NJA 2016 not 15

Ukrnafta är ett aktiebolag registrerat i Ukraina. Carpatsky Petroleum Corporation är ett aktiebolag registrerat i USA. Den 14 september 1995 ingick SE Poltavanaftogaz (ett dotterbolag till Ukrnafta) och ett amerikanskt bolag, som sedermera fusionerades med Carpatsky, ett samverkansavtal. Avtalet gällde utvinning av naturgas från och utveckling av naturgasfältet Rudivsko-Chervonozavodsky. Enligt vissa tilläggsavtal skulle parternas samarbete pågå till 2023.

Carpatsky påkallade i september 2007 ett skiljeförfarande mot Ukrnafta. Under påstående att Ukrnafta hade gjort sig skyldigt till avtalsbrott, begärde Carpatsky hävning av samverkansavtalet samt skadestånd. Skiljenämnden meddelade skiljedom den 24 september 2010. I domen fann skiljenämnden att Ukrnafta gjort sig skyldigt till avtalsbrott genom att ha hindrat Carpatsky från att delta i samarbetet på likvärdiga villkor sedan 2004. Skiljedomen innebar att samverkansavtalet hävdes och Ukrnafta förpliktades att till Carpatsky betala 145,7 miljoner USD i skadestånd.

Den 23 december 2010 väckte Ukrnafta klandertalan i Svea hovrätt och yrkade att skiljedomen skulle hävas helt. Carpatsky motsatte sig en hävning av domen. Sedan målet i juli 2013 återupptagits efter vilandeförklaring – på grund av talan enligt 2 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) – ogillade hovrätten i dom den 26 mars 2015 Ukrnaftas käromål. Hovrätten ålade även Ukrnafta att ersätta Carpatsky för rättegångskostnader.

I domen anmärkte hovrätten att dess avgörande enligt 43 § andra stycket LSF får överklagas endast om hovrätten anser det vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att saken prövas av HD. Då hovrätten ansåg att sådana skäl saknades, angavs att avgörandet inte fick överklagas. Hovrättens dom fick alltså omedelbart laga kraft.

Ukrnafta har nu klagat över domvilla beträffande hovrättens avgörande. Som grund för sin klagan har Ukrnafta påstått att det i samband med hovrättens handläggning av klandermålet har förekommit grova rättegångsfel som, var för sig, kan antas ha inverkat på målets utgång.

Ukrnafta har sammanfattningsvis påstått att hovrätten gjort sig skyldig till grova rättegångsfel genom att felaktigt ha avvisat ett förtydligande av en redan åberopad klandergrund alternativt tillåtit en för sent framställd invändning om processhinder, dömt över rättsfaktum som inte åberopats av part, prövat ett mellan parterna ostridigt faktum i sak samt underlåtit att pröva en åberopad klandergrund. Bolaget har dessutom angett att hovrätten har förbisett vad Ukrnafta och Carpatsky har framfört i vissa skrifter i klandermålet.

En dom som har fått laga kraft ska, efter klagan från den vars rätt domen rör, på grund av domvilla undanröjas i de fall som anges i 59 kap. 1 § 1 st. 1–4 RB. Av fjärde punkten framgår att, vid sidan av de tre första punkterna, även annat grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång utgör grund för domvilla.

Vad Ukrnafta har anfört innebär inte att det i hovrätten har förekommit något grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Ukrnaftas klagan över domvilla ska därför avslås.