NJA 2017 s. 1065

En regional kollektivtrafikmyndighet har ansetts tillhandahålla tjänsten bussresa i diskrimineringslagens mening, trots att ett bussbolag faktiskt utfört den aktuella tjänsten. Den regionala myndigheten har i förhållande till kunderna uppträtt som utförare av tjänsten.

Gävle tingsrätt

DHR väckte vid Gävle tingsrätt talan mot Region Gävleborg och yrkade att svaranden skulle åläggas att betala 100 000 kr i diskrimineringsersättning till L.-G.W., fördelat på 20 000 kr avseende upprättelseersättning och 80 000 kr avseende preventionspåslag. DHR gjorde gällande att L.-G.W., som använder rullstol, på grund av bristande tillgänglighet hade hindrats att komma med på en buss inom länstrafiken.

Region Gävleborg bestred DHR:s talan och gjorde i första hand gällande att ansvaret för eventuell diskriminering åvilade det bussbolag som utförde trafiken.

Tingsrätten (rådmannen Karl-Johan Cavallin) beslöt med parternas samtycke att med stöd av 56 kap. 13 § RB till HD:s prövning hänskjuta de frågor som anges i HD:s beslut. Som framgår av beslutet meddelade HD prövningstillstånd rörande den ena av frågorna.

Högsta domstolen

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Katarina Berglund Siegbahn, föreslog i betänkande följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1-4. Motsvarar i huvudsak punkterna 1-4 i HD:s beslut.

Den hänskjutna frågan

5. Motsvarar punkten 5 a) i HD:s beslut.

Bedömning av den hänskjutna frågan

6. Enligt 2 kap. 12 § första stycket 1 diskrimineringslagen är diskriminering förbjuden för den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder till allmänheten. Den som i förhållande till allmänheten företräder en sådan tillhandahållare ska enligt andra stycket i bestämmelsen likställas med denne. Med diskriminering avses bl.a., enligt 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen, bristande tillgänglighet.

7. Frågan är om Region Gävleborg i diskrimineringslagens mening har tillhandahållit tjänsten färd med buss. Avgörande är alltså vad som avses med begreppet tillhandahålla.

8. I språkligt hänseende kan både Region Gävleborg och dess entreprenörer eller underentreprenörer sägas tillhandahålla busstjänster. Regionen har ett övergripande ansvar för tillhandahållandet medan entreprenörer och underentreprenörer är utförare och därmed tillhandahåller busstrafiken på ett mer konkret sätt. Lagtexten eller lagregelns uppbyggnad ger ingen direkt ledning i frågan om innebörden av begreppet tillhandahålla i denna situation.

9. I förarbetena anges dock att med tillhandahållande avses köp, byte, upplåtelse och gåva, således den civilrättsliga transaktionen (prop. 2007/08:95 s. 518). I det nu aktuella fallet köper den enskilde passageraren sin biljett - och därmed tjänsten bussfärd - av Region Gävleborg. Regionen får därigenom anses tillhandahålla tjänsten färd med buss i diskrimineringslagens mening. I denna egenskap omfattas Region Gävleborg av diskrimineringsförbudet i 2 kap. 12 § första stycket 1 diskrimineringslagen.

10. Det av båda parterna åberopade trafikeringsavtalet med bilaga påverkar inte denna bedömning. Det kan därvid noteras att det enligt diskrimineringslagen inte går att inskränka någons rättigheter eller skyldigheter genom avtal. Den som anses tillhandahålla en vara eller tjänst i diskrimineringslagens mening kan alltså inte avtala bort det ansvar som detta medför.

11. Enligt 2 kap. 12 § ska den som i förhållande till allmänheten företräder den som tillhandahåller varor och tjänster likställas med denne. Ett skäl till detta är att kunder inte kan förväntas göra någon skillnad mellan den som har det juridiska ansvaret och den som är anställd eller anlitad utifrån. Detta ska också bidra till att verksamhetsutövaren blir noggrann i sina val av medhjälpare och samarbetspartners (prop. 2007/08:95 s. 242–243).

12. Perssons Bussar kör busstrafiken på uppdrag av Region Gävleborg/X-trafik, om än med Klövsjö-Rätan Trafik AB som närmaste part. Av de utdrag som har getts in från X-trafiks hemsida framgår att det är X-trafik som utåt sett ansvarar för kollektivtrafiken. Bussarna omtalas också som X-trafiks bussar. En kund kan rimligtvis i den aktuella situationen inte göra skillnad på agerande från Perssons Bussars eller från Region Gävleborg/X-trafiks sida. Perssons Bussar får mot denna bakgrund anses företräda Region Gävleborg i förhållande till allmänheten på sådant sätt att de ska likställas med Region Gävleborg.

