NJA 2019 not 5
Ansökan av Islamiska republiken Iran om prövning enligt 18 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Den 28:e. 5. (Ö 6138-18) Ansökan av Islamiska republiken Iran om prövning enligt 18 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
HD , beslut på förslag av föredraganden : Utlämningsframställningen m.m.
Framställningen 1. Domarväsendet i den Islamiska republiken Iran har begärt att A.E.M. ska utlämnas dit för verkställighet av fängelsestraff.
Riksåklagarens och A.E.M:s inställning m.m.
Enligt riksåklagaren finns det hinder mot utlämning enligt 9 § första stycket utlämningslagen eftersom domen i ärendet föranleder allvarlig erinran. Enligt riksåklagaren skulle en utlämning också strida mot artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen.
A.E.M. har motsatt sig utlämning. Han har instämt i riksåklagarens bedömning att det finns hinder mot utlämning enligt 9 § första stycket utlämningslagen samt att en utlämning därtill skulle strida mot artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen.
A.E.M. har inte varit frihetsberövad i utlämningsärendet.
Skäl
Den åberopade domen m.m.
Domarväsendet i Iran har åberopat en dom meddelad den 14 december 2016 av en straffdomstol i Babol. Genom domen dömdes A.E.M. till tre års fängelse för bedrägeri. Gärningen bestod i att A.E.M. köpt stora mängder ris och gryn med förfalskade och stulna checkar.
A.E.M. var inte närvarande vid rättegången. Av utredningen framgår inte om han har tagit del av kallelse till förhandlingen eller fått del av domen. Vidare är det inte klarlagt huruvida han företrätts av försvarare vid förhandlingen eller om han har möjlighet att överklaga eller påkalla en ny prövning av domen.
Riksåklagaren har begärt komplettering av behörig myndighet i Iran beträffande de brister som konstaterats, men något svar har inte inkommit.
A.E.M:s uppgifter 8. A.E.M. förnekar brott. Han känner inte till misstankarna eller domen sedan tidigare. Enligt A.E.M. är hans konvertering till kristendomen den egentliga orsaken bakom domen och han riskerar med anledning av detta att avrättas om han utlämnas till Iran.
HD:s bedömning 9. Iran har inte tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Någon sådan överenskommelse som avses i 9 § tredje stycket utlämningslagen har inte träffats mellan Sverige och Iran. En förutsättning för att utlämning ska kunna ske på grund av att någon dömts i Iran är därmed att domen stöds av utredningen och inte heller i övrigt föranleder allvarlig erinran (se 9 § första stycket).
A.E.M. har såvitt utredningen visar inte fått del av vare sig brottsmisstankarna eller åtalet före rättegången. Han var inte närvarande vid domstolsförhandlingen och hade inte fått del av kallelser till denna. Det framgår heller inte om han har företrätts av någon försvarare. Domen är därtill behäftad med flera oklarheter, bl.a. rörande tid och plats för den påstådda brottsligheten. Det är också oklart huruvida A.E.M. kan angripa domen med något rättsmedel.
Domen föranleder mot denna bakgrund allvarlig erinran. Det finns därmed hinder enligt 9 § första stycket utlämningslagen mot utlämning av A.E.M.
Vid denna bedömning saknar HD anledning att uttala sig i frågan om det föreligger andra hinder mot utlämning enligt utlämningslagen eller om en utlämning av A.E.M. skulle strida mot Europakonventionen.
HD:s beslut
HD förklarar att det enligt 9 § första stycket utlämningslagen finns hinder mot utlämning av A.E.M. till Islamiska republiken Iran.