NJA 2015 not 20

1. Som grund för sin ansökan om resning har Kia åberopat 58 kap. 1 § 1 st. 4 RB och gjort gällande att den rättstillämpning som ligger till grund för Marknadsdomstolens dom i tre olika avseenden uppenbart strider mot lag. Enligt Kia har domstolen för det första genom att förbjuda garantivillkoren i avtalen med bilköparna förbjudit något annat än som följer av domskälen, och något som inte kan förbjudas konkurrensrättsligt. För det andra har Marknadsdomstolen enligt Kia tillämpat den s.k. vertikala gruppundantagsförordningen (nr 330/2010) på ett uppenbart felaktigt sätt. Och för det tredje har Marknadsdomstolen enligt Kia placerat bevisbördan i målet på ett uppenbart felaktigt sätt.

2. Som grund för sin klagan över domvilla har Kia åberopat 59 kap. 1 § 1 st. 4 RB och gjort gällande att den felaktiga placeringen av bevisbördan utgör ett grovt rättegångsfel. Vidare har det enligt Kia utgjort ett sådant fel att Marknadsdomstolen har underlåtit att inhämta ytterligare utredning fastän underlaget varit otillräckligt.

3. Enligt 3 kap.1 och 2 §§konkurrenslagen (2008:579) får Marknadsdomstolen ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av förbud i 2 kap. 1 §. Det kan inte anses ha varit i uppenbar strid mot lag att utforma åläggandet på det sätt som Marknadsdomstolen gjort.

4. Enligt artikel 3.1 i förordning nr 330/2010 ska gruppundantag gälla på det villkoret att leverantörens marknadsandel inte överstiger 30 procent av den relevanta marknad där denne säljer avtalsvarorna eller avtalstjänsterna och att köparens marknadsandel inte överstiger 30 procent av den relevanta marknad där denne köper avtalsvarorna eller avtalstjänsterna. Enligt Marknadsdomstolen är den relevanta marknaden i målet marknaden för service och reparation av Kia-bilar i Sverige. Inget har framkommit som talar för att den bedömningen uppenbart strider mot lag. Detsamma gäller domstolens slutsats att gruppundantaget inte är tillämpligt.

5. Marknadsdomstolen är högsta instans i konkurrensrättsliga mål. Domstolen har utförligt redovisat skälen för sina ställningstaganden när det gäller tillämpningen av 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Det saknas grund för Kias påstående att Marknadsdomstolen har placerat bevisbördan i målet på ett sådant sätt att det uppenbart strider mot lag.

6. Det sätt på vilket Marknadsdomstolen har placerat bevisbördan i målet innebär inte något rättegångsfel, inte heller att domstolen inte på eget initiativ har kompletterat utredningen.

7. Till följd av det anförda ska Kias ansökan om resning och klagan över domvilla avslås.