Ryska federationen har liksom Sverige tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Enligt 9 § 3 st. utlämningslagen ska då ett häktningsbeslut godtas om det inte i det särskilda fallet framgår att beslutet är uppenbart oriktigt. För att ett häktningsbeslut ska anses vara uppenbart oriktigt krävs i princip att den som begärs utlämnad visar att han eller hon inte har begått det uppgivna brottet eller att det i utlämningsärendet framkommer att det åberopade häktningsbeslutet på annat sätt är behäftat med uppenbart fel, t.ex. när den bevisning som anges ligga till grund för häktningsbeslutet visats vara ohållbar (se NJA 2009 s. 729, jfr prop. 1957:156 s. 129 f.).

10. Det som M.N. anfört om brister i det material som ligger till grund för framställningen och om bakgrunden till brottsmisstankarna ger inte stöd för slutsatsen att häktningsbeslutet är behäftat med uppenbart fel. Inte heller kan det av den övriga utredningen i ärendet anses framgå att häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

11. De brott som framställningen avser är inte politiska brott enligt 6 § utlämningslagen. Något hinder mot utlämning enligt den bestämmelsen finns därmed inte.

12. Enligt 7 § utlämningslagen finns det hinder mot utlämning om den som begärs utlämnad löper risk att – på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller annars på grund av politiska förhållanden – i den främmande staten utsättas för förföljelse som riktas mot hans eller hennes liv eller frihet eller annars är av svår beskaffenhet. Varken M.N:s uppgifter eller det som har kommit fram genom utredningen i övrigt ger stöd för bedömningen att det finns hinder mot utlämning enligt 7 §.

13. M.N:s hälsotillstånd och personliga förhållanden innebär inte att en utlämning av honom skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Hinder enligt 8 § utlämningslagen finns därmed inte.

14. Inte heller i övrigt finns det något hinder enligt utlämningslagen mot utlämning.

15. Utredningen ger inte stöd för bedömningen att en utlämning skulle vara oförenlig med Europakonventionen.