NJA 2018 not 8

Justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina har till stöd för sin framställning åberopat en dom meddelad den 4 september 2014 av distriktsdomstolen i Banja Luka. Genom domen har P.P. dömts till fängelse i sex månader för grov stöld. Gärningen, som begicks den l mars 2011, bestod i att han gjorde inbrott i en restauranglokal och tillgrep kontanter och matvaror.

Åtalet prövades i första instans den 22 november 2013, varvid P.P. dömdes för grov stöld till böter. Vid den rättegången var han personligen närvarande tillsammans med sin försvarare. Han erkände gärningen.

Åklagaren överklagade domen till distriktsdomstolen i Banja Luka. Av distriktsdomstolens dom framgår det att varken P.P. eller hans försvarare närvarade vid förhandlingen där.

P.P. har anfört bl.a. följande. Han dömdes av en domstol i Bosnien och Hercegovina till böter och skadestånd. Han betalade omgående böterna. Han har inte gett någon person fullmakt att företräda honom efter förhandlingen i första instans. Inte heller har han blivit delgiven något överklagande eller tagit del av någon kallelse till förhandlingen i distriktsdomstolen. Vid tiden för kallelsen befann han sig i Sverige.

Bosnien och Hercegovina har, liksom Sverige, tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Det innebär att 9 § 3 st. utlämningslagen ska tillämpas när en person begärs utlämnad till Bosnien och Hercegovina. Av styckets första mening följer att en dom som har meddelats av en domstol ska godtas, om det inte i det särskilda fallet framgår att domslutet är uppenbart oriktigt. Enligt andra meningen ska en dom, som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid en förhandling i saken inför domstol, godtas endast om den dömdes rätt att försvara sig likväl kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd, eller om det lämnas en försäkran om att den dömde har möjlighet att påkalla en ny domstolsprövning som tillgodoser denna rätt.

Det framgår inte att den åberopade domen är uppenbart oriktig.

Den dom som Justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina har åberopat till grund för utlämningsframställningen har meddelats utan att P.P. har varit personligen närvarande. Justitieministeriet har inte lämnat någon försäkran om att P.P. har möjlighet att påkalla ny domstolsprövning. Avgörande för om utlämning får ske är därför om P.P:s rätt att försvara sig ändå kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd. Det ankommer på myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att visa detta (se NJA 2015 s. 41).

Vid bedömningen av om den dömdes rätt att försvara sig har blivit nöjaktigt tillgodosedd ska artikel 6 i Europakonventionen beaktas, bl.a. med avseende på om den dömde har delgetts brottsmisstanken, åtalet och kallelse till domstolsförhandlingen, om han eller hon har företrätts av en försvarare och om försvararen har haft kännedom om hans eller hennes inställning till åtalet och om den bevisning som den dömde kunde vilja lägga fram (se bl.a. NJA 2000 s. 243 och NJA 2003 s. 318). Av betydelse kan också vara vilka åtgärder den stat som begär personen utlämnad har vidtagit för att delge kallelsen till förhandlingen (se NJA 2015 s. 41).

Riksåklagaren har begärt kompletterande upplysningar från Justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina beträffande P.P:s möjligheter att försvara sig i distriktsdomstolen. I svarsskrivelse från Justitieministeriet anförs det bl.a. följande P.P. delgavs åklagarens överklagande genom brev den 13 februari 2014.

Delgivningskvittot är utfärdat i P.P:s namn. På kvittot anges emellertid att underrättelsen har överlämnats till en annan person, eftersom P.P. inte var på plats vid överlämnandet. Det går inte att utläsa till vem underrättelsen har överlämnats. Riksåklagaren har påpekat att överlämnandet enligt vad som framgår av delgivningskvittot ägde rum den 18 juli 2014, vilket var den tidpunkt då P.P. gör gällande att han anlänt till Sverige. Riksåklagaren har avslutningsvis konstaterat att det i övrigt inte finns några uppgifter eller bevis om att P.P. har informerats om förhandlingen den 4 september 2014.

Mot bakgrund av de uppgifter som har lagts fram i målet kan Bosnien och Hercegovina inte anses ha visat att P.P. kände till förhandlingen i distriktsdomstolen eller att han hade någon kontakt med sin försvarare inför denna. P.P:s rätt att försvara sig kan därför inte anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd. Det finns därför hinder enligt 9 § utlämningslagen mot att utlämna P.P. för verkställighet av straff.

Det saknas härmed skäl att pröva om det finns några andra hinder mot utlämning.