NJA 2019 not 2

Den 20:e. 2. (Ö 725-19) S.D. mot allmän åklagare angående häktning i ärende om utlämning, överklagande av beslut av Jönköpings tingsrätt den 30 januari 2019.

HD:s beslut. Skäl . Montenegro har begärt att Sverige ska utlämna S.D. för lagföring av gärningar som enligt svensk rätt får anses motsvara grovt vapenbrott och grov urkundsförfalskning. Tingsrätten har i utlämningsärendet fattat beslut om att häkta S.D. Han har överklagat beslutet till HD (jfr 16 § 5 st. lagen, 1957:668, om utlämning för brott).

Enligt 16 § 3 st. utlämningslagen ska de allmänna reglerna beträffande tvångsmedel tillämpas i ett utlämningsärende.

För häktning fordras därför som huvudregel att den eftersökte är på sannolika skäl misstänkt för det eller de brott som ligger till grund för utlämningsframställningen (se 24 kap. 1 § RB). Om det är fråga om utlämning till en stat med vilken Sverige har en sådan överenskommelse som avses i 9 § 3 st. utlämningslagen ska emellertid ett häktningsbeslut i den anmodande staten godtas som grund för såväl utlämning som häktning om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt (se NJA 2003 s. 405). Också de övriga förutsättningarna för häktning – bl.a. att fråga är om ett häktningsgrundande brott och att det föreligger någon häktningsgrund – ska vara uppfyllda för att häktning ska få ske i utlämningsärendet. Om det är klart att utlämning inte kan ske ska den eftersökte inte häktas (se prop. 1957:156 s. 84).

Montenegro har tillträtt 1957 års utlämningskonvention. Reglerna i 9 § 3 st. utlämningslagen är alltså tillämpliga i relation till Montenegro. I detta fall har något häktningsbeslut inte presenterats. Däremot har det från justitieministeriet i Montenegro getts in ett brev med en bilaga i vilken en domare från den lokala domstolen i Podgorica anger att det har fattats ett beslut om häktning som kommer att översändas så snart beslutet har fått laga kraft. Sådan information om att det finns ett häktningsbeslut kan inte jämställas med ett ingivet häktningsbeslut och kan följaktligen inte ligga till grund för häktning med hänvisning till den presumtionsregel som finns i 9 § 3 st. utlämningslagen (jfr NJA 2003 s. 405). Det måste då göras en självständig bedömning av om kravet på sannolika skäl i 24 kap. 1 § RB är uppfyllt. Vid den bedömningen får det ovannämnda brevet med tillhörande bilaga beaktas som en omständighet bland andra.

I detta fall innebär det ingivna brevet sammantaget med den övriga utredningen i utlämningsärendet att det föreligger sannolika skäl att S.D. har begått de brott som utlämningsframställningen avser. Med hänsyn till det fängelsestraff som riskeras och de oklarheter som föreligger kring S.D:s medborgarskap och rätt att stanna kvar i Sverige föreligger risk för att han avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring. Övriga förutsättningar för häktning är uppfyllda och det är inte klart att utlämning inte kan ske.

Det är inte tillräckligt att S.D. i stället åläggs reseförbud och anmälningsskyldighet.

Beslut . HD avslår S.D:s överklagande.