NJA 2015 not 3

1. Till stöd för framställningen har åberopats en dom den 27 mars 2013 från domstolen i Sveti Nikola och en dom den 10 juni 2013 från appellationsdomstolen i Stip genom vilken underrättens dom fastställdes. D.N. dömdes till fängelse i ett år för en grov stöld som hade begåtts någon gång under perioden den 1–3 augusti 2011 i Sveti Nikola. Brottet bestod i att D.N., tillsammans med andra, genom ett inbrott i en lagerlokal och ett sågverk tillgrep lös egendom till ett uppskattat värde av 78 025 denarer.

2. D.N. har anfört följande. Han kom till Sverige tillsammans med sin far för snart två år sedan för att arbeta. Han är en skötsam person med två legala arbeten. Han erkände brottet i Makedonien eftersom han kände sig tvungen. Han var närvarande vid domstolen i Sveti Nikola, men appellationsdomstolen avgjorde målet på handlingarna. Han motsätter sig utlämning till Makedonien, eftersom han har en känsla av otrygghet och ovisshet om vad som kan hända honom där.

3. Makedonien har, liksom Sverige, tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Både Makedonien och Sverige har också ratificerat det andra tilläggsprotokollet till konventionen som reglerar bl.a. förutsättningarna för utlämning vid s.k. utevarodomar. Enligt 9 § 3 st. utlämningslagen ska en fällande dom då godtas, om det inte framgår att domslutet är uppenbart oriktigt. En dom som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol ska godtas endast om den dömdes rättighet att försvara sig ändå kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller den dömde, enligt en försäkran som den främmande staten lämnar i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla ny domstolsprövning som tillgodoser denna rättighet. Någon försäkran av det nämnda slaget har inte begärts i ärendet.

4. Av både domen från underrätten och domen från appellationsdomstolen framgår det att D.N. förnekade brott. Såväl muntlig som skriftlig bevisning lades fram. Det framgår inte att domarna är uppenbart oriktiga.

5. D.N. var personligen närvarande vid huvudförhandling i underrätten och biträddes där av en försvarare. Appellationsdomstolen avgjorde målet utan att parterna var närvarande. Det var endast D.N., genom sin försvarare, som hade överklagat. Han yrkade att avgörandet i underrätten skulle förkastas och att målet skulle återföras dit för en ny bedömning. Såvitt framgår avgjorde appellationsdomstolen målet på samma material som underrätten, med beaktande även av de skriftliga invändningar som hade framförts av D.N:s försvarare. Appellationsdomstolen gjorde inte någon ändring i underrättens avgörande.

6. D.N:s rättighet att försvara sig får anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd. Det finns därmed inte något hinder enligt 9 § utlämningslagen mot att lägga domarna till grund för utlämning.

7. Inte heller i övrigt har det framkommit något som utgör hinder mot utlämning enligt 1–10 §§ utlämningslagen. En utlämning står vidare inte i strid med Europakonventionen.