NJA 2019 not 6

Enligt riksåklagaren finns det inte något hinder mot utlämning.

N.K. har motsatt sig utlämning och gjort gällande att det finns hinder enligt 8 § utlämningslagen och att en utlämning skulle strida mot artikel 3 i Europakonventionen.

Till stöd för framställningen har Turkiet åberopat en dom meddelad den 6 april 2017 av Femte distriktsdomstolen för grova brottmål i Konya. Genom domen dömdes N.K. till fängelse i åtta år och fyra månader för anstiftan till rån och olaga frihetsberövande. Brotten begicks den 28 september 2016. Domen fick laga kraft den 17 juli 2017.

N.K. har vidare anfört att hon skulle löpa risk att utsättas för behandling i strid med artikel 3 i Europakonventionen på grund av de allmänna förhållandena i Turkiets fängelser samt hennes fysiska och psykiska ohälsa.

Till stöd för sina uppgifter har N.K. åberopat innehållet i rapporter avseende situationen i turkiska fängelser. Hon har dessutom åberopat journalanteckningar från sjukvårdsmottagningen vid häktet i Helsingborg som avser hennes hälsotillstånd under tiden i häktet.

Enligt 8 § utlämningslagen får utlämning inte beviljas om utlämning i det särskilda fallet är uppenbart oförenlig med humanitetens krav på grund av den avsedda personens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt och med beaktande av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intressen. De humanitära skäl som har betydelse för tillämpningen av bestämmelsen ska främst vara att hänföra till den avsedda personen själv och inte någon som är närstående till denne. Förhållanden av det senare slaget får vägas in i regeringens bedömning av om utlämning ska ske. Vidare framgår det av bestämmelsens ordalydelse och dess förarbeten att den ska tillämpas endast i sådana undantagsfall där hänsynen till personen väger ojämförligt tyngre än intresset av utlämning.

Vad som har framkommit i ärendet om N.K:s hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt utgör inte hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt finns det något hinder enligt utlämningslagen mot utlämning (jfr emellertid den förklaring rörande nordiska medborgare som Sverige har avgett beträffande artikel 6 i den europeiska utlämningskonventionen och prop. 1957:156 s. 40).

Av utredningen i ärendet framgår att förhållandena på häkten och anstalter i Turkiet har försämrats under senare år. Ett stort antal personer har frihetsberövats sedan år 2016 och det har lett till överbeläggning på häkten och anstalter. Många intagna saknar sängplats. Tillgången till sjukvård anges vara begränsad på grund av läkarbrist. Det rapporteras vidare om brist på dricksvatten och undermåliga förhållanden när det gäller värme, ventilation och belysning.

Förhållandena i Turkiet inger betänkligheter när det gäller situationen för personer som verkställer fängelsestraff. Europadomstolens praxis ger dock inte stöd för att det med hänvisning till Europakonventionen skulle råda ett generellt hinder mot utlämning till Turkiet. Utredningen i utlämningsärendet ger inte heller tillräckligt stöd för slutsatsen att förhållanden knutna till N.K:s person är sådana att en utlämning till Turkiet skulle vara oförenlig med artikel 3 i konventionen.