13. Åtgärder vad gäller bristande tillgänglighet kan dock i vissa fall inte krävas om den som ansvarar för överträdelsen inte har rådighet över egendomen. Ett exempel är att verksamhetsutövaren bedriver verksamhet i en hyrd lokal. Det kan då inte krävas åtgärder som verksamhetsutövaren inte råder över (prop. 2013/14:198 s. 62-63).

14. Region Gävleborgs rådighet över busstrafiken som Perssons Bussar bedriver kan i och för sig i viss mån anses begränsad. Genom avtal och upphandling har de dock möjlighet att se till att kollektivtrafiken blir tillgänglig på sätt som krävs. Region Gävleborg bör inte kunna undgå ansvar i diskrimineringslagens mening genom att lägga ut busstrafiken på entreprenad. Region Gävleborg bör alltså ansvara för den eventuellt bristande tillgängligheten i den aktuella situationen.

Sammanfattning

15. Överensstämmer med punkten 18 i HD:s beslut.

HD:S AVGÖRANDE

Se HD:s beslut.

HD (justitieråden Ella Nyström, Agneta Bäcklund, referent, Lars Edlund, Petter Asp och Malin Bonthron) meddelade den 21 december 2017 följande slutliga beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. Den 2 januari 2015 skulle L.-G.W. resa från Gävle till Österfärnebo med buss. L.-G.W. har en funktionsnedsättning och använder rullstol. Han kom inte ombord på bussen på grund av att bussens trapplift inte kunde användas. Enligt DHR uppgav busschauffören att han inte hade genomgått någon utbildning i hantering av liften.

2. Region Gävleborg är regional kollektivtrafikmyndighet och ansvarar för länets kollektivtrafik. X-trafik är den förvaltning inom regionen som utvecklar, upphandlar och samordnar utförandet av länstrafiken. Region Gävleborg har efter upphandling gett Klövsjö-Rätan Trafik AB i uppdrag att utföra linjetrafiken med buss i länet. Klövsjö-Rätan Trafik AB har i sin tur ingått ett avtal med VS & Perssons Bussar AB, som trafikerade busslinjen som L.-G.W. skulle åka med.

3. DHR har väckt talan vid Gävle tingsrätt och yrkar där att Region Gävleborg ska utge diskrimineringsersättning till L.-G.W. DHR gör gällande att L.-G.W. har diskriminerats genom bristande tillgänglighet då han inte kunde ta sig ombord och åka med bussen. Enligt DHR var det Region Gävleborg som tillhandahöll bussresan. Agerandet från Perssons Bussars sida ska ses som ett handlande från Region Gävleborg. DHR gör också gällande att Region Gävleborg i egenskap av regional kollektivtrafikmyndighet är den som ytterst är ansvarig för att diskrimineringslagen efterlevs.

4. Region Gävleborg bestrider yrkandet och gör i första hand gällande att ansvaret för trappliftens funktion och chaufförens utbildning ligger på det företag som trafikerar sträckan, Perssons Bussar. Det är därmed Perssons Bussar som svarar för eventuell diskriminering på grund av bristande tillgänglighet.

Den fråga som ska prövas

5. Tingsrätten har med parternas samtycke hänskjutit följande frågor till HD:s prövning:

a) Om Region Gävleborg, vid L.-G.W:s försök att resa med buss den 2 januari 2015, tillhandahöll en tjänst (färd med buss) och därigenom ansvarade i förhållande till L.-G.W. för att förbuden, enligt 2 kap. 12 § första stycket 1 eller andra stycket diskrimineringslagen, inte överträddes på grund av bristande tillgänglighet enligt 1 kap.

4 § 3 samma lag.

b) Om Region Gävleborg i sådant fall kan vara skyldig att betala diskrimineringsersättning till L.-G.W.

6. HD har meddelat prövningstillstånd i den av tingsrätten hänskjutna frågan under a) men har inte funnit skäl att meddela prövningstillstånd rörande frågan under b).

Diskrimineringslagens bestämmelser

7. Diskrimineringslagen har till ändamål att motverka diskriminering och att främja lika rättigheter och möjligheter, bl.a. för personer med funktionsnedsättning. Den allmänna principen är att den som ansvarar för viss verksamhet som omfattas av diskrimineringslagen också ansvarar för att verksamheten bedrivs utan diskriminering. Ansvaret och den faktiska kontrollen över verksamheten följs åt. I vissa fall kan dock en åtgärd inte krävas om den som ansvarar för överträdelsen av ett diskrimineringsförbud inte har rättslig rådighet över egendomen. (Se prop. 2013/14:198 s. 62 f.)

8. Bristande tillgänglighet utgör en form av diskriminering. Med bristande tillgänglighet avses att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att skäliga åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning. Åtgärdernas skälighet ska bedömas utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt andra omständigheter av betydelse. (Se 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen.)

