NJA 2019 not 7

Den 19 september 2006 detonerade en handgranat under en bil i Göteborg.

M.S. dömdes mot sitt nekande av tingsrätten för två fall av anstiftan av försök till mord och två fall av anstiftan av allmänfarlig ödeläggelse, varav det ena bedömdes som anstiftan av grovt brott. Påföljden bestämdes till fängelse i nio år. M.S. förpliktades även att betala skadestånd.

Hovrätten ändrade tingsrättens dom med avseende på M.S. endast på så sätt att han dömdes för anstiftan av försök till grov misshandel i stället för anstiftan av försök till mord, samt att påföljden sattes ned till fängelse i sju år. M.S:s överklagande i skadeståndsdelen avvisades eftersom det hade kommit in för sent. Hovrättens dom har fått laga kraft, liksom tingsrättens dom i skadeståndsdelen.

Ytterligare fyra personer dömdes för delaktighet i brottsligheten. De fällande domarna grundades i huvudsak på uppgifter från en av de åtalade, D.L. Denne dömdes för bl.a. medhjälp till försök till mord och medhjälp till allmänfarlig ödeläggelse, grovt brott, till fängelse i tre år.

Till stöd för ansökningen åberopades journalutdrag m.m. avseende M.S. Handlingarna skulle visa att M.S. under den för åtalet aktuella tiden inte haft befogenhet att agera som ledare för Bandidos. Vidare åberopades ett värderingsintyg och ett utdrag ur en dom i ett annat mål, som skulle visa att D.L:s uppgift om att han hade fått en ring som belöning för sitt deltagande vid den ena sprängningen var oriktig. Även viss bevisning som skulle visa att försvararen inte fått del av allt material åberopades.

HD fann att M.S. inte hade visat någon omständighet som kunde föranleda resning och avslog ansökningen i november 2013.

Till stöd för ansökningen har M.S. åberopat bl.a. e-postmeddelanden från D.L. och utdrag ur förundersökningsprotokollet i brottmålet.

Riksåklagaren har återupptagit förundersökningen. Ett nytt förhör har hållits med D.L. Förhör har vidare hållits med de två poliser som höll förhören med D.L. i den ursprungliga förundersökningen. De har även upprättat en promemoria som har getts in i ärendet.

Av utredningen framgår att D.L. har återtagit de uppgifter han lämnade i brottmålet. Han har förklarat att han ljög i brottmålet som hämnd för att bl.a. M.S. utsatt honom för en svår misshandel. Han blev även mutad av polisen att medverka i brottmålet med löfte om ny identitet m.m. Han har emellertid tyngts av sitt samvete och vill nu berätta sanningen. Han har förklarat att han alltid kommer att leva under hot från Bandidos och att han alltså inte har anledning att ta tillbaka sina uppgifter för att undkomma repressalier. Enligt egen uppgift fick han hjälp av polisen att bygga upp sin historia i brottmålet, särskilt genom att han i ett tidigt skede fick tillgång till listor över telefontrafik avseende personer som var föremål för förundersökning. När han konstruerade sin berättelse kunde han i viss mån även använda uppgifter som förekommit i media.

När en person ändrar sin tidigare utsaga kan man inte låta bedömningen i resningsärendet avse den tänkta situationen att den nya utsagan hade lämnats redan från början. Man kan sålunda vid bevisvärderingen inte bortse från att olika uppgifter lämnats i skilda stadier, och det måste också beaktas vilken tidsrymd som har förflutit mellan de båda utsagorna samt vilka olika motiv som kan tänkas för personens ändrade inställning och den förklaring som denne lämnat. (Se NJA 2011 s. 254 p. 18.)

I brottmålet lämnade D.L. tämligen detaljerade och sammanhängande uppgifter om den i målet aktuella brottsligheten. Uppgifterna hade visst stöd av den övriga utredningen, bl.a. de listor över telefontrafik som åberopades i målet. Mot denna bakgrund fann både tingsrätten och hovrätten att D.L:s berättelse kunde läggas till grund för bedömningen av åtalet.

Vad D.L. nu har anfört om hur han med polisens hjälp byggde upp sin berättelse motsägs av uppgifter från de poliser som höll förhören med honom i den ursprungliga förundersökningen. Detsamma gäller hans påstående att han förmåddes att medverka med löfte om att få ingå i polisens personskyddspro-gram. Han lever under hot från Bandidos. Det går inte att bortse från att det kan ge honom anledning att nu ändra sina uppgifter. Mot att det skulle vara det som D.L. uppgav i brottmålet som är osant talar vidare i viss mån att hans uppgifter då ledde till att han själv dömdes till tre års fängelse. Därtill kommer att det förflutit lång tid innan han nu ändrat sina uppgifter. Sammanfattningsvis framstår den berättelse D.L. lämnat i resningsärendet inte som övertygande. Att D.L. hade skäl att vilja hämnas på M.S. var känt redan i brottmålet.

Vid en samlad bedömning kan det inte anses sannolikt att M.S. skulle ha frikänts om den nya utredningen hade lagts fram i brottmålet tillsammans med den utredning som åberopades i det tidigare resningsärendet (jfr p. 13). Inte heller finns det synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om han begått de brott som han dömts för. M.S. har inte heller visat någon annan grund för resning. Resningsansökningen ska därför avslås.