NJA 2015 not 9

1. Republiken Albanien har till stöd för framställningen åberopat en dom från Distriktsdomstolen i Tirana meddelad den 19 september 2014. Enligt domen har P.A. dömts till fängelse i ett år och sex månader för bedrägeri. P.A. var inte personligen närvarande vid rättegången. Han företräddes av en offentlig försvarare.

2. P.A. har förnekat att han har gjort sig skyldig till det brott som utlämningsframställningen avser.

3. P.A. har anfört bl.a. följande. Han har inte personligen fått del av anklagelserna eller åtalet mot honom. Han har inte heller fått del av några kallelser till domstol i ärendet. Vidare har han inte känt till att en försvarare varit utsedd för honom. Det var först när han förhördes av polis i Sverige i anledning av utlämningsbegäran som han fick kännedom om den albanska domen.

4. Albanien har, liksom Sverige, tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Både Albanien och Sverige har också ratificerat det andra tilläggsprotokollet till konventionen som reglerar bl.a. förutsättningarna för utlämning vid s.k. utevarodomar. Enligt 9 § 3 st. utlämningslagen ska därmed en fällande dom godtas, om det inte framgår att domslutet är uppenbart oriktigt. En dom som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol ska dock godtas endast om den dömdes rättighet att försvara sig ändå kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller den dömde, enligt en försäkran som den anmodande staten lämnar i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla en ny domstolsprövning som tillgodoser denna rättighet.

5. Domen mot P.A. kan inte anses vara uppenbart oriktig.

6. Av utredningen framgår att handläggningen av det mål i vilket P.A. dömts till ansvar i sin helhet har ägt rum i hans utevaro samt att han inte dessförinnan personligen och i detalj har underrättats om åtalet eller personligen kallats till huvudförhandlingen. Han har visserligen företrätts av en försvarare, men av underlaget framgår inte att de båda har varit i kontakt med varandra eller att försvararen på annat sätt känt till P.A:s inställning till brottsmisstanken och önskemål om bevisning. Vid sådana förhållanden kan P.A:s rättighet att försvara sig inte anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd.

7. Vad gäller P.A:s möjlighet att påkalla ny domstolsförhandling framgår av utredningen att den rättsliga processen kan återupptas i appellationsdomstolen, om det kan bevisas att den misstänkte inte varit underrättad om huvudförhandlingen eller haft lagliga skäl för att inte inställa sig till denna. Vidare framgår att det finns möjlighet för P.A. att efter en begäran om förnyad prövning hos appellationsdomstolen eller HD få målet prövat på nytt.

8. De uppgifter om albansk rätt som har lämnats i ärendet ger vid handen att den som blivit dömd i sin utevaro inte är garanterad en ny rättegång i första instans. Vidare framgår att den albanska lagen ålägger den misstänkte bevisbördan för de förhållanden som kan föranleda en rättegång i överinstans eller en återförvisning av målet till förnyad prövning. P.A. saknar således en nöjaktig möjlighet till förnyad domstolsprövning.

9. Det anförda innebär att det föreligger hinder enligt 9 § 3 st. utlämningslagen mot utlämning av P.A. Det saknas därmed anledning för HD att uttala sig i frågan huruvida det finns andra hinder mot utlämning.