9. Diskriminering är enligt 2 kap. 12 § förbjuden bl.a. för den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder till allmänheten. Med tillhandahållande avses köp, byte, upplåtelse och gåva, således den civilrättsliga transaktionen. Kollektivtrafik, bl.a. busstransporter, är exempel på tjänster som omfattas av bestämmelsen. (Se prop. 2007/08:95 s. 518 och prop. 2016/17:220 s. 16.)

10. Den som i förhållande till allmänheten företräder en tillhandahållare likställs enligt paragrafens andra stycke med denne. Ett skäl till detta är att kunder inte kan förväntas göra någon skillnad mellan den som har det juridiska ansvaret och den som är anställd eller anlitad utifrån. Detta ska också bidra till att verksamhetsutövaren blir noggrann i sina val av medhjälpare och samarbetspartners. (Se prop. 2007/08:95 s. 242 f.)

11. Den som bryter mot diskrimineringsförbuden ska betala diskrimineringsersättning för den kränkning som överträdelsen innebär (5 kap. 1 §).

Bestämmelser om kollektivtrafik

12. Den som har tillsyn över kollektivtrafik och den som utövar sådan trafik ska se till att trafiken anpassas med hänsyn till resenärer med funktionshinder. När kollektivtrafik planeras och genomförs ska funktionshindrades särskilda behov beaktas och de färdmedel som används ska så långt det är möjligt vara lämpade för resenärer med funktionshinder. (Se 2 § lagen, 1979:558, om handikappanpassad kollektivtrafik.)

13. I varje län ska det finnas en regional kollektivtrafikmyndighet. Myndigheten ska regelbundet i ett trafikförsörjningsprogram fastställa mål för den regionala kollektivtrafiken. Programmet ska bl.a. innehålla tidsbestämda mål och åtgärder för anpassning av kollektivtrafik med hänsyn till behov hos personer med funktionsnedsättning. Myndigheten ska också verka för att den regionala kollektivtrafiken är tillgänglig för alla resenärsgrupper. (Se 2 kap. 2, 8, 10 och 13 §§ lagen, 2010:1065, om kollektivtrafik.)

Bedömning av den hänskjutna frågan

14. Region Gävleborg har i egenskap av regional kollektivtrafikmyndighet ett författningsreglerat ansvar för att kollektivtrafiken i länet anpassas med hänsyn till funktionsnedsattas särskilda behov. Det finns dock inte någon direkt koppling mellan detta ansvar och den förpliktelse att vidta åtgärder för tillgänglighet som följer av diskrimineringslagen. Även om den principiella utgångspunkten är att den som ansvarar för viss verksamhet också ansvarar för att verksamheten bedrivs utan diskriminering kan Region Gävleborg inte redan på grund av sin egenskap av ansvarig myndighet vara den som, oavsett övriga omständigheter, bär ansvaret i diskrimineringslagens mening.

15. Det är den som tillhandahåller tjänsten som är skyldig att vidta åtgärder för tillgänglighet. Bedömningen av vem som tillhandahåller tjänsten ska primärt göras från civilrättsliga utgångspunkter (jfr p. 9). Det utesluter dock inte att det ansvar som följer av uppdraget som regional kollektivtrafikmyndighet i vissa fall kan påverka bedömningen.

16. Region Gävleborg genom X-trafik uppträder utåt som den som tillhandahåller tjänsten. Busspassageraren köper sin biljett - och därmed tjänsten bussfärd - av X-trafik. Att X-trafik utåt sett ansvarar för kollektivtrafiken framgår också av dess hemsida, där busstrafiken med priser och tidtabeller presenteras. X-trafik har vidare ett kundcenter och ansvarar för marknadsföringen av trafiken. För resenären framstår det alltså som att det är X-trafik som tillhandahåller tjänsten. Till detta kommer att intäkterna från biljettförsäljningen enligt trafikeringsavtalet tillfaller Region Gävleborg och inte det anlitade bussbolaget.

17. Mot denna bakgrund får Region Gävleborg anses vara den som har tillhandahållit tjänsten färd med buss i diskrimineringslagens mening. Perssons Bussar, som vid tillfället trafikerade busslinjen i egenskap av underentreprenör, ska enligt 2 kap. 12 § andra stycket likställas med Region Gävleborg.

Sammanfattning

18. Region Gävleborg får anses ha tillhandahållit tjänsten färd med buss och ansvarade därigenom i förhållande till L.-G.W. för att förbudet mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet inte överträddes. Den hänskjutna frågan ska besvaras i enlighet med detta.

HD:S AVGÖRANDE

HD förklarar att Region Gävleborg, vid L.-G.W:s försök att resa med buss den 2 januari 2015, tillhandahöll en tjänst (färd med buss) och därigenom ansvarade i förhållande till L.-G.W. för att förbudet, enligt 2 kap. 12 § första stycket 1 diskrimineringslagen (2008:567), inte överträddes på grund av bristande tillgänglighet enligt 1 kap. 4 § 3 samma lag.