NJA 2019 not 14
S.O. mot riksåklagaren angående avvisande av överklagande.
Den 3:e. 14. (Ö 3569-19) S.O. mot riksåklagaren angående avvisande av överklagande.
S.O. yrkade att HD skulle undanröja Svea hovrätts beslut den 4 juni 2019 om avvisning och återförvisa målet till hovrätten för fortsatt behandling. HD:s beslut. Skäl.
Bakgrund
S.O. dömdes av tingsrätten för stöld och ringa narkotikabrott till ungdomsvård.
M.V., som är offentlig försvarare för S.O., överklagade tingsrättens dom för hans räkning. Någon rättegångsfullmakt gavs dock inte in. Hovrätten förelade M.V. att senast den 20 maj 2019 komplettera överklagandet med en fullmakt i original. Samtidigt upplyste hovrätten om att överklagandet annars kunde komma att avvisas.
Den 21 maj 2019 kontaktade hovrätten M.V. angående fullmakten. M.V. förklarade att han stämt träff med S.O. men att denne inte kommit till avtalat möte eftersom han just blivit pappa. Den 27 maj inkom fullmakt i kopia till hovrätten. Den 31 maj kontaktade hovrätten återigen M.V. och meddelade att han behövde ge in en fullmakt i original för att hovrätten inte skulle avvisa överklagandet. M.V. förklarade att han postat originalfullmakten till hovrätten. Hovrätten meddelade att någon fullmakt inte kommit in och att frågan om avvisning skulle prövas den 4 juni.
Hovrätten har den 4 juni 2019 avvisat överklagandet och som skäl angett att M.V. inte följt föreläggandet att ge in fullmakt i original.
En fullmakt i original kom in till hovrätten den 5 juni 2019.
Avvisning av ett överklagande i brottmål på grund av brister i fråga om rättegångsfullmakt
En försvarare som överklagar ett avgörande ska i samband med överklagandet ge in en rättegångsfullmakt i original som utvisar behörigheten att företräda huvudmannen i högre rätt, om inte en sådan fullmakt har getts in tidigare. Saknas rättegångsfullmakt ska rätten ge ombudet möjlighet att ge in en fullmakt. Ombudet ska ges skälig tid att fullgöra föreläggandet.
(Se 12 kap. 9 § RB.)
Av 51 kap. 7 § RB följer att överklagandet ska avvisas om någon rättegångsfullmakt inte ges in. I förarbetena betonas att viss försiktighet bör iakttas när det gäller avvisning av ett överklagande. Till skillnad från vad som är fallet vid avvisning i anslutning till att ett mål eller ärende inleds blir effekten av ett avvisat överklagande att underrättens avgörande vinner laga kraft. I förarbetena framhålls att rättens särskilda ansvar för domens materiella riktighet när det gäller brottmålen i sig ger anledning till försiktighet. (Se prop. 1983/84:78 s. 79 och 82.)
Av rättsfallen NJA 2017 s. 683 I–III följer att när omständigheterna talar för att ett ombud som överklagat en fällande brottmålsdom för den tilltalades räkning har i uppdrag att göra detta, ska ombudet alltid ges mer än en möjlighet att visa upp rättegångsfullmakt.
I rättsfallet NJA 2017 s. 683 II var omständigheterna sådana att hovrätten borde ha gett ombudet ytterligare en möjlighet att komplettera överklagandet med en rättegångsfullmakt. Det var inte tillräckligt att hovrätten muntligen hade medgett den tilltalade en kort förlängning av fristen för att inkomma med fullmakt och upplyst ombudet om detta.
Bedömningen i detta fall
Det förhållandet att en fullmakt i kopia getts in till hovrätten samt kontakterna mellan M.V. och hovrätten talade för att han hade fått i uppdrag att överklaga hovrättens dom.
Därmed fanns det skäl för hovrätten att ge M.V. ytterligare en möjlighet att komplettera överklagandet med en rättegångsfullmakt i original. Så har inte skett genom att hovrätten muntligen upplyst honom om att någon fullmakt i original inte inkommit och att frågan om avvisning skulle prövas två arbetsdagar senare. Hovrätten borde därför inte ha avvisat överklagandet.
Hovrättens avvisningsbeslut ska undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.